Kristus, vår lykta, livets goda källa, du har för världen öppnat väg till glädjen, du som med blodet räddat oss ur dödens eviga mörker. Där är det där ordet "glädje" igen. Och samma tema fortsätter i Psalm 92 (jag citerar ur Bibel 2000, Oblatmissionärerna använder en äldre översättning): Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den Högste, att var morgon förkunna din nåd och var natt din trofasthet till toner av tiosträngad harpa, till lyrans klang. Dina gärningar, Herre, ger mig glädje, jag jublar över vad du har gjort. Herre, vilken storhet i ditt verk, vilket djup i dina planer! (Ps 92:2-6) |
Och idag finns det ju faktiskt något alldeles unikt att glädja sig åt: Påven gör som bäst ett historiskt besök i Irak. Tv-nytt gjorde ett positivt inslag om det igår (bilderna ovan är skärmdumpar från den sändningen) och här nedan bjuder Vatican News på en videosnutt som sammanfattar gårdagen:
I svenskan är ur- en förled som signalerar att något är det första i sitt slag eller har att göra med första början av något. Ingen av de etymologier jag har sett har kopplat det till platsen Ur, men det passar nog in, för det var därifrån Abraham härstammade. I kalenda-texten i midnattsmässans liturgi, när Guds människoblivande placeras i sin historiska kontext heter det att det skedde i det tjugoförsta århundradet sedan Abraham, vår tros fader, kom ut från det kaldeiska Ur. Och idag besöker Petri efterträdare för första gången den platsen. Oja, visst finns det glädje i Guds gärningar, en riktig urglädje!
Den som (kan finska och) vill lära sig mer om Ur och det nuvarande Iraks lååånga kristna historia kan med fördel bekanta sig med Emil Antons bok Kahden virran maa, som gavs ut i höstas. Emil har också på engelska skrivit en serie förtjänstfulla artiklar för Vatican News inför det här historiska påvebesöket:
På Vatican News webbplats finns det också en del om påvens apostoliska besök i Irak på svenska och finska, bland annat den här artikeln om hans första tal i Irak. |
Låt oss fly härifrån! I anden kan du fly, även om du hålls kvar till kroppen. Du kan både vara här och vara hos Herren, om din ande håller fast vid honom, om du i dina tankar vandrar efter honom, om du i tron - ännu inte i skådandet - följer hans vägar, om du tar din tillflykt till honom. Han är vår tillflykt och vår starkhet, till vilken David säger: Till dig har jag tagit min tillflykt; jag skall inte komma på skam.
Eftersom Gud är tillflykten men denna Gud är i himlen och över himlarna, bör vi fly härifrån till honom. Där är frid, där är vila från alla verk, där är den stora sabbatsfesten, såsom Mose sade: Då skall landet ha sabbat och ni skall få äta. Ty att vila i Gud och se hans härlighet, det är gästabudet och den fulla glädjen och friden.
--Ambrosius av Milano i Flykten ut ur världen