Häromdagen skrev jag om tro och tvivel. När jag hade delat den texten på Facebook var det en av våra präster som kommenterade det jag hade skrivit. Han konstaterade att tron för katoliker framför allt är kyrkans tro, "hennes som varken tvivlar eller vacklar i sin tro". Prästen fortsatte: "Vi bekänner alltså inte något vi själva personligen kommit fram till, utan kyrkans tro som vi tack vare Guds nåd fått emotta genom dopet i hennes kommunion, gemenskap. Därför kan vi tro utan tvivel även om vi inte ännu är fullkomliga" och så citerade han ur fridsbönen i mässan. |
Fadern i fråga citerade visserligen bara orden "se inte till våra synder utan till din kyrkas trohet", men det var ju lätt att känna igen sammanhanget. Han påpekade också att det grekiska ordet πίστης [pistis] egentligen snarare betyder trohet än tro.
Ett andligt smörgåsbord?
Snarare är det så att man som katolik har en skyldighet att sätta sig in i varför kyrkan lär som hon gör. Gud har gett oss ett intellekt och även om Jesus sade "låt barnen komma till mig" och att vi ska "ta emot Guds rike som ett barn" så är ju inte barn per definition vare sig dumma eller intellektuellt ohederliga. Lärsamma är de däremot och det tycker jag att vi också ska vara. Och det förutsätter att vi öppet och ärligt lyssnar till vad kyrkan lär. Det är nämligen inte som om katolska kyrkan skulle ha för vana att bara rycka ner en trossats "ur himlen" och slå fast den ex cathedra utan förklaring och motiveringar. |
Men för att kunna leva som kristen så måste du veta vad det innebär att vara kristen. Och då räcker det inte med ett smörgåsbord. För det blir väldigt lätt ologiskt, som att vara vegan men tycka att det är okej med abort. Så dagens tips nu när det är tjugondag knut och julen åker ut - det vill säga att kyrkan återgår till att fira söndagar "under året" (vilket jag skrev om förra året) - är att kolla vad katekesen säger, vara trogen det och bikta sig ofta. | Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Mark 10:14-15 |