Jag är katolik. Det är de flesta av er som lyssnar inte. Jag är här för att tala om fastan. För jag inte bara är katolik, utan uttryckligen praktiserande katolik, och det betyder att jag markerar fastan. Och dessutom tror jag att det är riktigt smart att göra det, för fastan behövs.
| Jag tror att fastan behövs speciellt mycket idag för att vi har blivit lite blasé med det här med kristendom. Vare sig vi hör till ett kristet samfund eller inte så tror vi att vi har koll på kristendomen, det är ju trots allt majoritetsreligionen här på våra breddgrader. Men just därför kan det kristna försvinna i bakgrundsbruset. Här kan man rent av få för sig att kristendomen inte är chockerande alls. |  Andrum 15.3.2019: Sara Torvalds, Karis (kan höras i Finland till och med 14.4.2019) |
Om vi är helt ärliga så går de flesta av oss inte dagligen och tänker på det som man lärde sig på rellatimmarna när man var liten och som man repeterade i skriban, om man gick en sån. Den där kristendomskunskapen bara finns där i bakhuvudet och har den trillat ur minnet helt så märker man inte det heller, för man letar liksom inte efter nånting i den delen av huvudet. Och det är där jag tror att fastan kan ha en viktig roll just idag.
Som en 40 dagar lång väckarklocka. Fastan säger: Hallå! Det är det här som är det viktiga. Det är den här tiden på året som man ska öppna hjärnan för hur totalt chockerande kristendomen egentligen är, det här med att Gud blev människa och dog på korset men sen ändå uppstod och att det gör någon skillnad för dig och mig. För att på riktigt ta den biten till sig är det allt skäl att ta det lite piano och varva ner och minska på mat eller alkoholkonsumtion eller vad det nu är man tänker att kan hjälpa en att inse att det här jordelivet inte är hela poängen.
Fastan ska handla om bot och bättring. Katoliker ska bikta sig minst en gång om året, gärna förstås oftare, men det är under fastan, inför påsk, som man ser allt längre köer utanför biktstolarna i våra kyrkor. Det är för att fastan fungerar som den där väckarklockan, som en röst som varje år säger Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Och då gäller det att se över sitt liv, att rannsaka sitt samvete och se till att man inte ser sina medmänniskor som bruksföremål, men också att man inte nonchalerar sig själv. Vi är alla värdefulla.
Varje jag är oändligt värdefullt i Guds ögon och förtjänar att mötas med respekt. Inte utnyttjas av vårdbolag som vill sko sig på äldrevården. Inte behandlas som om människovärdet var kopplat till vad man gör för ”nytta” eller om man kan vara till behag. Inte ses som en kugge bland andra kuggar i ett effektivitetsmaskineri som driver folk till utbrändhet. Varje människa är skapad i Guds avbild. Det är det fastan ska påminna oss om. Hjälpa oss att justera kompassen i livet igen, rikta in oss på det som är gott och ta avstånd från det som är ont. Där är påsken, ditåt är jag på väg, där finns uppståndelsen.
Fastan ska handla om bot och bättring. Katoliker ska bikta sig minst en gång om året, gärna förstås oftare, men det är under fastan, inför påsk, som man ser allt längre köer utanför biktstolarna i våra kyrkor. Det är för att fastan fungerar som den där väckarklockan, som en röst som varje år säger Memento mori, kom ihåg att du ska dö. Och då gäller det att se över sitt liv, att rannsaka sitt samvete och se till att man inte ser sina medmänniskor som bruksföremål, men också att man inte nonchalerar sig själv. Vi är alla värdefulla.
Varje jag är oändligt värdefullt i Guds ögon och förtjänar att mötas med respekt. Inte utnyttjas av vårdbolag som vill sko sig på äldrevården. Inte behandlas som om människovärdet var kopplat till vad man gör för ”nytta” eller om man kan vara till behag. Inte ses som en kugge bland andra kuggar i ett effektivitetsmaskineri som driver folk till utbrändhet. Varje människa är skapad i Guds avbild. Det är det fastan ska påminna oss om. Hjälpa oss att justera kompassen i livet igen, rikta in oss på det som är gott och ta avstånd från det som är ont. Där är påsken, ditåt är jag på väg, där finns uppståndelsen.
* * *
I det sekulära språket handlar fasta idag om att avstå från mat. Det beror förstås på att det alltid har funnits och också ska finnas ett fysiskt element i fastan. Fast poängen med fastan inte är det fysiska. Men samtidigt är det det också. För vi består av både kropp och själ, inte bara det ena eller det andra. Det vi gör med kroppen påverkar hur vi mår i anden och tvärtom.
Kanske fastan idag också behöver handla om att medge att vi inte bara är kropp och psyke, utan att själen också behöver få sitt. Att vi har en fysisk existens, en psykisk existens och en andlig existens. Förr var det en självklarhet, men många försöker idag låtsas om att det inte är så. Fastan handlar om att inför påsken få alla tre i balans. Ge psyket en chans genom att varva ner. Erkänna att kroppen också har en koppling till det andliga livet genom att avstå från något fysiskt. Erkänna att andliga brister, som lögner, påverkar det fysiska.
Inom katolska kyrkan har vi det senaste året - och åren - fått läsa och höra om hemska brott som har sopats under mattan, om biskopar som har skyddat förövare, i vissa fall kanske för att de själva har mycket att ångra, men i andra fall för att de har trott att de gör kyrkan en tjänst. Till dem och till oss alla säger fastan ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8.32).
Det här var Andrum med mig, Sara Torvalds.
Kanske fastan idag också behöver handla om att medge att vi inte bara är kropp och psyke, utan att själen också behöver få sitt. Att vi har en fysisk existens, en psykisk existens och en andlig existens. Förr var det en självklarhet, men många försöker idag låtsas om att det inte är så. Fastan handlar om att inför påsken få alla tre i balans. Ge psyket en chans genom att varva ner. Erkänna att kroppen också har en koppling till det andliga livet genom att avstå från något fysiskt. Erkänna att andliga brister, som lögner, påverkar det fysiska.
Inom katolska kyrkan har vi det senaste året - och åren - fått läsa och höra om hemska brott som har sopats under mattan, om biskopar som har skyddat förövare, i vissa fall kanske för att de själva har mycket att ångra, men i andra fall för att de har trott att de gör kyrkan en tjänst. Till dem och till oss alla säger fastan ”Sanningen ska göra er fria” (Joh 8.32).
Det här var Andrum med mig, Sara Torvalds.
RSS Feed
