Eftersom jag inte har gått i söndagsmässan i katedralen under coronatiden var det en överraskning för mig att högmässan hade tagit slut redan vid kl. 12. Med betydligt färre människor i kyrkan tar nattvardsgången inte lika lång tid och inte behöver man ju köa för att komma ut heller, det förstår jag ju, men jag märkte att jag blev förvånad över att det inte var någon folksamling på S:t Henriksplatsen utanför kyrkan. I stället kunde jag i lugn och ro utbyta några ord med några bekanta som hade gått i högmässan och några andra som liksom jag var på väg till den svenska mässan. |
En bubblande glädje - och så det ovant bekanta i att inte ha helt tomma reserver, eftersom det var mässa i Karis veckoslutet innan. Eftersom biskopen hade tid kunde jag dessutom efter mässan unna mig själv lyxen att bikta mig på mitt modersmål. Det minns jag ju inte ens när det hände senast. En trevlig pratstund fick jag också efter mässan med biskop Teemu och Jens som var ministrant. |
Och vad glad jag är åt att inte ha behövt stirra på en liten ruta i stället för att vara fysiskt närvarande. Deo gratias!