Men det är inte lika roligt i år. För det är andra året i rad som jag får fira sakramentens instiftande via skärm. Jag som alltid brukar fira skärtorsdag i S:t Henrik, för jag vill så gärna se biskopen förrätta fottvagningen. Javisst, det är klart att det (fast det var innan jag började med den här bloggen) har funnits år då jag har firat påsk utomlands, i Spanien eller Portugal. Men det är ju verkligen inte ett alternativ i år. I år blir det ingen fottvagning alls, har jag förstått, eftersom det är en närkontakt man kan undvara i coronatider.
Nattvarden, däremot, kan man inte undvara. Inte i katolska kyrkan och inte i den ortodoxa, men det jag tyckte mig märka coronavåren 2020 bekräftas av en studie i nattvardssynen under coronan som Östra Finlands universitet har gjort: en del lutherska församlingar trodde sig kunna undvara nattvardsfirandet.
Många lutherska församlingar lät nämligen helt bli att fira nattvardsgudstjänst under den första coronavågen, visar studien. I ortodoxa kyrkan i Finland fortsatte man att fira liturgin utan kyrkfolket, precis som i katolska kyrkan (även om katolska kyrkan tyvärr inte var med i studien) tills coronaläget tillät en öppning. "Man diskuterade inte ens den frågan," säger Pekka Metso, biträdande professor i ortodox teologi vid Östra Finlands universitet enligt pressmeddelandet om studien. Orsaken till det är teologisk, säger han. Jag (översätter och) citerar pressmeddelandet igen: "Ortodoxa kyrkans nattvardslära betonar tanken om att nattvarden på ett verkligt sätt förenar även dem som inte är på plats och firar nattvardsgudstjänsten eller deltar i den. Den lutherska synen däremot betonar att man ska ha möjlighet att samlas för att nattvardsgemenskapen ska uppstå." |
"Inom lutherska kyrkan har man frågat om nattvarden ska vara fysiskt bunden vid kyrkans altarbord. Eller kan man gå till nattvard privat i sitt hem om man har nattvardsmedlen där samtidigt som man följer med mässan på distans?"
Metso säger att det knappast är ett samtal som behöver föras inom ortodoxa kyrkan eftersom nattvardssynen är så tydligt kopplad till prästerskapet. Och precis så är det ju i katolska kyrkan också. Det är därför vi firar båda de sakramenten idag, inte bara eukaristin.
Det blir intressant att läsa om fortsättningen på studien, för jag vet ju att en del lutherska församlingar nu har återupptagit sina mässor och också försöker göra det möjligt för sina församlingsmedlemmar att få gå till nattvard. Här tänker jag på att Jesus sade "Gör detta till min åminnelse" (och inte "skriv det här till min åminnelse, som Scott Hahn påpekar här i sitt samtal med Matt Fradd i podcasten Pints with Aquinas) och att det gäller för oss att försöka leva upp till det - för det är när vi följer Jesus som vi mår bra.
Men en punkt till vill jag ta upp ur studien från Joensuu. Pressmeddelandet påpekar att ortodoxa kyrkan nu borde fundera över sin praxis krig utdelning av eukaristin utanför gudstjänsten, eftersom det finns en tradition för en sådan praxis. Det tycker jag låter väldigt intressant, i synnerhet som jag har sett praxisen med eukaristi utanför mässan lyftas fram allt mer i katolska kyrkan under coronan. Att vi på grund av en farsot inte fysiskt kan delta i mässan betyder inte att vi måste leva utan eukaristin - för det är ju inte ett alternativ, vilket jag har konstaterat många gånger under det gångna coronaåret.
Tack och lov för det! Och tack och lov för att våra präster kan fira mässa för mig också, även om jag inte är på plats. Och tack och lov för att jag ens kan följa med nattvardens instiftande på distans idag.
Nu gäller det bara att välja om jag gör det kl. 18 i S:t Henrik eller S:ta Maria eller från en katolsk församling i Sverige eller kl. 19 från Peterskyrkan...
"Gud vår Fader, att älska dig är nödvändigt och rätt."
Precis så! Och den kärleken för ju direkt till eukaristin, tycker jag.