I min Faders hus

Ekumenisk mässa i Karis

10/11/2019

Söndagen den tionde november markerar lutherska kyrkan Reformationens dag. Dagen innan, lördagen den nionde, var det katolsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Mässan firades av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ från S:ta Maria katolska församling. När jag inför mässan påpekade för pater Rafal att våra värdar - för idag är ju S:ta Katarina en luthersk kyrka - skulle fira reformationen följande dag konstaterade han att det passade bra och var lämpligt ekumeniskt att vi fick fira mässa i kyrkan just då.

Mässan gick i huvudsak på finska, fast jag läste första läsningen och responsoriet på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet på finska. Mässan avslutades ändå med Ave Maria på latin.

Det kändes bra, för om bara två veckor, den 24 november, blir det mer latin i Karis. Vi firar mässa på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16 den dagen, men redan före det, kl. 15.15 blir det adoration, alltså tillbedjan av Kristus i altarets allraheligaste sakrament. Välkommen!

Oktobermässa i S:ta Katarina

12/10/2019

Pater Jigger Ganados SCJ firade mässan i Karis igen, så mässan gick på engelska. Hannu läste dagens första läsning på finska, jag läste responsoriet på engelska och sedan andra läsningen på svenska, så sammanlagt blev det tre språk. Om man räknar med snacket före och efter mässan blev det fyra, för pater Jigger talade en tagalogdialekt med några filippinska kvinnor i församlingen. Kanske vi får höra en läsning på tagalog också i något skede? På kyrkkaffet hos Lotta efter mässan höll vi oss till svenska och engelska.

I november blir det två mässor i Karis: en lördagen den nionde november kl. 14 och en söndagen den 24 november på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16. Välkomna!

Mässa på engelska i Karis

14/9/2019

Idag firar kyrkan heliga korsets upphöjelse och mitt Facebookflöde har fyllts av bilder från den årliga vallfärden till Heliga Korsets kyrka i Hattula. Endera året ska jag också delta, men det blev inte i år (heller), för idag var det mässa i Karis.

För första gången ringde vi faktist i ktyrkklockorna också för att markera att mässan skulle börja. Det var kyrkvaktmästaren Camilla som råkade nämna den möjligheten och jag tackade genast ja, i synnerhet som jag så tycker om tanken på att klockklangen är ett av de få ljud som inte har förändrats på de dryga 500 år som S:ta Katarina kyrka har stått där den står.

Mässan firades av pater Jigger Ganados SCJ, så det mesta gick på engelska. Katarina bidrog med sång och pianospel och i musikvalet förekom finska, svenska och latin. Attila läste första läsningen på engelska och jag den andra på svenska. Efteråt drack vi kyrkkaffe på KW.

Gudstjänst och gemensam bön

13/5/2019

Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget.

Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.

Jag talar gärna i ekumeniska sammanhang om vikten att be tillsammans. Jag tänker på Jesu löfte om att han är mitt ibland oss där två eller tre är samlade i hans namn. Då gäller det ju att samlas, vetja!

Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Matt 18:20

Palmsöndag med passionsberättelsen

13/4/2019

Palmsöndagens mässa inleds med evangeliet om intåget i Jerusalem och procession med palmkvistar. Efter dagens läsningar följer sedan passionsberättelsen. Varje gång är det lika starkt, vare sig det är i katedralen med flera läsare eller som idag i S:ta Katarina med bara en präst. Mässan i Karis idag firades av pater Robert Galla SCJ och vi började vår procession med välsignelse av palmbladen i vapenhuset. Sen sjöng vi Se vi gå upp till Jerusalem på finska medan vi gick procession i kyrkan.

Mässa på "promenadavstånd"

10/2/2019

Jag har mässan på promenadavstånd, brukar jag säga, när mässan firas i S:ta Katarina i Karis. Igår bad jag ändå om skjuts, för det är både halt och sörjigt efter att det har regnat på all den myckna snön. Mässan firades på finska av S:ta Maria katolska församlings kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. Jag läste första läsningen och responsoriepsalmen på svenska, Hannu läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet. Efteråt var det kyrkkaffe hos mig och vi kunde bland annat glädja oss åt fredagens nyhet att biskopen är hemma i biskopsgården igen.

