Sällan har jag fått så konkret bönesvar så fort. Jag har ett ärende till grannen, som precis läser den lokala gratistidningen och frågar om jag har anmält mig till den ortodox liturgin som ska firas i det lutherska församlingshemmet följande morgon. Nej, det hade jag ju inte, för det visste jag inte om, men plötsligt var livet lätt att leva igen.
Jag insåg att jag redan hade missat anmälningsdeadline, men såg att det var kantor Matti Jyrkinen man skulle anmäla sig till, så jag skickade optimistiskt iväg ett SMS till honom i alla fall. Även om det är fullt kan jag stå utanför och då kan jag få motta eukaristin i alla fall, för så har man ju gjort i de ortodoxa församlingarna de senaste månaderna. Alla mörka moln är som bortblåsta. |
Det visar sig sedan att information om liturgin inte har gått ut i de ortodoxa kanalerna i sedvanlig ordning på grund av något strul, så det är inte så många som har varit medvetna om att det firas liturgi i Karis. Tjugo är det tillåtna antalet enligt de senaste direktiven och det är exakt så många vi blir, fader Harry Fagerlund medräknad.
Det värmde också mitt hjärta att se hur glada mina ortodoxa vänner var när jag berättade för dem om att vi i katolska kyrkan firar Kristi Kropps och Blods högtid (i Norden söndagen efter Trefaldighet, på de flesta håll i världen några dagar tidigare, i torsdags) och hur tacksam jag var åt möjligheten att få fira den heliga liturgin med dem. Att vi har samma nattvardssyn - att brödet verkligen förvandlas till Kristi kropp och blod - är ett oerhört starkt band och jag är så glad åt att ha fått uppleva det i stället för splittring, som så många tidigare generationer dessvärre har fått göra.
Efter liturgin talade jag med kantorns fru Mia, som berättade att Matti hade tyckt det var så fint att jag svarade "Halleluja" när han bekräftade att jag fick plats. Naturligtvis jämförde vi också coronaerfarenheter. Jag beklagade mig över hur utled man är på att delta i mässan via skärm, hon över hur ödsligt det kändes i synnerhet påsknatten att fira den heliga liturgin på tremanhand: präst, kantor och hon som körade. Båda var vi lika glada åt dagens liturgi.
- Det är ju vi tillsammans som är kyrkan!