Som vanligt gick mässan både på svenska och latin: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei sjöngs på latin - men det var Fader vår i stället för Pater noster. Eftersom jag i dagarna har diskuterat mässan och bl.a. användningen av latinet på FB blev jag plötsligt medveten om hur mycket latin vi fortfarande använder i de svenska mässorna jämfört med de finska. Det är förstås ett enkelt och naturligt sätt att välkomna alla icke-finlandssvenskar i mässan: även om man inte förstår predikan så kan man delta i trosbekännelsen om den sjungs på latin, helt oberoende av modersmål. Men det är också ett sätt att värna om våra traditioner.
Men för att återgå till dagens mässa: fader Anders fick hålla en kortare predikan om apostlarna som människofiskare än han ursprungligen hade tänkt, eftersom följande mässa i S:ta Maria, mässa på engelska med fader Leonard Wobilla, skulle börja redan kl. 13 - och han själv dessutom borde ha varit i S:t Henrik då för att fira sin andra mässa för dagen, nämligen den tridentiska mässan, på latin och ad Orientem som före Andra Vatikankonciliet. (Kanske latinet faktiskt är på väg tillbaka, äntligen? I Åbo sjöng man i år passionsberättelsen på långfredagen på latin, kanske för första gången på 40 år och i S:t Henrik firas tridentinsk mässa i princip en gång i månaden genom Societas Sancti Gregorii Magni.)
P.S. Apropå pater Puts så kan jag tipsa om att hans artikel om ljussymboliken i katolska kyrkan från år 1952 finns bland Arkivpärlorna här på sajten. |