Ovanför bilderna finns rubriken med frågan "Kuka seuraa heitä? Vem ska följa dem?" Det är ingen liten fråga och den är fortfarande aktuell. Att följa "dem", de bröder och systrar som har tjänat och tjänar här, handlar ju i sista hand om att tjäna Honom som de har valt att hörsamma. Med någon sorts facit på hand vet jag att kallelserna i Finland har fortsatt under åren sedan den utställningen hölls. Vi har flera inhemska präster, vi har några bröder och flera på kommande. Vi har några inhemska systrar också, men jag tänker att vi behöver fler. |
Jag fastnar för en bild av systrar av det dyrbaraste blodet. Två systrar känner jag igen: syster Mary Venard, som häromåret firade 75-årsdagen av avgivandet av sina löften, och syster Annikki, som har gått ur tiden, men som jag minns väl.
Jag är oändligt tacksam för alla de kallelser som har fötts i andra länder - hos oss främst Polen för ursulinernas del, Indien för birgittinerna och USA för karmeliterna här - men jag tror faktiskt att vi behöver fler systrar. Jag drömmer om att vi en dag ska ha dominikansystrar här också. Och jag tror att jag ska be lite extra för kallelser bland finländska flickor och kvinnor hädanefter.
Det ger mig också anledning att rekommendera heliga Birgittas underbara bön: