Månadens första söndag var den här gången också första söndagen i fastan och vi började mässan med att sjunga Se, vi gå upp till Jerusalem. Jag läste dagens första läsning - om syndafallet - och Jens läste den andra läsningen. Före och efter mässan undervisade jag årets förstakommunionsbarn, men lite kyrkkaffe blev det också mellan varven. Och på tåget hann katolikerna från Karis tala om både Ulf och Birgitta Ekman (som besökte Helsingfors nyligen) och Syster Sofies (om)vägar till katolska kyrkan. Man börjar smått tycka att det skulle vara intressant att läsa en finländsk antologi om hur folk har hittat hem till Rom...
Månadens första söndag och fader Anders Hamberg kom igen från Jyväskylä för att fira den svenska mässan i S:ta Maria. Före mässan började han jag hälsa fader Zenon Strykowski SCJ välkommen till församlingen, eftersom han nu har kommit till oss som kaplan efter sin period som kyrkoherde i Heliga Korsets församling i Tammerfors. Månadens första söndag var den här gången också första söndagen i fastan och vi började mässan med att sjunga Se, vi gå upp till Jerusalem. Jag läste dagens första läsning - om syndafallet - och Jens läste den andra läsningen. Före och efter mässan undervisade jag årets förstakommunionsbarn, men lite kyrkkaffe blev det också mellan varven. Och på tåget hann katolikerna från Karis tala om både Ulf och Birgitta Ekman (som besökte Helsingfors nyligen) och Syster Sofies (om)vägar till katolska kyrkan. Man börjar smått tycka att det skulle vara intressant att läsa en finländsk antologi om hur folk har hittat hem till Rom...
0 Comments
På ett begravningskaffe häromdagen satt jag vid samma bord som bland annat M. Han frågade mig vad det innebär i min vardag att jag är katolik. Jag svarade reflexmässigt att jag pendlar till kyrkan om söndagarna. För mig är mässan så viktig och det där pendlandet är något konkret som folk förstår, utan att man behöver försöka förklara mer. Sen tassade samtalet iväg åt andra håll, som samtal brukar göra, men den där frågan blev kvar och snurrade i mitt huvud. För det första började jag rätt snart undra om det ens var ett svar på M:s fråga överhuvudtaget. I stället för att svara "Jag pendlar till kyrkan på söndagarna" (och ju mer jag tänker på det svaret, desto dummare låter det) kanske jag borde ha sagt "Allt! Hela min tillvaro är byggd på min tro" - men sånt säger man ju inte. Man säger det inte, för det låter förmätet. Fast det är sant.
Efter gårdagens begravning blev jag kvar i Helsingfors över natten och inledde fastan med askonsdagens morgonmässa. Den firades på finska i S:ta Maria av pater Ryszard Mis SCJ. Eftersom han firade den ensam fick han själv strö ut askan över sitt huvud. Det var härligt att börja fastan med mässa i stället för att vänta till kvällsmässan (som jag brukar). I både S:t Henrik och S:ta Maria firas askonsdagsmässor kl. 16 och kl. 18, men för mig var morgonalternativet en odelat positiv upplevelse.
Mina första minnen av Sture är av en vuxen som tog barn på allvar. Inte som en av de där vuxna som man bara såg benen av när de stod och talade något tråkigt med mamma eller pappa. En vuxen som mötte ens blick. Och oj så mycket värme och humor det fanns i den blicken. Men det var en utmaning också. Man skulle inte göra sig dummare än man var. Det gällde att hänga med. Att ta lyra på hans fina one-liners. Och på de långa och utförliga tankarna också, för den delen. Så mycket kunskap och så många erfarenheter.
När jag nåddes av dödsbudet var det av någon anledning monopolbrädet jag såg framför mig. Det gamla, svenska. Norrmalmstorg med stjärnor på, Narvavägen med rutmönster på orange botten och Västerlånggatan med det fulaste mönstret. Brädet från barndomen som sedan ersattes med ett finskt Monopol med tråkigt enfärgade gator och det ologiska i att Skillnaden var dyrast och Högbergsgatan billigast. Fader Joseph Dang firade högmässan i S:t Henrikskatedralen idag. Heikki läste första läsningen, Marko sjöng responsoriepsalmen och jag läste den andra. Det var länge sedan jag läste i mässan på finska, märkte jag - förr gjorde jag det ofta i familjemässan klockan 12.30, men efter att tågtidtabellerna ändrades går jag sällan i den mässan. Läsningarna när vi är på väg in i fastan älskar jag. Var fullkomliga såsom er Fader i himlen är fullkomlig. Det är det vi ska sikta på och längta efter, inte bli förkrossade av.
