Bered ett rum, en rymd för dig
i våra hjärtan och vårt liv.
Bered det själv i fastans tid,
att Kristi påsk vår påsk kan bli.
Jag vet inte om det är coronan som gör att jag stirrar på ordet rymd så länge. För det känns ju att det har förändrats på något sätt under det senaste året, där med hur mycket plats vi har. Finland är glest befolkat och coronan sprider sig där vi bor som tätats. Här i Karis har vi rymd, minsann. Vilket förstås inte betyder att vi alla har berett ett rum och en rymd för Gud i våra hjärtan, för att inte tala om våra liv.
(Fast hymnen ber ju om att Gud ska fixa det rummet och den rymden själv. Det tror jag är en bön alla med en gudsrelation kan enas i: det skulle ju vara lättare om Han fixade allt själv, utan att vi ska säga ja och hjälpa till. Tänk John Donne.)
Och då kommer psalm 118, som Laudes fortsätter med, och påminner om mera rymd:
I min nöd åkallade jag Herren, och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig plats. (Ps 118:5) | Eller, som det heter i den nya översättningen: Jag ropade till Herren i mitt trångmål. Herren svarade, han förde mig ut i frihet. |
Hymnen i dagens laudes i sin helhet:
Du som med kärlek ändlöst stor | Ger du ej hjälp, vem hjälper då? |