Kristus, vår lykta, livets goda källa, du har för världen öppnat väg till glädjen, du som med blodet räddat oss ur dödens eviga mörker. Där är det där ordet "glädje" igen. Och samma tema fortsätter i Psalm 92 (jag citerar ur Bibel 2000, Oblatmissionärerna använder en äldre översättning): Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet till toner av tiosträngad harpa, till lyrans klang. Dina gärningar, Herre, ger mig glädje, jag jublar över vad du har gjort. Herre, vilken storhet i ditt verk, vilket djup i dina planer! (Ps 92:2-6) |
Jag vaknar tidigt fast jag hade tänkt ha sovmorgon. Det betyder att Oblatmissionärernas breviar automatiskt erbjuder dagens läsningsgudstjänst i stället för Laudes, så jag börjar dagen där. Jag fastnar för en rad i dagens andra läsning, den av Ambrosius av Milano: Att vila i Gud och se hans härlighet, det är gästabudet och den fulla glädjen och friden. Jag kollar hur det går för England i cricketmatchen mot Indien (svar: uselt) och fortsätter med Laudes. Dagens hymn förkunnar:
0 Comments
Hela förbönen i dagens laudes
Guds barmhärtighet har blivit synlig i Kristus. Låt oss be med stor tillförsikt: R. Herre, kom ihåg att vi är dina barn. Lär oss att djupare förstå kyrkans mysterium - så att hon för oss och för alla blir frälsningens sakrament. Du som älskar människan, lär oss att lämna vårt bidrag till den mänskliga gemenskapen - så att vi främst söker ditt rike. Låt oss i Kristus finna det som kan släcka vår törst - han som är den enda källan med levande vatten. Förlåt oss alla våra missgärningar - och led våra fötter in på rättfärdighetens och barnaskapets väg. Slutbönen i dagens Laudes Allsmäktige Gud, du visar oss i Kristus att den sanna härskaren är den som tjänar dig. Låt oss, på förbön av den helige Kasimir, bli dina tjänare för evigt i helighet och rättfärdighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.
Bilden i dagens inlägg är en Hilma af Klint som jag såg på Guggenheimmuseet i New York för ett par år sedan. Den är också enkel men tål att titta på länge. (Det finns f.ö. en dokumentär om Hilma af Klint på Arenan som bäst.) Förbönen ur dagens Laudes:
Vi tackar vår himmelske Fader. Må vi ta emot den helige Ande, låta honom verka i oss och rena vårt hjärta och vår kärlek. Därför ber vi: R. Ge oss, Herre, din helige Ande. Låt oss leva och mättas av varje ord - som utgår ur din mun. Lär oss sträva efter kärleken, inte blott i stora ting - utan främst i vardagens enkla uppgifter. Lär oss avstå från allt överflöd - för att hjälpa dem som lider brist. Låt oss i vår dödliga kropp bära med oss den död som Jesus fick lida - han som ger oss liv genom sin kropp och sitt blod.
Fast på ett år normaliseras det onormala. Även om mässorna inte längre firas utan troende, känns det inte osannolikt att det kan gå därhän igen, så som antalet smittade stiger i synnerhet här i Nyland. Innan den första coronamånaden hade gått till ända skrev jag inlägget Å, vad jag saknar mässan! Det känns på något sätt dubbelt allt läsa det idag. Å ena sidan tänker jag "Ja, just så" - men samtidigt känns det å andra sidan avlägset. Oändligt avlägset. Lite som att tänka på hur det är att vara mätt när man är hungrig. Man vet, men man vet ändå inte. Man vet att det känns bra, men det man känner i nuet är bara hungern. Jag minns inte längre hur det känns att vara mätt på mässor. För ett år sedan mindes jag det. På ett år bleknar många minnen. Idag är det exakt fem år sedan jag och 25 andra pilgrimer flög till Rom för vår jubelårsvallfärd. Fem år. Fem och år och ett hel värld. I blogginlägget Mycket vill ha mer försökte jag för nästan exakt ett år sedan förklara hur totalt den resan lade om min interna kompass. Då skrev jag: "Jag törstar efter Kristus. Och det enda som släcker den törsten är Han själv i mässan." Ja, så är det. Precis så. Och hur mycket sorg och smärta har inte den törsten orsakat under det år som har gått häremellan. Herre, förbarma dig! Och ändå. Jag är oändligt hellre törstig än jag återgår till ett liv där jag inte vet att det finns något som släcker den törsten. Och för att den törsten inte ska bli till navelskåderi avslutar jag med förbönen ur dagens Laudes: Lovad vare Gud vår Fader, som ger oss denna dag av nåd för att vi skall ge honom lovprisningens offergåva. Vi ber till honom och säger: |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|