När tystnaden talar

Igår, den 19 mars, firade katolska kyrkan S:t Josef. För två år sedan kunde jag också fira Josef med adoration och mässa. I coronatider är sådant inte möjligt, men i stället finns det mycket att läsa.

Det skrivs mycket om helige Josef just nu, eftersom den nuvarande påven har lyft fram honom på ett speciellt sätt som det finns det god anledning till. Som kardinal Anders Arborelius skriver i sin predikan för S:t Josefs dag kan Josef "i sin person [...] sammanfatta vad det är att vara en vanlig troende människa, som tar emot det uppdrag och den kallelse han får av Gud och i all enkelhet försöker följa Guds vilja. Josef blir i Abrahams efterföljd en rättfärdig man som troget tjänar Gud (jfr Rom 4:3)".

​Idag tänker jag på Josef när jag läser responsoriet i Laudes: Herre, jag förtröstar på dig, jag säger: Du är min Gud. Det känns klockrent som S:t Josef, tänker jag.

Herre, jag förtröstar på dig, jag säger: Du är min Gud.
Herre, jag förtröstar på dig, jag säger: Du är min Gud.
Min tid står i dina händer,
jag säger: Du är min Gud.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Herre, jag förtröstar på dig, jag säger: Du är min Gud.

Responsoriet i dagens Laudes

Skulpturen av S:t Josef i S:t Henrikskatedralen.

Fast för all del, det där med "jag säger" är ju strikt taget inte helt "josefskt", eftersom vi inte har ett enda direkt citat av honom i Nya testamentet. Det är ett faktum som får mig att tänka på Blixen (Surprise!), närmare bestämt berättelsen "Den blanka sidan" i Sista berättelser. (På engelska heter berättelsen "The Blank Page" och jag tycker personligen att den på svenska hellre kunde heta "Det oskrivna bladet", eftersom den danska titeln är "Det ubeskrevne blad".)

Där skriver Blixen (i Torsten Blomkvists översättning):

"[O]m berättaren är trogen, evigt och orubbligt trogen mot sin historia, så kommer slutligen tystnaden att tala. Om man har begått ett svek mot historien, så blir tystnaden endast tomhet."

​Det tycker jag passar in på den helige Josef. Hans tystnad är minsann inte tomhet, utan en tystnad som talar.

Det ligger en stor sanning i det här fina skämtet, som dök upp i ett antal katolska FB-grupper igår. Allas vårt favoritcitat av S:t Josef är tystnaden som talar så stort om Gud.

Av allt det fina jag har läst om Josef de senaste dagarna (t.ex. här och här på finska) är det Meg Hunter-Kilmers ord som (igen) berör mig mest. På sin FB-sida och på Instagram delade hon en S:t Josef-bild och skriver fint om att Josef var precis den man Gud bad honom att vara, trots att han var osäker och tog fel och var otillräcklig och rädd. Det är ett vittnesbörd vi mår bra av att höra! Jag avslutar därför med ett längre citat:
​

I Josefs osäkerhet lär vi oss att lyssna efter Gud. Vi lär oss hur vi kan medge att vi hade fel. Vi lär oss av ängeln att Jesus (vars namn betyder "Gud räddar")  skulle rädda sitt folk - att Jesus är vår frälsande Gud.

I Josefs misslyckande, hans bristande styrförmåga, hans oförmåga att förse Maria med ett ställe att föda sitt barn på, där lär vi oss Guds ödmjukhet. Vi ser att den som ska bli mat för oss ligger i en krubba. Vi lär oss förtröstan att Gud kan göra härliga saker i otrevliga situationer.

I Josefs fattigdom lär vi oss att Gud är glad åt våra enkla gåvor. I hans tystnad minns vi att Gud gläder sig åt vem vi är, inte åt vad vi kan eller säger eller gör eller presterar.

I Josefs rädsla och flykt lär vi oss att Gud verkar även i vårt trauma, att han fortfarande regerar även när livet är förskräckligt, att han med sin kraft verkar så att också vi en dag ska kunna säga: "Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt skulle uppfyllas".

I Josefs förlust och sorg lär vi oss hur vi ska leva när Gud verkar vara frånvarande, hur vi ska söka honom, hur vi ska glädjas när vi hittar honom. Vi lär oss att Gud är med oss i ångest, i ensamhet, i rädsla.

I Josefs död lär vi oss att det inte finns någonting i den här världen som kan ge större glädje på slutet än att ha Jesus och Maria vid sin sida. Inga titlar, ingen egendom, inga prestationer.

Prisa Gud för det vittnesbörd som gavs av en man som var osäker och tog fel och otillräcklig och rädd, och som var precis det Gud bad honom att vara.

- Meg Hunter-Kilmer
(i min översättning från engelskan)