Samtidigt känns han tidlös. Det är uppenbart att han inte är en nyvigd präst - på 20 år har han hunnit bli trygg i sin roll - men jag kan bra tänka mig att han kommer att vara ungefär likadan när ytterligare 20 år har gått. Lugn. Glad. Sansad. Underfundig. Trygg. Rolig. Full av uppriktig vilja att sprida evangeliet och sakramental nåd. Och idag också överraskad och rörd över att bli uppvaktad.
Varenda dag under de här tjugo åren har jag varit tacksam, sa han när vi firade honom imorse.
Firade och firade. Coronan gjorde förstås att jag inte var med i kyrkan, utan följde med morgonmässan via YouTube, men i motsats till pater Rafal blev jag inte överraskad när två medlemmar ur församlingsrådet i slutet av mässan steg fram och överräckte församlingens blomsterhyllning. Det är oändligt viktigt att vi tar hand om våra präster. (Läs t.ex. det som författaren och teologen Scott Hahn skrev tidigare idag efter att ha sett sin son bli prästvigd!) I sin pingstpredikan i söndags talade pater Ryszard Mis SCJ om att ett av apostlarnas kännetecken efter den första pingsten var glädje. Att pater Rafal blev prästvigd den dag kyrkan firar helige Filippo Neri känns därför speciellt lämpligt. Roms andra apostel är nämligen också känd som humorns skyddshelgon. Och att sprida evangeliet med glädje är naturligtvis mer övertygande än att göra det sur och butter. |
Vår Gud, i alla tider utser du tjänare åt dig och pryder dem med särskild helighet och nåd. Tänd också i oss den Andens låga som brann i den helige Filippos hjärta. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.
- Slutbönen i dagens Laudes
Den nedre bilden tog jag i samband med en mässa under jubelårsvallfärden till Rom år 2016.