Biskop Teemu Sippo SCJ är sjukledig, så dagens konfirmationsmässa på svenska i S:t Henrikskatedralen firades av fader Anders Hamberg. Fader Anders assisterades av diakon Eze Charles Nwoko.
0 Comments
Idag direktsändes den svenska mässan från S:t Henrikskatedralen kl. 13.00 i YLE Fem. I en månad kan man se mässan på Yle Arenan här (eller höra den här, eftersom det var en samsändning med Yle Vega). Tack till fader Anders Hamberg som firade mässan, till diakonen Charles och till Holger som var ministrant, till Marko som var organist, till Schola Gregoriana Aboensis och Anna-Katarina som sjöng, till Jan-Peter som läste dagens läsningar tillsammans med mig och tack till alla som var med från YLE och KCSA, som Lefa och Lucas och Toffe och.... Och tack god Gud att det är över! Idag var det äntligen dagen D: Dopdagen. Fader Anders Hamberg firade S:t Henriksdagsmässan i S:t Henrikskatedralen på svenska och döpte mitt gudbarn N. Hon fick också gå till första kommunion. Vilken glädje! I Katolska kyrkans katekes (som i sin helhet finns på webben på adressen www.katekesen.se) kan man slå upp Dopet och i punkt 1229 läsa: "Om någon vill bli kristen måste han sedan apostlarnas tid ge sig ut på en vandring och gå igenom en initiation som omfattar flera steg. Denna väg kan tillryggaläggas snabbt eller långsamt. Den skall alltid omfatta några väsentliga beståndsdelar: förkunnelse av ordet, mottagande av evangeliet vilket medför omvändelse, trosbekännelse, dop, utgjutande av den helige Ande och tillträde till den eukaristiska kommunionen." Precis det fick vi fira idag! På söndag blir det dop i samband med den svenska mässan i S:t Henrik och idag var det övning i katedralen. Dopundervisningen har pågått sedan i våras och för mig har det varit fint att se hur min blivande guddotter har tagit till sig mer och mer av det kyrkan har att ge - och hur mycket hon ser fram emot dopet och eukaristin. Jag minns ju hur det var för mig själv att vänta på dop och nattvard - men vilken nåd att få uppleva det på nytt, från andra sidan. Under årens lopp har jag förberett många, många barn för första kommunionen och jag gör det med en ny grupp igen i år, men det känns ju onekligen annorlunda när det är frågan om en tonåring som har gått sin egen väg och hittat till kyrkan. Deo gratias! Idag var det begravningsmässa i S:t Henrik. Familj, vänner och församling tog farväl av Eva Airava, som avled i december. Biskop Teemu Sippo SCJ kunde inte delta i mässan, eftersom han fortfarande vårdas på sjukhus efter sitt fall annandag jul, men fem präster deltog. Kyrkoherde Marco Pasinato var huvudcelebrant. Dominikanerna representerades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (längst till vänster på bilden ovan), medan S:t Henriks församling utöver kyrkoherden representerades av fader Federico Spanò (andra från vänster) och fader Toan Tri Nguyen (andra från höger). S:ta Maria församling representerades av fader Ryszard Mis SCJ (längst till höger).
