Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.
Jag talar gärna i ekumeniska sammanhang om vikten att be tillsammans. Jag tänker på Jesu löfte om att han är mitt ibland oss där två eller tre är samlade i hans namn. Då gäller det ju att samlas, vetja! | Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Matt 18:20 |
Samtidigt började jag undra över det här med ordets gudstjänst i lutherska kyrkan. Vi har ju också den möjligheten i katolska kyrkan, om det inte finns en präst att tillgå som kan fira mässa, men det blir ju inte på samma sätt som in den lutherska. Jag vet att Martin Luther betonade ordet, men jag har för mig att han nog betonade nattvarden också. Jag får väl läsa på - om ingen teologiskt och kyrkohistoriskt mer bevandrad läsare ger mig svaret på en bricka...
Det blev alltså ett veckoslut med två mässor och en gudstjänst. Det känns som en bra början. För den katolska "söndagsplikten" (Googla t.ex. "Sunday obligation" så få du en hel hop råd och tolkningar) handlar ju inte bara om att ge Gud det Gud tillhör och söndagen är Herrens dag, utan som så många av kyrkans bestämmelser om vad som är bra för oss. Gud vet vad vi behöver och vi behöver sakramenten, vi behöver bli stilla, vi behöver ta paus från vardagens jäkt, vi behöver påminnas om rätt prioriteringar i livet. Som jag har skrivit förut är det oändligt skönt att veta att jag åtminstone en timme i veckan har prioriterat rätt. Och får jag mer än den ena timmen av andlig föda så är det ju desto bättre. Det blir förstås tusenfalt bättre om kan gå till nattvard, men mitt minimikrav är att jag ska få be tillsammans med andra kristna som också har prioriterat rätt. Då kan vi vila i och bäras av varandras tro. Och tillsammans tacka och lova Gud.