Helsingfors katolska stift har tidigare meddelat att kommunionen för de troende endast sker i form av Kristi kropp, så att prästen ensam dricker ur kalken med Kristi blod, och att vi bugar åt varandra i stället för att skaka hand i samband med fridshälsningen i mässan. Även i Stockholms katolska stift har man frångått kalkkommunion och handskakning i mässan på grund av coronaviruset och covid-19. I hela Italien är det mesta stängt på grund av viruset och man har också meddelat att prästerna firar mässor privat utan kyrkfolk fram till den tredje april, medan allmänheten uppmanas att följa med mässor på teve eller YouTube (påvens mässor ska sändas på den här kanalen). Kyrkorna förblir ändå öppna och man kan be framför tabernaklet och - antar jag - gå och bikta sig.
Här hemma diskuterade vi åtgärderna för att förhindra spridning av viruset vid församlingsrådsmötet i tisdags. Då hade rekommendationen från stiftet inte kommit än, men kyrkoherden konstaterade att det är bäst att avstå från kalkkommunion och handskakning. Pater Rafal sa också att prästen inte rör vid kommunikanten om hostian läggs på tungan (förutsatt att den som går till nattvard i normal ordning öppnar munnen ordentligt, sträcker ut tungan tillräckligt och håller sig stilla), så man fortsätter själv att välja hur man tar emot Kristi kropp.
Själv har jag under mer än ett kvartssekel som praktiserande och nattvardsgående katolik tagit emot eukaristin i handen en enda gång. Det var i en mässa i Tyskland för många år sedan och upplevde jag att jag inte gavs något alternativ. Sedan dess har jag lärt mig att bara stå och gapa så jag inte behöver röra Kristus med händer som inte är (och aldrig kommer att vara tillräckligt) rena.
Jag hade tänkt gå i högmässan i S:t Henrik klockan 11, men risken för att jag skulle förväntas acceptera handkommunion gjorde att jag lade om planerna och tog en buss till S:ta Maria i stället. Där började familjemässan med pater Ryszard Mis SCJ klockan 11.30. Mässan gick på finska från början till slut och jag läste dagens läsningar.
Och jag fick ta emot kommunionen på tungan - utan kontakt med pater Ryszard.
Herre, hör vår bön!