Fjärde söndagen i advent har krubban i S:t Henrikskatedralen ställts fram. Höet ligger tomt och väntar på Jesusbarnet, som läggs fram först när vi firar Herrens födelse och jul - och julafton är det ju redan imorgon! Jag gick i högmässan på finska kl. 11 i stället för familjemässan på finska i S:ta Maria kl. 11.30, eftersom S:t Henrik passade bättre för ett blivande gudbarn, som ska bli döpt i januari. Den firades av fader Marco Pasinato. Första läsningen läste Kaarina, Marko sjöng responsoriepsalmen och Tomi läste andra läsningen. Efter mässan kom min blivande guddotter och jag överens med Marko när vi kan öva inför dopet och under kyrkkaffet satt vi och talade om bikten (fast den som blir döpt får ju syndernas förlåtelse och börjar inte sitt katolska liv med det sakramentet). Dagen började inte värst lovande med att tåget från Karis var försenat, men den svenska mässan i S:t Henrik börjar ju först 12.30, så jag hann hälsa på en god vän före mässan som planerat. Bilden ovan är hennes utsikt - inte illa att kunna titta ut över Johanneskyrkan när man sitter vid sitt skrivbord. Mässan firades av kyrkoherde Marco Pasinato. Jag läste dagens första läsning och Jan-Peter läste den andra läsningen. Mässan avsllutades med Alma Redemptoris Mater. Tredje söndagen i månaden innebär i allmänhet mässa på svenska. Idag innebar det också förstakommunionsundervisning på svenska och Caritas Finlands Novemberbasar i S:t Henriks församlingssal. Det så kallade kabinettet intill församlingssalen hade redan i somras bokas av en annan grupp, så jag och mina elever fick hålla till i ett annat rum i prästgården. Gruppen hade vuxit sedan senast, eftersom en tvåspråkig flicka bytte från en av de finska grupperna till den svenska och några andra barn dök upp som hade missat den första undervisningsgången (så jag får pricka in en extra gång för dem i något skede) och jag kunde förbluffat konstatera att det är första gången på 25 år som jag har en grupp på över 10 barn som ska gå till första kommunion i vår. I mässan fick vi dessutom ekumenisk förstärkning i form av en grupp besökare från Finska Missionssällskapets kortkurs i mission. Mässan firades på svenska och latin av fader Tuomas Nyyssölä, som predikade om de yttersta tingen eftersom kyrkoåret går mot sitt slut. Jag undrar om det är 20 år sedan jag senast hörde en predikan om de yttersta tingen, hög tid var det i alla fall. Det är faktiskt viktigt att komma ihåg att vi ska dö och att det gäller att leva så att man är förberedd, när den stunden än kommer. Efter mässan svarade jag på några frågor från våra ekumeniska gäster och så gick jag och mina elever till församlingssalen, där det i stället för sedvanligt kyrkkaffe alltså var basar. Jag köpte klostertillverkad handkräm (rekommenderas!) och hade tur i lotteriet också. Eftersom jag övernattade i Helsingfors på grund av ett sent flyg från Sverige valde jag 9.30-mässan i S:t Henrikskatedralen, som jag aldrig hinner till hemifrån med tåg, i synnerhet som den Nordiska relikvallfärden precis idag kom till huvudstaden efter att ha besökt Åbo och Uleåborg. Relikerna av Thérèse av Lisieux (även känd som Lilla Thérèse eller Thérèse av Jesusbarnet) samt hennes föräldrar, Louis och Zélie Martin stod i framställda i sina relikvarier i katedralen när jag kom fram strax efter nio och kyrkhoherde Marco Pasinato höll ett litet anförande om helgonen från Lisieux för att sedan leda oss i bön i form av litanian till Lilla Thérèse. Mässan firades på engelska (9.30-mässan i S:t Henrik är alltid på engelska nuförtiden, förr var den på latin och engelska eller latin och franska) och huvudcelebrant var en kapucinpater från Indien som var på besök i Finland. Pater Patrick predikade inte om Lilla Thérèse utan om dagens evangelietext, som handlade om hur Jesus botade den blinde tiggaren Bartimaios. Hans poäng var att vi alla har något problem, vare sig det är en fysisk krämpa som blindhet - eller en nervskada i ljumsken, tänkte jag - eller något annat, men att det inte är det eller vilken ställning vi har i samhället som definierar vårt människovärde. Vi är alla lika värda och ska behandla alla med respekt, eftersom alla andra är precis lika mycket Guds barn som vi själva. Och den fysiska krämpan vi kanske har, eller vilket eller vilka problem vi än tampas med i livet, ska vi i stället försöka se som en välsignelse. Eftersom mitt ben har bråkat de senaste veckorna är det något jag nu känner mig tvungen att beakta när jag pendlar till kyrkan på söndagar. Jag bor cirka 2,5 km från Karis järnvägsstation och det innebär i allmänhet att jag får mig en trevlig promenad till tåget. Idag valde jag trots gårdagens lyckade promenad att starta tidigare än jag har brukat för att ha marginal för andhämtningspauser om benet bråkar.
Tredje söndagen i månaden innebär dessutom mässa på svenska i S:t Henrik. En mässa är en mässa är en mässa, anser jag, men det gör också gott att få tillbe Herren på sitt modersmål. Mässan firades av fader Tuomas Nyyssölä. Holger läste första läsningen och Britta den andra. I sin predikan konstaterade fader Tuomas att många här i Finland är döpta, men inte har tillgång till de övriga sakramenten. Tack gode Gud för sakramenten, säger jag! Och tack till alla som har bett för mig och för andra smärtpatienter de senaste dagarna! |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|