Jag läste någonstans att livliga drömmar och fler mardrömmar kan vara kopplat till oro och ängslan. Det låter rätt logiskt att människor oroar sig mer i den rådande situationen och att det också kommer till uttryck när de sover.
Det jag märker är att coronans ändrade livsmönster - och då har ju mitt mönster ändrats väldigt lite på vardagar - ger lite mer utrymme för funderingar. Eller kanske snarare så att jag försöker vara lite mer organiserad i både vardag och funderande. Och det jag har märkt är att jag återkommer till C.S. Lewis och hans The Screwtape Letters ganska ofta.
På svenska heter den Från helvetets brevskola och består av en samling brev där djävulen Screwtape (på svenska Onkel Tumskruv) ger unge Wormwood (Malört) råd om hur man lockar en själ till förtappelse (här kan du läsa ett av breven online). Den boken har gett mig väldigt mycket insikt om hur vi människor beter oss och varför vi gör som vi gör. Ingen får mig att tro annat än att Screwtape/Tumskruv et cohortes försöker dra mesta möjliga nytta av coronasituationen för att lura oss i fördärvet, så det gäller att vara mer på sin vakt än annars (och på sin vakt ska man ju alltid vara). C.S. Lewis är förstås mer känd för sin Narnia-serie (visste du att det fanns en salig Lucy/Lucia av Narnia på riktigt?) och självklart gillar jag Narnia också. (Men jag minns att Min morbror trollkarlen var den enda av Narnia-böckerna jag tyckte var intressant när jag var barn. Nu är det den enda av dem jag är helt ointresserad av. Av och till har jag tänkt att jag borde ge den en chans, men åren går och jag låter bli. Det är kanske för att jag befinner mig i ett annat skede av mitt liv nu. Då var jag inte kristen och nu är jag det. Kan det vara så enkelt?) |
På en punkt tycker jag dessutom Lewis är strået vassare än Tolkien: han vill göra det alldeles tydligt att vi deltar i samma kamp som Frodo, Gandalf, Aragorn och de andra gör i Tolkiens fantasi.
Det är en omodern inställning, men en jag tror på fullt och fast. Och det är det jag tänker på i coronatider. Att vi mer aktivt måste tydliggöra den kampen. Vi ska inte låta helvetets "filologiska arm" (på engelska "our Philological Arm"), som Screwtape/Tumskruv berömmer för allt som den har gjort för att vända upp och ner och ut och in på diverse begrepp, avgå med segern. Det gäller att säga ifrån att ett andligt krig utkämpas här och nu.
Ju mera jag tänker på det, desto mer tänker jag också att det här med att beröva äldre människor all mänsklig - i betydelsen fysisk - kontakt är ett av Screwtapes värre påfund. Ensamhet förvärrar symptom på sjukdomar som Alzheimer och vi mår alla bättre av beröring. Utan den beröringen är vi helt enkelt ett lättare byte för vilken halvkompetent Wormwood/Malört som helst.
Jag tror alltså att det finns en koppling mellan det stora andliga kriget och den oro människor känner idag. Den övertygelsen stärktes när jag lyssnade på Dan Burke som gästade The Catholic Talk Show förra veckan. Han vittnade om att han förundrade sig över Jesu löfte om frid (Joh 14:27) innan han lärde sig försvara sig mot djävulen.
Jag började igår snusa lite på Burkes bok Spiritual Warfare and the Discernment of Spirits (som kardinal Arborelius f.ö. enligt Amazon rekommenderar) och känner att det är sådan läsning vi måste satsa mer på när den enkla vägen, alltså sakramenten, inte är tillgängliga för alla på samma sätt som förr. Åtminstone för mig fungerar eukaristin som en underbar mur och den saknar jag i nuläget av kampen. Men som det heter i låten: kampen den går vidare, den har bara börjat...