Månadens första söndag var den här gången också första söndagen i fastan och vi började mässan med att sjunga Se, vi gå upp till Jerusalem. Jag läste dagens första läsning - om syndafallet - och Jens läste den andra läsningen. Före och efter mässan undervisade jag årets förstakommunionsbarn, men lite kyrkkaffe blev det också mellan varven. Och på tåget hann katolikerna från Karis tala om både Ulf och Birgitta Ekman (som besökte Helsingfors nyligen) och Syster Sofies (om)vägar till katolska kyrkan. Man börjar smått tycka att det skulle vara intressant att läsa en finländsk antologi om hur folk har hittat hem till Rom...
Månadens första söndag och fader Anders Hamberg kom igen från Jyväskylä för att fira den svenska mässan i S:ta Maria. Före mässan började han jag hälsa fader Zenon Strykowski SCJ välkommen till församlingen, eftersom han nu har kommit till oss som kaplan efter sin period som kyrkoherde i Heliga Korsets församling i Tammerfors. Månadens första söndag var den här gången också första söndagen i fastan och vi började mässan med att sjunga Se, vi gå upp till Jerusalem. Jag läste dagens första läsning - om syndafallet - och Jens läste den andra läsningen. Före och efter mässan undervisade jag årets förstakommunionsbarn, men lite kyrkkaffe blev det också mellan varven. Och på tåget hann katolikerna från Karis tala om både Ulf och Birgitta Ekman (som besökte Helsingfors nyligen) och Syster Sofies (om)vägar till katolska kyrkan. Man börjar smått tycka att det skulle vara intressant att läsa en finländsk antologi om hur folk har hittat hem till Rom...
0 Comments
Mina första minnen av Sture är av en vuxen som tog barn på allvar. Inte som en av de där vuxna som man bara såg benen av när de stod och talade något tråkigt med mamma eller pappa. En vuxen som mötte ens blick. Och oj så mycket värme och humor det fanns i den blicken. Men det var en utmaning också. Man skulle inte göra sig dummare än man var. Det gällde att hänga med. Att ta lyra på hans fina one-liners. Och på de långa och utförliga tankarna också, för den delen. Så mycket kunskap och så många erfarenheter.
När jag nåddes av dödsbudet var det av någon anledning monopolbrädet jag såg framför mig. Det gamla, svenska. Norrmalmstorg med stjärnor på, Narvavägen med rutmönster på orange botten och Västerlånggatan med det fulaste mönstret. Brädet från barndomen som sedan ersattes med ett finskt Monopol med tråkigt enfärgade gator och det ologiska i att Skillnaden var dyrast och Högbergsgatan billigast. Faders Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrik idag. Den bandades och sänds i Radio Vega (och läggs upp på Arenan) om en vecka, den 23 februari. Passa på att lyssna, det var en fin predikan! Jan-Peter och Jens läste dagens läsningar.
Det var en hel del latin i mässan, som vanligt när mässan firas på svenska, och efteråt konstaterade några av oss att det är något vi trivs med. I spårvagnen in mot centrum fortsatte diskussionen om bl.a. uttalet av klassiskt vs. kyrkolatin och på det improviserade kyrkkaffet på kaféet på järnvägsstation talade vi om både kyrkofäder och bibelöversättningar. (Jag fick bland annat höra om David Bentley Hearts översättning av Nya testamentet, som du kan läsa om här). Och på tåget hem var vi två katoliker från Karis som fick tillfälle att tala om bl.a. den katolska synen på Big Bang (inget problem för oss, fader Georges Lemaître var ju katolsk präst) med en person som råkade sitta vid samma bord. Visst är världen är full av intressanta möten! Den 11 februari firas Vår Fru av Lourdes, alltså Jungfru Maria av Lourdes. Helige Johannes Paulus II bestämde att den dagen också firas som världsdagen för de sjuka. Den dagen - eller i samband med en mässa en annan dag i närheten av den 11 februari - är tröskeln därför speciellt låg att få de sjukas smörjelse om man har en kronisk sjukdom eller är gammal. I min församling, S:ta Maria, är det i kvällsmässan på tisdag som man kan få motta sakramentet, men samma möjlighet erbjöds också i samband med mässan i S:ta Katarina i Karis idag. Vi var två som mottog sakramentet, jag på grund av den fästingburna sjukdomen alfa-gal-syndrom (som jag bloggar om här), och en kvinna som med ålderns rätt kan få sakramentet när som helst. Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ, men jag läste första läsningen och responsoriepsalmen på svenska. (I mars blir det antagligen mässa på engelska, eftersom ingen i kyrkan idag hade finska som modersmål och det enda språket vi alla hade gemensamt var engelska - med svenskan som god tvåa.) Efter förbönerna var det dags för de sjukas smörjelse och de vackra böner som bes i samband med smörjelsen. Pater Rafal bad idag på finska (en del av den finska texten syns på bild nedan), men jag återger en del av bönerna på svenska:
Idag var det igen dags för en Kvinnokraft-träff i Stora Prästgården i Karis. Temat för februariträffen var klimakteriet och gästtalare var läkaren Åsa A. Westerlund. Som alltid under Kvinnokraftkvällarna ingick också bön, sång och gemensam måltid i programmet. Efter den goda grönsakssoppan (lagad med kokosmjölk, så jag kunde äta det samma som alla andra trots min allergi - tusen tack för det!) följde anförandet om klimakteriebesvär och så som vi skrattade kunde man ju tro att det är världens roligaste ämne! För den som vill lära sig mera - och skratta mera - rekommenderade Åsa A. boken Hormonernas svall - en klimakteriememoar av Francine Oomen (det är den boken hon viftar med på bilden ovan). En av poängerna under kvällen - som drog fullt hus och lockade med många nya ansikten - var att vi behöver bli bättre på att tala om klimakteriebesvär, vare sig det gäller vallningar eller humörsvängningar eller behovet av fläktar och bekvämare kläder. Och då är det vi kvinnor "i en viss ålder" som måste göra det själva, för ingen annan kommer att göra det för oss - eller kan göra det. Blev du intresserad? Nästa gång är det Kvinnokraft i Ekenäs 3.3 och i Karis 15.4.
