I min Faders hus

Ortodox liturgi i Karis och förbön för biskop Teemu

30/12/2018

Idag var det igen ekumeniskt med besked: fader Kalevi Kasala och fader Harry Fagerlund firade ortodox liturgi i det lutherska församlingshemmet i Karis. I liturgin ingick också bön för biskop Teemu Sippo SCJ, som är på sjukhus efter att han halkade och slog huvudet annandag jul. Inför ektenian uppmanade fader Kalevi vackert kyrkfolket att be för katolska kyrkans överhuvud i Finland (närmare bestämt "sisarkirkon esipaimen, piispa Teemu"). Episteltexten lästes av Päivi Kasala och fader Harry läste evangelietexten först på finska och sen på svenska. Även i övrigt beaktades kyrkfolkets språkliga sammansättning, så en del böner bads på tyska, även om största delen av liturgin gick på finska och svenska. (På kyrkkaffet efteråt visade det sig att Päivi kan vissa böner även på swahili.) Päivi fick också agera kantor, eftersom Matti är på semester.

I sin predikan talade fader Kalevi både om jungfru Maria och Johannes döparen, eftersom ortodoxa kyrkan idag markerar både första söndagen efter jul (Gudsföderskan) och söndagen före Herrens uppenbarelse (Epifania; Herrens dop). Både jungfru Maria och Johannes Döparen tog - efter att först ha protesterat -emot de uppgifter Gud gav dem; att bli Gudsföderska respektive att bli Herrens Döpare. När Gud kallar oss - när det är ett verkligt kall - då ska vi svara Ja.

Syster Wendy: Bön är så smärtsamt enkelt

28/12/2018

Igår nåddes jag av budet om att syster Wendy Beckett har gått ur tiden, 88 år gammal. The Guardians nekrolog finns här, The New York Times' här och Catholic Heralds här. Men idag började jag dagen med att läsa en intervju från 2006 där hon talar om bön. Och det gick hem så till den grad att jag vill citera syster Wendy här på bloggen.

People find prayer hard because it’s so simple, so painfully simple.

- Sr Wendy Beckett

“Många tycker att bön är svårt för att det är så enkelt, så smärtsamt enkelt,” säger syster Wendy till brittiska Catholic Herald. “Det är det som är det svåra. Jag skulle säga att det avgörande testet för om man är kristen är om man faktiskt ber. Om du inte ber så tror du in på allvar. Då tror du på något slags Gud som är en ond Gud, för om du verkligen tror på den verkliga Gud så vill du vara nära Honom.”

Lite senare i intervjun använder syster Wendy snooker - min favoritsport tills jag förälskade mig i cricket - som en metafor för det mänskliga livet: “Jag uppskattar den skicklighet som krävs; så är det med livet. Bollarna finns där. Vi har inte valt hur upplägget ser ut, men där är de,” säger hon. “Gud vill att vi ska spela med dem. Med Gud handlar det om att ta itu med det liv vi har framför oss och det är ofta precis tvärtemot vad vi vill.”

Vila i frid, syster Wendy.

Ortodox liturgi i Ingå med fader Kalevi och fader Harry

26/12/2018

Annandag jul i Ingå har blivit en tradition (se bilderna från tidigare år här och här). Den ortodoxa liturgin firades av fader Kalevi Kasala assisterad av fader Harry Fagerlund, som blev diakonvigd i början av december. Kantor Matti Jyrkinen läste episteltexten och ledde kören, som bestod av så många kunniga sångare att man hade valt mer krävande sånger när man firade liturgin i en kyrka med så god akustik som vackra S:t Nikolaus. Dagens läsningar enligt den ortodoxa kalendern tar fasta på flykten till Egypten och fader Harry läste evangeliet både på finska och på svenska. I sin predikan talade fader Kalevi om jungfru Maria och om hur viktigt det är att skilja mellan förbön och frälsning. Som i samband med bröllopet i Kana kan jungfru Maria lobba (fader Kalevis ord, inte mitt) för oss, medan Kristus är vår väg till frälsning. Efter liturgin serverades det glögg och skinksmörgåsar i sakristian.

Puer natus est: God jul!

25/12/2018

Julafton välsignades vi med vackert väder. Sol över gnistrande snö. Jag gick bara ut en liten sväng för att mata fåglarna och gladde mig åt solskenet. Strax efter kl. 14 hörde jag fader Ryszard Mis läsa julevangeliet, som alltid påminner mig om talkörerna på barndomens skoljulfester.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien...

Luk 2

Efter middag och klappar var det - alltid förvånansvärt tidigt nuförtiden - dags att bänka sig framför teven och följa med julnattsmässan från Peterskyrkan. Den sändes direkt på SVT2, så jag såg den med svenska kommentarer i stället för med pater Gabriel Salmela OP på finska på YLE, fast det hade varit trevligare att följa med en textad sändning än en överpratad dito.

Efter julnattsmässan från Peterskyrkan orkade jag ännu ta en liten titt på midnattsmässan i S.ta Maria.

Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.

Jes 9:6

Jag önskar alla en riktigt god jul och Guds välsignelse!

Fjärde advent och dopplanering

23/12/2018

Fjärde söndagen i advent har krubban i S:t Henrikskatedralen ställts fram. Höet ligger tomt och väntar på Jesusbarnet, som läggs fram först när vi firar Herrens födelse och jul - och julafton är det ju redan imorgon!

