Igår tog jag inte tåget till Helsingfors, utan gick ekumeniskt i den lutherska högmässan i S:ta Katarina. Yvonne Terlinden var liturg och det var mycket musik i mässan tack vare medverkan av kören Katarina Singers, under ledning av kantor Åsa Westerlund. Kören sjöng satser ur Benjamin Brittens A Ceremony of Carols med härliga texter, ibland på latin och ibland på gammal engelska. Vid nattvardsgången assisterades Yvonne av sin man Klaus som nuförtiden är omsorgspräst i Borgå stift men som tidigare var kaplan i den svenskspråkiga lutherska församlingen här i Karis.
0 Comments
Annandag jul firar västkyrkan den första martyren Stefanos, men jag har de senaste åren gått i den ortodoxa liturgin som firas i Ingå kyrka 26.12 och den dagen firar östkyrkan Gudsföderskan. Som fader Kalevi Kasala konstaterade: efter en stor helg brukar kyrkan fira en av bipersonerna och till jul innebär det att man efter Kristi födelses fest firar henne som födde Jesus - inte för att hon är en "biperson", precis - och texterna fokuserar på flykten till Egypten.
Liturgin firades alltså av fader Kalevi Kasala och han assisterades av diakon Harry Fagerlund. Kantor var som vanligt Matti Jyrkinen och han läste också episteltexten och fader Harry läste evangeliet både på finska och på svenska. Minneskortet på telefonen var rätt så fullt, så det fanns inte plats för video, så jag försökte mig på ljudupptagning i stället. Om det lyckades kan ni höra lite böner och sång här, här och här (och kanske en sammanställning av bilder och ett av ljudupptagningarna i FB-videon nedan). Idag var det den där lyxiga dagen i månaden igen: mässa på promenadavstånd. Jag var på plats i S:ta Katarina kyrka god tid, tänkte att jag ville hinna ta lite annorlunda bilder, så jag gick en omväg till kyrkan och fotade från begravningsplatsen och inne i kyrkan gick jag upp på orgelläktaren och fotade kyrkan därifrån också. Sen kom pater Jigger Ganados SCJ och hörde bikt och firade mässa.
Mässan gick helt på engelska den här gången eftersom det var det enda språket vi alla hade gemensamt - att insistera på en läsning på finska, när ingen närvarande hade det som modersmål, eller på svenska, när finlandssvenskarna var i minoritet, skulle ha varit befängt. Jag läste alltså dagens första läsning på engelska och Attila läste responsporiepsalmen och andra läsningen likaså på engelska. Och så talade vi engelska på kyrkkaffet på KW.
Karis-Pojo Lucia Elin Blomfelt kröntes idag i S:ta Katarina kyrka. Det var första gången jag var med när Lions Club Karis Karjaa på två språk krönte ortens Lucia. Någon annan koppling till helgonet från Syrakusa än det martyrblodsröda i skärpet fanns kanske inte, men det är mycket bättre att vi minns ett helgon på något sätt än att vi låter bli helt och hållet - och åtminstone fanns det en på plats som bad om heliga Lucias förbön. Festligheterna avslutades (förutom med pepparkakor och glögg) med Härlig är jorden, och det är sällan fel.
Idag var det igen dags för Kvinnogruppen - Kvinnokraft att samlas i Stora Prästgården i Karis. Temat för kvällens samling var julberättelser och julsånger sjöng vi också. Precis som förra gången jag var med var stämningen varm och välkomnande och Birgitta Udd (som hälsar oss välkomna på bilden ovan) och den övriga planeringsgruppen hade valt härliga - och väldigt olika - julberättelser att läsa. Dessutom fick jag en smörgås med lax och ägg i stället för risgrynsgröten som jag inte kan äta på grund av mitt alfa-gal syndrom och det gjorde ju mig oändligt glad och fick mig att känna mig ännu mer välkommen. Hurra för kristen gemenskap och gemensam bön!