Kyndelsmässodagen, som firas 40 dagar efter jul i åminnelse av Jesu frambärande i templet, infaller inte värst ofta på en söndag, men i år var det dags igen. Dessutom sammanföll det med den svenska mässan i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg. Vi började mässan längst bak i kyrkan med ljusvälsignelse och sång. I sin predikan påminde fader Anders om att offrandet av två duvor i dagens evangelietext (Luk 2:22-40) signalerar att den heliga familjen inte var någon rik familj. Kristus kom till oss i enkelhet och armod, inte i makt och härlighet.
Jag läser en bok om den helige Dominicus som bäst. Det som mest har förvånat mig hittills är att 1200-talet påminner så mycket om vår tid. Då var det katarer och andra kättare, nu är det faktaresistenta virrpannor av olika slag. Men problemet är på sätt och vis det samma: för att omvända någon måste du nå den.
Andrum 14.1.2020 med Sara Torvalds, Karis (kan höras i Finland t.o.m 13.2.2020) Dominikanerna är en tiggarorden. Att predika och tigga tyckte Dominicus att var ett rimligt utbyte av kunskap mot mat och husrum. Han satte ett högt värde på det intellektuella arbete dominikanerna utförde och det arvet lever vidare. I Helsingfors driver dominikanerna idag ett bibliotek och kulturcentrum.
Pater Jigger Ganados SCJ firade januarimässan i S:ta Katarina i Karis. Den här söndagen markerar katolska kyrkan Jesu dop. Mässan firades på engelska från början till slut den här gången eftersom pater Jigger inte kan svenska eller finska. På kyrkkaffet på KW efteråt fortsatte vi med svenska (eftersom vi finlandssvenskar var i majoritet) och engelska (för att pater Jigger skulle kunna delta i samtalet).
Igår tog jag inte tåget till Helsingfors, utan gick ekumeniskt i den lutherska högmässan i S:ta Katarina. Yvonne Terlinden var liturg och det var mycket musik i mässan tack vare medverkan av kören Katarina Singers, under ledning av kantor Åsa Westerlund. Kören sjöng satser ur Benjamin Brittens A Ceremony of Carols med härliga texter, ibland på latin och ibland på gammal engelska. Vid nattvardsgången assisterades Yvonne av sin man Klaus som nuförtiden är omsorgspräst i Borgå stift men som tidigare var kaplan i den svenskspråkiga lutherska församlingen här i Karis.
Annandag jul firar västkyrkan den första martyren Stefanos, men jag har de senaste åren gått i den ortodoxa liturgin som firas i Ingå kyrka 26.12 och den dagen firar östkyrkan Gudsföderskan. Som fader Kalevi Kasala konstaterade: efter en stor helg brukar kyrkan fira en av bipersonerna och till jul innebär det att man efter Kristi födelses fest firar henne som födde Jesus - inte för att hon är en "biperson", precis - och texterna fokuserar på flykten till Egypten.
Liturgin firades alltså av fader Kalevi Kasala och han assisterades av diakon Harry Fagerlund. Kantor var som vanligt Matti Jyrkinen och han läste också episteltexten och fader Harry läste evangeliet både på finska och på svenska. Minneskortet på telefonen var rätt så fullt, så det fanns inte plats för video, så jag försökte mig på ljudupptagning i stället. Om det lyckades kan ni höra lite böner och sång här, här och här (och kanske en sammanställning av bilder och ett av ljudupptagningarna i FB-videon nedan). |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|