Mässan firades på finska och latin av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ tillsammans med pater Ryszard Mís SCJ och pater Jigger Ganados SCJ, av vilka den senare bidrog med lite engelska också. Även i övrigt var mässan flerspråkig: första läsningen läste Leena på finska, andra läsningen läste Mikael på svenska. Utöver de inhemska språken lästes dessutom förböner på engelska och vietnamesiska samt något språk som jag inte kunde identifiera. Mässan kommer att kunna ses på Yle Arenan här från och med söndag.
Så är den äntligen här, fastan. Kvällens askonsdagsmässa i S:ta Maria bandades och sänds i TV1 kl. 10 på söndag. Jag såg till att jag var på plats i god tid, för ståplats när man ska samsas med kameror och annan utrustning lockade inte. Det gav också tillfälle till bikt - fast eftersom det var askonsdag var jag ju inte den enda som hade den föresatsen. Jag tycker ändå om att köa till bikten, det känns väldigt naturligt, vare sig det sker i Peterskyrkan eller i min egen församlingskyrka. Vi är alla människor, vi är alla syndare - och alla vi som står i kön för att bikta oss har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning. Mässan firades på finska och latin av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ tillsammans med pater Ryszard Mís SCJ och pater Jigger Ganados SCJ, av vilka den senare bidrog med lite engelska också. Även i övrigt var mässan flerspråkig: första läsningen läste Leena på finska, andra läsningen läste Mikael på svenska. Utöver de inhemska språken lästes dessutom förböner på engelska och vietnamesiska samt något språk som jag inte kunde identifiera. Mässan kommer att kunna ses på Yle Arenan här från och med söndag.
0 Comments
Idag samlades Ekumeniska Rådets Sektion för finlandssvensk ekumenik och ett antal andra intresserade i Andreaskyrkan i Helsingfors för ett seminarium om kristen enhet. Efter en välkomsthälsning av Stefan Salonen (Andreaskyrkan) och inledande inlägg av fader Pär Silén (ortodoxa kyrkan) samt baptistpastor Jani Edström (Frikyrklig samverkan) talade Runar Eldebo från Sverige om hur tre samfund blev ett: Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige bildade dagens Equmeniakyrkan. Runar Eldebo började omtänksamt med att presentera de tre samfundens rötter, så nu känner jag till svensk kristenhet bättre än jag gjorde. Själva föredraget hoppas jag att kommer att publiceras. (Edit: Föredraget finns att läsa här som pdf.) Efter anförandet följde en givande diskussion. Mitt favoritsvar var kanske när Eldebo berättade om en resa i Italien för flera år sedan då Gunnel Vallquist hade observerat att Eldebo aldrig gjorde korstecknet; "Vad gör du då för att hålla demonerna borta?" ville hon veta. Eldebo svarade att han upprepar "Jesus, Jesus, Jesus". Med det var Gunnel Vallquist nöjd: han hade försvaret i skick. Seminariet avslutades med en andakt av diakon Luisa Tast (ev-luth). Efter seminariet höll sektionen sitt första möte för året och det kändes att vi fick en väldigt god start på det ekumeniska arbetet i Herrens år 2019. (Vi talade bland annat om Facebook-gruppen Kristen i Finland: Välkommen med om du finns på FB och känner att den rubriken passar på dig!) För mig fortsatte dagen med bikt, tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament och kvällsmässa med pater Stanislaw Szymajda SCJ i min egen församlingskyrka, S:ta Maria. En dag man verkligen kan tacka Herren för!
På söndag är det dop i S:t Henrik och jag har glädjen att bli gudmor igen. Förberedelserna har fått mig att tänka en hel del på mitt eget dop och vägen fram till det. Då faxades ordningen för vuxendop från Stockholm till katedralen i Helsingfors så sent som på påskafton. Den här gången har vi fått den svenska texten per e-post i god tid, men det är fortfarande inte vardagsmat med vuxendop på svenska i Katolska kyrkan i Finland.
Nuförtiden läser jag oftast bibeltexter antingen på skärm (det är enklare att gå till bibeln.se än att bläddra i en bok) eller ur boken med läsningar i kyrkan, men igår tog jag faktiskt ner min allra första Bibel ur hyllan. Det kändes ovant och samtidigt oändligt bekant. På försättsbladet har jag i tiden gjort en del anteckningar i blyerts. Mitt bläddrande avslöjade att jag läste Bergspredikan för första gången i april 1987, för det har jag antecknat i marginalen. Jag har också gjort understrykningar och streckat för flera verser. (Av markeringarna att döma var det lika ofta det bibliska språkets poesi som jag jublade över som någon teologisk insikt. Men samtidigt visar anteckningarna och strecken att det inte var vilken bok som helst - i andra böcker har jag aldrig haft för vana att göra notationer.)