Konstigt att tänka att nästa mässa för mig - Deo volente - blir i USA.

Andra söndagen i advent i S:ta Katarina

8/12/2018

I Karis tog vi tjuvstart på andra söndagen i advent när fader Robert Galla SCJ firade mässa i S:ta Katarina kl. 16 idag. I vanliga fall inleds vigiliemässor först från kl. 18, men här i diasporan får vi börja lite tidigare. Mässan firades på finska, men jag läste den första läsningen, ur Baruks bok, och responsoriepsalmen på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och fader Robert evangelietexten om Johannes Döparen likaså på finska. I sin predikan konstaterade fader Robert att vi människor har lättare att se andras fel och brister än våra egna, så det gäller att ta en ordentlig blick i (bikt)spegeln så här i adventstid. Läsningarna var alltså de som hörde ihop med den andra söndagen i advent, trots att det idag också var Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (den högtid som förr kallades Jungfru Marie obefläckade avlelse och som går ut på att Maria förskonades arvsynden från sin tillblivelse - alltså ungefär som om hon hade blivit döpt vid befruktningsögonblicket). Den festen firade jag i Reykjavik förra året. Efter dagens mässa var det kyrkkaffe hos Lotta.

Finska som lingua franca

21/11/2018

Det är ofta roligt när Facebook påminner en om något som har hänt för flera år sedan. Idag var en sådan dag: I mitt flöde dök det plötsligt upp bilder från en mässa som fader Rafal Czernia SCJ firade i S:ta Katarina för tre år sedan, den 21 november 2015. Det var innan jag hade kommit igång med den här bloggen, så jag tycker det kan platsa bra med en beskrivning så här i efterhand.

Mässan firades på finska, med läsningar på finska och svenska. Efter mässan gick vi på kyrkkaffe på restaurang KW i centrum av Karis. Vid bordet representerade vi ett antal olika modersmål och kulturer: finlandssvenska, arameiska, polska, ungerska och nederländska. Men eftersom en av irakierna i sällskapet - som alltså hade samma modersmål som Jesus - talade bättre finska än engelska var finskan vårt enda gemensamma språk. När jag tittar på bilderna från den gången fylls jag av samma förundrans- och glädjefyllda insikt som då: Vi är kyrkan.

Vi är uttryckligen det samfund som heter Katolska kyrkan i Finland. Ordet katolsk betyder allomfattande, universell, världsvid. Vi kommer hit från olika hörn av världen - och jag reser ut i världen - men vi är hela tiden samma kyrka, utan indelning efter kultur, språk eller etnicitet, även om prästerna i mån av möjlighet firar mässor på många olika språk, så att så många som möjligt ska få tillfälle att prisa Gud även på sitt modersmål och inte bara på det största av våra lokala nationalspråk, hur fungerande det än kan vara som lingua franca. Deo gratias!

"En gång för alla"

10/11/2018

I dagens andra läsning läste jag ur Hebreerbrevet att Kristus en gång för alla offrade sig själv. Det offret firade vi tillsammans med fader Robert Galla SCJ med mässa i Karis. Mässan gick på finska - med undantag för andra läsningen, alltså - fast lite latin fick vi höra under valven, eftersom vi sjöng Ubi Caritas på både finska och latin. Och som alltid känns det bra att höra en förbön till S:ta Katarina här under de gamla valven. Heliga Katarina av Alexandria, be för oss alla, för hela Raseborg och för hela Helsingfors katolska stift. Efter mässan var det kyrkkaffe hemma hos mig.

Mässa i S:ta Katarina i höstfärger

13/10/2018

Idag hade jag mässa på promenadavstånd igen: pater Robert Galla SCJ kom och firade mässa i S:ta Katarina här i Karis. Katarina spelade piano, jag och Attila läste dagens läsningar (jag på svenska och han på finska). Lite latin fick vi med på ett hör i Ubi caritas. Det var fint att se min guddotter bära fram gåvorna inför instiftelsen medan min gudson samlade in kollekten. Efteråt drack vi kyrkkaffe i sakristian - och så fick jag beundra Guds skapelse och höstens färgprakt på vägen hem.