Jag gick i högmässan på finska kl. 11 i stället för familjemässan på finska i S:ta Maria kl. 11.30, eftersom S:t Henrik passade bättre för ett blivande gudbarn, som ska bli döpt i januari. Den firades av fader Marco Pasinato. Första läsningen läste Kaarina, Marko sjöng responsoriepsalmen och Tomi läste andra läsningen. Efter mässan kom min blivande guddotter och jag överens med Marko när vi kan öva inför dopet och under kyrkkaffet satt vi och talade om bikten (fast den som blir döpt får ju syndernas förlåtelse och börjar inte sitt katolska liv med det sakramentet).

En tillbakablick på höstens hjärnföda

18/12/2018

Vi har redan passerat tredje söndagen i advent och jag fattar inte vart den här hösten försvann. Inte har jag gjort allt det jag borde ha gjort (en del måste jag hinna med före jul och/eller nyår, annat får jag acceptera att blev ogjort) och inte heller har jag hunnit med allt jag hade önskat göra. Men jag har också hunnit med en hel del, både sådant som har varit viktigt och sådant som har varit roligt - och mycket som har varit både och.

Kanske hösten har gått så fort för att det har hänt så mycket, både i mitt liv och mellan mina öron. I september jag var i Prag och i Tallinn och i oktober i Uppsala och Stockholm. I november höll jag mig i Finland, men jag var inte hemma hela tiden: det var Ekumeniska Rådets höstmöte i Jyväskylä och adventsreträtt på Studium Catholicum.

Tankeväckande

Fysiskt har jag alltså befunnit mig än här, än där. Även mentalt har jag varvat bekanta böcker (jag hör till dem tycker om att läsa om, nämligen) med nya bekantskaper. Här tar jag upp de böcker jag inte bara har läst och lagt ifrån mig, utan som jag fortsätter att bära med mig på något sätt.

I augusti läste jag Joel Halldorfs Gud: Återkomsten. Den var fascinerande, men kändes som en introduktion till en annan bok - kanske Rod Drehers The Benedict Option, men den senare har jag inte har läst slut än, så det återstår att se. Drehers bok - som ju utkom redan år 2017 - känns i alla fall som en viktig bok i dessa tider och förtjänar att läsas med eftertanke.

Tredje söndagen i advent och mässa på svenska

16/12/2018

Dagen började inte värst lovande med att tåget från Karis var försenat, men den svenska mässan i S:t Henrik börjar ju först 12.30, så jag hann hälsa på en god vän före mässan som planerat. Bilden ovan är hennes utsikt - inte illa att kunna titta ut över Johanneskyrkan när man sitter vid sitt skrivbord.

Mässan firades av kyrkoherde Marco Pasinato. Jag läste dagens första läsning och Jan-Peter läste den andra läsningen. Mässan avsllutades med Alma Redemptoris Mater.

Finns världens vackraste kyrka i Italien?

12/12/2018

På Facebook såg jag en kommentar om att S:ta Katarina i Karis är världens vackraste kyrka. Vacker är den, men inte världens vackraste, tänkte jag. Tycke och smak är olika, så det går aldrig att kora någon enskild byggnad till världens vackraste, men kommentaren fick mig att börja fundera över vilken kyrka jag tycker är vackrast och vilken som är min favoritkyrka i världen.

Mina första kandidater finns i Italien. Den första är Francisckusbasilikan i Assisi. Giottos fresker i den övre kyrkan gjorde ett outplånligt intryck på mig när jag gjorde min första vallfärd dit i mars 1989 (bilden ovan). Pappa var studieledig från YLE och läste italienska i Florens den våren, så jag och min storebror åkte tåg ned och reste sedan runt i Italien med Toscana som bas. Vi bodde i Florens och tillbringade en dag var i Venedig, Rom och Assisi. Även Pisa och Siena besökte vi. Vi hade tänkt fara till Nursia också, men dit och tillbaka gick det inte att ta sig på en dag från Florens med de tåg som ingick i vår interrailbiljett.

Andra söndagen i advent i S:ta Katarina

8/12/2018

I Karis tog vi tjuvstart på andra söndagen i advent när fader Robert Galla SCJ firade mässa i S:ta Katarina kl. 16 idag. I vanliga fall inleds vigiliemässor först från kl. 18, men här i diasporan får vi börja lite tidigare. Mässan firades på finska, men jag läste den första läsningen, ur Baruks bok, och responsoriepsalmen på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och fader Robert evangelietexten om Johannes Döparen likaså på finska. I sin predikan konstaterade fader Robert att vi människor har lättare att se andras fel och brister än våra egna, så det gäller att ta en ordentlig blick i (bikt)spegeln så här i adventstid. Läsningarna var alltså de som hörde ihop med den andra söndagen i advent, trots att det idag också var Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (den högtid som förr kallades Jungfru Marie obefläckade avlelse och som går ut på att Maria förskonades arvsynden från sin tillblivelse - alltså ungefär som om hon hade blivit döpt vid befruktningsögonblicket). Den festen firade jag i Reykjavik förra året. Efter dagens mässa var det kyrkkaffe hos Lotta.

Tillbedjan, kvällsmässa och församlingsrådsmöte

4/12/2018

Tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament började kvart över fem idag, men jag hann till S:ta Maria först strax efter halv. Jag var ändå tacksam över att jag hann med adoration ens en stund. Adorationen skötte fader Jigger Ganados SCJ om, assisterad av Matti Andelin, som läste Jesu hjärta-litanian efteråt.

Klockan 18 började kvällsmässan, som firades på finska av fader Ryszard Mis SCJ. Matti var försångare och läste dagens läsning. Joni Anton Jerad som också sitter med i församlingsrådet var den ena av de två ministranterna, den andra kände jag inte. Eftersom vi är inne i advent avslutades mässan med Alma Redemptoris Mater.

Efter kvällsmässan sammanträdde församlingsrådet i församlingssalen.