Skärtorsdagens kvällsmässa i åminnelse av nattvardens instiftande älskar jag. Jag älskar Kristus i eukaristin så det är en naturlig följd, eftersom vi ju inte skulle ha någon mässa utan nattvardens instiftande, så varje år är det en stor glädje att jag inte är sjuk just på skärtorsdagen. Förra året var det fader Tri Ngquyen som var huvudcelebrant och skötte fottvagningen eftersom biskopen hade stukat foten, men i år kunde biskop Teemu Sippo SCJ fira mässan själv igen (som 2017 och 2016). Predikade gjorde fader Tri. Det var en väldigt fin predikan, så om ni förstår finska rekommenderar jag att ni tar er tid att lyssna på mässan på Arenan. Dessvärre höll mässan på i mer än en timme, och det är bara en timme som finns på Arenan, så ni får inte höra vackra Pange lingua under sakramentsprocessionen i slutet av mässan. Mässan firades på finska med inslag av latin och biskopen assisterades av (fader Rudolf Larenz, fader Tri, kyrkoherde Marco Pasinato, pater Gabriel Salmela OP, pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP och fader Mauricio Bravo.
0 Comments
Jag är katolik. Det är de flesta av er som lyssnar inte. Jag är här för att tala om fastan. För jag inte bara är katolik, utan uttryckligen praktiserande katolik, och det betyder att jag markerar fastan. Och dessutom tror jag att det är riktigt smart att göra det, för fastan behövs.
Om vi är helt ärliga så går de flesta av oss inte dagligen och tänker på det som man lärde sig på rellatimmarna när man var liten och som man repeterade i skriban, om man gick en sån. Den där kristendomskunskapen bara finns där i bakhuvudet och har den trillat ur minnet helt så märker man inte det heller, för man letar liksom inte efter nånting i den delen av huvudet. Och det är där jag tror att fastan kan ha en viktig roll just idag.
Fast avsaknaden av den formen av lycka leder för mig ganska lätt till den andra sorten: när jag sitter i mässan på söndag efter en stressig vecka tänker jag ofta att det är härligt att vara precis där jag ska vara.
Det är så skönt att just i den stunden vara helt säker på att jag har prioriterat rätt och är där Gud vill ha mig.
Men nyligen påmindes jag om farmors ord när jag deltog i en reträtt med en dominikansyster från England. Syster Tamsin sa nämligen precis samma sak. Hon konstaterade att en person som regelbundet biktar sig kan hamna i en situation där det känns som om utvecklingen har avstannat, vi biktar samma synder och lunkar på i samma spår. En förklaring till det är, sade Syster Tamsin, att vi är samma människor som tidigare, så det är inte så överraskande att vi har samma svagheter. Men hon påpekade att det också kan vara orsak att se över hurdan biktspegel man använder. Kanske det är dags att byta ut de frågor eller punkter man går igenom för att förbereda sig för sin bikt. I stället för att utgå från De tio budorden kan man ta avstamp i Saligprisningarna.
Fader Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen idag. Mässan bandades för radio och sänds i Yle Vega om en vecka. Då kan man höra mig läsa andra läsningen, ur Romarbrevets femte ķapitel. Första läsningen lästes av Holger, som också var ministrant och assisterade vid utdelningen av nattvarden. Under mässan satt jag och mina förstakommunionselever längst fram, långt från Yles mikrofoner - de mikrofoner som hade placerats för att fånga församlingen var längre bak än de brukar vid radiomässor, så jag kan bara hoppas att vi hörs ändå. Efter mässan var det barnens första bikt och den portugisiska mässan kl. 14 hann börja innan vi var klara, så jag tog några bild till. Den mässan firades av pater Gianni Sgreva CP och fader Oscar Sinchi. Skärtordagskvällen går jag alltid i biskopsmässan i S:t Henrik. Få firar vi nattvardens instiftande och det är ett så avgörande viktigt sakrament att jag definitivt inte vill missa den mässan. Symboliken i att biskopen tvagar fötterna på tolv församlingsmedlemmar - i år för första gången en kvinna, i enlighet med påve Franciscus' beslut - är också fin. Mässan radieras nuförtiden också alltid. Biskop Teemu Sippo SCJ var huvudcelebrant och koncelebranter var fader Marco Pasinato, fader Oscar Sinchi, pater Gabriel Salmela OP (som läste evenageliet och predikade), fader Federico Spanó, fader Tri Toan Nguyen och fader Rudolf Larenz. Skärtorsdagsmässan avslutades som alltid med tillbedjan av altarets sakrament och en högtidlig procession till sakramentskapellet. Då sjunger man Pange lingua. Den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen bandades för radiosändning idag. Fader Anders Hamberg firade mässan och Victor Airava och Holger Weiss var ministranter. Maria Lenart sjöng Ave Maria under nattvardsgången - det kan ni höra nästa i Radio Vega eller på Yle Arenan. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|