Efter mässan var det kyrkkaffe i församlingssalen och på väg därifrån kom jag ihåg att ta en bild av byggställningarna: taket repareras som bäst, så församlingssalen är täckt av byggställningar, men inuti ser det ut som vanligt. Vid det svenska bordet på kyrkkaffet talade vi om dygder (apropå hur processen med salig- och helgonförklaringar fungerar på riktigt) och därifrån gled samtalet in på de deprimerande avslöjandena om Jean Vanier. Vi konstaterade ändå att det är bra att sanningen kommer i dagen och att det visar hur viktigt det är att man låter beatifiering och kanonisering ta sin tid. Igår fredag började min dag med ett ekumeniskt möte på biblioteket Ode i Helsingfors. Saija, Hanne och jag träffades där för att planera höstens kvinnoseminarium om Kallelse. (Seminariet hålls 21.11.2020 på Aurelia i Åbo, anteckna det i kalendern redan nu!)
Långt efter att vi slagit fast vårt mötesdatum insåg jag att det firas lunchmässa i Studium Catholicums kapell på fredagar, så vi kom överens att vi slutar strax före 12 i stället för jämnt så jag kan gå i mässan. Lite försenad blev jag ändå, men jag hann höra pater Gabriel Salmela OP läsa evangeliet. Mässan firades på svenska och pater Gabriel assisterdes av pater Marie-Augustin. Efter mässan bjöd Lydia på kaka. Faders Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrik idag. Den bandades och sänds i Radio Vega (och läggs upp på Arenan) om en vecka, den 23 februari. Passa på att lyssna, det var en fin predikan! Jan-Peter och Jens läste dagens läsningar.
Det var en hel del latin i mässan, som vanligt när mässan firas på svenska, och efteråt konstaterade några av oss att det är något vi trivs med. I spårvagnen in mot centrum fortsatte diskussionen om bl.a. uttalet av klassiskt vs. kyrkolatin och på det improviserade kyrkkaffet på kaféet på järnvägsstation talade vi om både kyrkofäder och bibelöversättningar. (Jag fick bland annat höra om David Bentley Hearts översättning av Nya testamentet, som du kan läsa om här). Och på tåget hem var vi två katoliker från Karis som fick tillfälle att tala om bl.a. den katolska synen på Big Bang (inget problem för oss, fader Georges Lemaître var ju katolsk präst) med en person som råkade sitta vid samma bord. Visst är världen är full av intressanta möten! Utomlands lyckas jag ganska ofta pricka in vardagsmässor. Här hemma är det svårare, eftersom jag bor cirka 80 kilometer från min församlingskyrka och jobbar hemifrån (i stället för att bo på ett hotell som jag enkom valt för att det är nära en katolsk kyrka eller annars besöker en ort där det finns väldigt mycket fler kyrkor och därmed mässor att välja mellan). Men när jag har program i Helsingfors försöker jag ju gärna kombinera det med en mässa, för det är ur mässoffret livet flödar.
Idag skulle jag delta i ett samtal om katolska kyrkan i ett finskt radioprogram (edit: här är länken till programmet på Arenan) så jag ställde klockan på 5.30 för att kunna gå i morgonmässan före bandningen i Böle. En del av mig undrade om jag är riktigt klok, men när det väl begav sig vaknade jag strålande glad med den förestående mässan i tankarna strax innan väckarklockan ringde. Inte minsta lilla tillstymmelse till å-tänk-om-man-fick-somna-om-nu, faktiskt. Sen halkade jag iväg till tåget (det var glashalt i Karis) och bytte från tåg till rusningsbuss och blötväder i Böle. Det var med andra ord en morgon som fick mig att inse att jag kanske har lång väg till kyrkan men att jag jobbar hemifrån innebär att jag slipper en massa annat besvär som andra dras med alla morgnar. (Okej, inte halkan förstås, men väglag i allmänhet nog.) När jag kom till S:ta Maria var jag i god tid, men laudes hade redan börjat. Härligt att stiga in i en kyrka där tidegärden bes, men kopplas direkt till hela kyrkans gemensamma bön som har pågår från sekel till sekel. Och ännu härligare att få delta i mässan. Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Andreas var ministrant och Leo läste dagens läsning. Kyndelsmässodagen, som firas 40 dagar efter jul i åminnelse av Jesu frambärande i templet, infaller inte värst ofta på en söndag, men i år var det dags igen. Dessutom sammanföll det med den svenska mässan i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg. Vi började mässan längst bak i kyrkan med ljusvälsignelse och sång. I sin predikan påminde fader Anders om att offrandet av två duvor i dagens evangelietext (Luk 2:22-40) signalerar att den heliga familjen inte var någon rik familj. Kristus kom till oss i enkelhet och armod, inte i makt och härlighet.
Fader Anders Hamberg firade den svenska mässan i S:t Henrikskatedralen på S:t Henriks dag. Jan-Peter läste dagens första läsning och jag läste den andra. Och så trodde jag att mässan skulle avslutas med Ramus virens olivarum som vanligt, men tji fick jag. Den hade organisten Marko redan sjungit med kyrkfolket i högmässan, så han valde Stjärna över haven i 12.30-mässan i stället. Högmässan hade firats av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ så innan vår mässa började hann jag se till att mina förstakommunionselever fick skaka hand med honom. Och så var det ju nästan precis ettårsdagen av min guddotters dop. Det kändes fint att sitta i samma kyrkbänk med henne igen.
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|