Jag känner mer avund än glädje. Inte missunnsamhet, men nog avund. Jag vill också känna påskglädje och ha en kyrka jag kan se från min balkong!
Och så får jag e-post av min kyrkoherde. Jadå, pater Rafal lovar komma till Karis för att fira mässa! Och plötsligt är världen full glädje. Min värld går från mörker, natt och långfredagskväll till uppståndelsens glädje, påsk och jubel på en rad i en e-post. Tålamod krävs fortfarande, men nu har jag något att vänta på och se fram emot. |