Herre Jesus Kristus, du som sade till dina apostlar: Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er, se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet, och ge henne frid och enhet efter din vilja. Du som lever och råder i evigheters evighet, ber prästen i fridsbönen före Agnus Dei och eukaristin. Fadern i fråga citerade visserligen bara orden "se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet", men det var ju lätt att känna igen sammanhanget. Han påpekade också att det grekiska ordet πίστης [pistis] egentligen snarare betyder trohet än tro. Ett andligt smörgåsbord?Söndagen efter trettondag firar vi Herrens dop. Fader Robert Galla SCJ kom till Karis redan idag, lördag, för att fira mässa i S:ta Katarina kyrka. Mässan gick i normal ordning på finska, men jag läste responsoriepsalsmen och andra läsningen på svenska och vi avslutade mässan med en Mariahymn på latin. I sin predikan talade fader Robert förstås om Johannes Döpaten och dopet, men han talade också om botens sakrament, bikten. Sånt gör mig så glad - jag tycker inte predikan bara ska vara bibelbetraktelser. utan också goda råd för det kristna livet, och en påminnelse om att varje katolik ska bita sig minst en gång om året eller så fort som möjligt om man har begått en allvarlig synd är aldrig fel. Fjärde söndagen i advent har krubban i S:t Henrikskatedralen ställts fram. Höet ligger tomt och väntar på Jesusbarnet, som läggs fram först när vi firar Herrens födelse och jul - och julafton är det ju redan imorgon! Jag gick i högmässan på finska kl. 11 i stället för familjemässan på finska i S:ta Maria kl. 11.30, eftersom S:t Henrik passade bättre för ett blivande gudbarn, som ska bli döpt i januari. Den firades av fader Marco Pasinato. Första läsningen läste Kaarina, Marko sjöng responsoriepsalmen och Tomi läste andra läsningen. Efter mässan kom min blivande guddotter och jag överens med Marko när vi kan öva inför dopet och under kyrkkaffet satt vi och talade om bikten (fast den som blir döpt får ju syndernas förlåtelse och börjar inte sitt katolska liv med det sakramentet). I Karis tog vi tjuvstart på andra söndagen i advent när fader Robert Galla SCJ firade mässa i S:ta Katarina kl. 16 idag. I vanliga fall inleds vigiliemässor först från kl. 18, men här i diasporan får vi börja lite tidigare. Mässan firades på finska, men jag läste den första läsningen, ur Baruks bok, och responsoriepsalmen på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och fader Robert evangelietexten om Johannes Döparen likaså på finska. I sin predikan konstaterade fader Robert att vi människor har lättare att se andras fel och brister än våra egna, så det gäller att ta en ordentlig blick i (bikt)spegeln så här i adventstid. Läsningarna var alltså de som hörde ihop med den andra söndagen i advent, trots att det idag också var Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (den högtid som förr kallades Jungfru Marie obefläckade avlelse och som går ut på att Maria förskonades arvsynden från sin tillblivelse - alltså ungefär som om hon hade blivit döpt vid befruktningsögonblicket). Den festen firade jag i Reykjavik förra året. Efter dagens mässa var det kyrkkaffe hos Lotta.
Men nyligen påmindes jag om farmors ord när jag deltog i en reträtt med en dominikansyster från England. Syster Tamsin sa nämligen precis samma sak. Hon konstaterade att en person som regelbundet biktar sig kan hamna i en situation där det känns som om utvecklingen har avstannat, vi biktar samma synder och lunkar på i samma spår. En förklaring till det är, sade Syster Tamsin, att vi är samma människor som tidigare, så det är inte så överraskande att vi har samma svagheter. Men hon påpekade att det också kan vara orsak att se över hurdan biktspegel man använder. Kanske det är dags att byta ut de frågor eller punkter man går igenom för att förbereda sig för sin bikt. I stället för att utgå från De tio budorden kan man ta avstamp i Saligprisningarna.
Tredje söndagen i april firades det biskopsmässa på svenska i S:t Henrikskatedralen i Helsingfors. Biskop Teemu Sippo SCJ gav bekräftelsens sakrament till tre ungdomar och . Den liturgiska färgen var röd, för det är den Helige Andes färg och i bekräftelsen fick ungdomarna den Helige Andes fullhet Mässan bandades och sänds i Yle Vega den 28 april. Efter mässan hörde biskopen mina förstakommunionselevers första bikt. Idag firades familjemässa i min egen församling, S:ta Maria. Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Eftersom det är missionssöndag idag handlade barnpredikan också om hur man kan tala om Gud med andra. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|