I samband med ett besök i Borgå hade jag tillfälle att sticka mig in i domkyrkan där som hastigast. Där pågick körövning, vilket var trevligt, men det gjorde förstås att jag inte kunde gå omkring och fotografera fritt. En dag hoppas jag kunna besöka Borgå i samband med en katolsk mässa i domkyrkan. Kanske i samband med en Mariahelg - jag vill minnas att kyrkan är tillägnad Guds moder Maria.
Jag skrev studenten från Mattliden och har rört mig en del i Hagalund, men dagens två kyrkor var ändå nya bekantskaper. Dagens lokalekumeniska forum i Esbo (programmet finns här i pdf-format) i Ekumeniska Rådets regi började i Herman av Alaskas ortodoxa kyrka och fortsatte i lutherska Hagalunds kyrka. Den ortodoxa kyrkan i Hagalund är från slutet av 1990-talet, medan den lutherska kyrkan stod klar redan år 1965. Men det skiljde en värld mellan dem, inte bara dryga 30 år. Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef... Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua. Betongbrutalism och seminariumEfter en försmak av himlen i Herman av Alaskas kyrka kom vi ner på jorden med en duns när dagen fortsatte i Hagalunds lutherska kyrka. (För en liknande upplevelse kan man besöka Träskända.) Liksom den lutherska kyrkan i Träskända representerar kyrkan i Hagalund 60-talets betongbrutalism. I motsats till i Träskända finns det i Hagalund inget gigantiskt krucifix som gör det obestridligt att man befinner sig i ett sakralt rum av något slag. I stället finns det ett intressant litet takfönster som med sitt ljus gör att blicken dras uppåt - till absolut ingenting. Arkitektoniskt fascinerande, men kanske inte upplagt för en religiös upplevelse. Efter en andakt med biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka bjöds vi på läcker syrisk mat och därefter tog eftermiddagens seminarium vid. Temat var nya finländare och nya kristna. Konferencierer var Mirna Nadra (luth) och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (kat.). I seminariet ingick tre anföranden, av Elina Hellqvist (luth), fader Teemu Toivonen (ort) och Samuel Vogel (luth, IEC). Om anförandena kan man läsa mera (på finska) på Ekumeniska Rådets webbplats här.
Idag hade jag ett möte på Andra linjen i Berghäll i Helsingfors och jag var på plats i så god tid, så jag hann ta mig en titt på den lutherska kyrkan där när jag till min glädje fann att den är öppen. Berghälls kyrka är ritad av Lars Sonck och har stått på sin kulle i dryga 100 år och tittat ned över Helsingfors. Kyrkan är vacker och vilsam, men för mig kändes den inte sakral på samma sätt som t.ex. Agricolakyrkan. På de bilder jag tog ser den ganska ödslig ut, men jag var de facto aldrig ensam i kyrkan - där fanns också andra som tittade på byggnaden och tog bilder, men en kvinna ville uppenbarligen ha mer än ett vackert rum, eftersom hon frågade om jag var präst. Jag svarade: "Nej, jag är katolik." Inte kanske mitt allra klyftigaste svar, men det var ju ärligt i alla fall. Och bara någon sekund senare dök det upp en kvinna med prästkrage, så frågeställaren fick tag på den hon ville ha. Och jag gick iväg till mitt möte.
Torsdagen den 12 september samlades representanter för Ekumeniska Rådets sektioner till sektionsdag på det ortodoxa kulturcentret Sofia. Jag och fader Pär Silén (ort) representerade sektionen för finlandssvensk ekumenik. Osmo Vartiainen som representerar katolska kyrkan i sektionen för fostran var också på plats (men jag inser nu att jag inte har en enda bild av honom, eftersom vi satt bredvid varandra). Sektionsdagen inleddes vid lunch och fortsatte därefter med en andakt i Heliga vishetens kapell. Sedan följde en eftermiddag av diskussion om vad sektionerna har gjort under den gångna treårsperioden och vad vi har för förhoppningar om nästa treårsperiod. Vi talade om behovet att konkretisera ekumeniken i gemensam bön och möten över samfundsgränserna, men också om positiv religionsfrihet och behovet att påverka attityder. Dagen avslutades med bön.
Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget. Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|