I min Faders hus

NEKK-möte i Uppsala och lunchmässa i S:t Lars

26/10/2018

Efter gårdagens seminarium var det dags för Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) att hålla sitt möte. Platsen var den samma som igår, Svenska kyrkans Kyrkokansli, men i stället för det stora seminarierummet på bottenvåningen höll vi till i ett mindre mötesrum tre trappor upp. En viktig del av NEKK:s möten består av genomgång och diskussion av situationen i kyrkorna i våra respektive länder - mycket är lika och en del är olika, och i vissa saker ser man tydligt att Finland kommer på efterkälken jämfört med Norge och Sverige. I somt är Island föregångare och i annat går det trögare där. Och Svenskfinland är som vanligt ibland i framkant och ibland inte. Men i NEKK lär man sig alltid något nytt och framför allt får vi matnyttiga tankar att fundera vidare på till nästa möte. Jag representerar Ekumeniska Rådet i Finland i NEKK, men bidrar förstås också med en katolsk synvinkel när det är möjligt.

Vi tog paus mitt på dagen och medan de lutherska deltagarna åt lunch passade jag på att gå i lunchmässan i S:t Lars. Mässan firades på svenska med inslag av latin. Om inte mötet hade fortsatt kl. 13 hade jag gärna gått på "kyrkkaffe för äldre och daglediga", som det heter i programmet, eftersom Jan-Olof Hellsten skulle tala om Nils Ferlins författarskap - i synnerhet som Ferlin var min pappas gudfar.

0 Comments

Kvinnor som förebilder - och tillbedjan och kvällsmässa

25/10/2018

0 Comments

Efter morgonens lutherska mässa i Uppsala domkyrka fortsatte dagen med seminarium. Vi i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) var tillsammans med Svenska kyrkans nationella kansli arrangörer för seminariet Kvinnor som förebilder. Esther Kazen, generalsekreterare för Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd och pastor i Equmeniakyrkan talade om kvinnliga förebilder i Bibeln, medan Karin Sarja presenterade kvinnliga missionärer i södra Afrika. Efter lunch fick vi höra Lisbeth Gustafsson berätta om Emilia Fogelklou. Sen var det de övriga nordiska ländernas tur och Saija Kainulainen presenterade Aurora Karamzin, som grundade Diakonissanstalten, och Arndís Linn berättade om Auður Eir Vilhjálmsdóttir, idag biskop, men också den första kvinnan som blev prästvigd i lutherska kyrkan på Island. Kirsten Almås hade i sin tur valt en fiktiv förebild från Norge: Nora i Ibsens Dockhemmet.

Efter en lång men givande seminariedag var det dags för kvällsmässa i S:t Lars. Mässan firades på svenska av pater Fredrik Heiding SJ. Före mässan var det adoration - eller tillbedjan, som man säger här i Sverige.

0 Comments

Svenska kyrkans morgonmässa i Uppsala domkyrka

25/10/2018

0 Comments

En timmes tidsskillnad gjorde att jag gick ner till frukosten redan strax efter klockan sex svensk tid och utan problem hann till den lutherska morgonmässa som jag igår kväll upptäckte att skulle firas kl. 7.30 i Uppsala domkyrka - lämpligt i god tid före dagens NEKK-seminarium. Ekumeniskt lagd som jag är var jag ju nyfiken, eftersom jag inte ens har hört talas om lutherska morgonmässor en vanlig vardag förut. Att det var en högkyrklig företeelse bekräftades strax. Det var de facto inte mycket - utom ämbetssynen och därmed alltihop - som skilde morgonmässan i Sturekoret från en katolsk mässa. Prästen, som enligt domkyrkans webbplats och annonseringen i kyrkan hette Oloph Bexell, och ministranten (fast han kallas kanske något annat i Svenska kyrkan?) föll på knä flera gånger under mässan, det var elevation och till och med församlingen - ett dussin, ungefär - bad på knä om syndernas förlåtelse i början av mässan. Under instiftelsen stod alla (tror jag), men prästen knäböjde efteråt, precis som om vi hade varit några kvarter längre bort i S:t Lars.

0 Comments

Uppsala domkyrka

13/3/2017

0 Comments

Uppsala domkyrka hann jag titta in i på väg från hotellet till dagens ekumeniska möte i Svenska kyrkans hus. Inför den här resan hade jag tänkt läsa på, men det hann jag aldrig, så jag kom till domkyrkan med en vag tanke om att "det var ju från Uppsala biskop Henrik skickades till Finland", men jag visste inte att här finns en Birgittarelik också. Det var mycket jag inte visste.

Kanske jag visste att Gustav Vasas grav finns i Uppsala domkyrka, men det hade jag i så fall förträngt, för jag var helt oförberedd när jag plötsligt kände igen Finlands lejon på gravvården och insåg att det var just reformationskungens grav jag stod vid.

Sedan jag förra året av en släktforskningssajt informerades om att Gustav I genom en frillodotter till Johan III är min farmors farmors farmors farmors farmors morfars morfars far har min sorg över reformationen blivit lite mer personlig. Att plötsligt stå vid hans grav kändes osannolikt. Att det är reformationens märkesår i år gjorde det inte mindre osannolikt.

Jag kunde inte låta bli att le under kvällsmässan i S:t Lars när det visade sig att dagens psaltarpsalm var nummer 79:

Lasta inte oss för våra fäders synder,
låt snart din barmhärtighet möta oss,
ty vårt elände är stort.

Ps 79:8

Min rundvandring i domkyrkan fortsatte från Gustav Vasa till Finstakoret, där jag hittade fler släktingar. Eller åtminstone påstår samma sajt att heliga Birgitta var min farfars mormors farfars farfars farmors farfars mormors morfars mormors mormor. Och går man ytterligare en generation bakåt i tiden kommer man alltså till heliga Birgitas föräldrar, lagman Birger Persson och Ingeborg av Finsta, som ligger begravda i Finstakoret. I koret finns idag också reliker av både heliga Birgitta och Erik den helige, så det kändes väldigt naturligt att be för både Sverige och Finland där, men också att be dem om förbön för Gustav Vasa - och han bad ju om förbön i sitt tal till ständerna som finns citerat i Vasakoret.

0 Comments

NEKK-möte i Uppsala och lunchmässa i S:t Lars

Kvinnor som förebilder - och tillbedjan och kvällsmässa

Svenska kyrkans morgonmässa i Uppsala domkyrka

Uppsala domkyrka

I min Faders hus

Sara Torvalds

Kategorier

Arkiv

Sökord