Efter mässan var det kyrkkaffe i församlingssalen och på väg därifrån kom jag ihåg att ta en bild av byggställningarna: taket repareras som bäst, så församlingssalen är täckt av byggställningar, men inuti ser det ut som vanligt. Vid det svenska bordet på kyrkkaffet talade vi om dygder (apropå hur processen med salig- och helgonförklaringar fungerar på riktigt) och därifrån gled samtalet in på de deprimerande avslöjandena om Jean Vanier. Vi konstaterade ändå att det är bra att sanningen kommer i dagen och att det visar hur viktigt det är att man låter beatifiering och kanonisering ta sin tid.