Reträtten med Syster Sofie OP bökar fortfarande omkring i min hjärna. (Här finns f.ö. hennes anförande på engelska i textform.) Jag märker att jag nu ser, hör och läser allt genom ett filter av kroppens teologi. Ta nu den här nyheten från YLE (här finns en kortare version på svenska), till exempel, som konstaterar att barn och unga i Finland i dag är i behov av betydligt mer psykvård än tidigare. Inte bara har antalet som söker hjälp mer än fördubblats på tio år, många har också betydligt allvarligare problem än förr: barn under tolv år uppvisar självskadebeteende. Och den här bloggtexten, där jag fastnade vid Mark de Vries' konstaterade att den katolska tron inte handlar om ord och tanke, utan "engagerar hela den mänskliga personen, kropp och själ, huvud och hjärta".
0 Comments
Reträtten om Kroppens teologi under rubriken Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum avslutades på söndagen (mina bilder från de två första dagarna hittar du här och här). Syster Sofie Hamring OP talade om hur vi kan vara oss själva och vår skapelse trogna. Kyskhet är något som ofta blandas ihop med avhållsamhet, men det är inte alls samma sak. Kyskhet är vi kallade till även i äktenskapet och oberoende av livssituation. Syster Sofie konstaterade också att Efesierbrevets femte kapitel inte handlar om att kvinnan ska underställa sig mannen, utan att båda två - och vi alla, oberoende av om vi är gifta eller inte - ska underställa sig Kristus. Den poängen passade speciellt bra just på det gamla kyrkoårets sista söndag, då kyrkan firar Kristus Konungens dag. Det var en fin reträtt som gärna hade kunnat fortsätta flera dagar till, men jag köpte alla tre böcker om Kroppens teologi som fanns tillgängliga i samband med reträtten, så jag ska fortsätta fördjupa mig i ämnet. Jag har bara läst något smått om Kroppens teologi förut, precis så mycket att jag har tänkt "Jo, det där är bra", men inte tillräckligt för att inse att det faktiskt gäller mig också. Nu kändes det som att stora bitar av sådant som jag har tänkt och känt men inte kunnat sätta ord på föll på plats när syster Sofie visade hur allt hänger ihop. Allt det nya och gamla passar ihop bildar en grund som håller att gå på - på ett sätt som alltså vidgar min värld. Deo gratias! Reträtten avslutades med en mässa på engelska. Den firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Adventsreträtten Therefore glorify God in your body på Studium Catholicum fortsatte under ledning av syster Sofie Hamring OP och vi fick gå djupare in på Kroppens teologi. Under förmiddagssessionen låg fokus på skapelsen och hur vi egentligen borde se våra kroppar. Den andra skapelseberättelsen i Första Moseboks tredje kapitel visar att skammen inte kommer från Gud: den kom med i bilden först efter fallet. Efter att människan valde att äta av kunskapens träd, valde att själv bestämma vad som är rätt och fel, i stället för att acceptera de gränser Gud hade satt för oss - som en god förälder inte heller låter sitt barn vara gränslöst. Efter rosenkransbön på fyra språk (roligt om än överraskande av Tea att byta till latin i sista dekaden, men visst klarade gruppen det också med bravur!) och lunch fortsatte vi med människans tillstånd efter syndafallet. Syster Sofie konstaterade att vi inte längre direkt ser det som står i första skapelseberättelsen: att vi är skapta till Guds avbild. Det första vi tänker när vi ser våra medmänniskor är inte Gud. Dagen avslutades med tillbedjan av Kristus i altarets sakrament och mässa på engelska. Mässan firades av pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP. Jag läste dagens läsning och mässan avslutades med Salve Regina, så det blev lite latin på slutet också. Det är inte advent än, men på Studium Catholicum ordnas adventsreträtten i år 23-25 november. Reträtten leds av syster Sofie Hamring OP från Sankt Dominikus kloster i skånska Rögle. Temat är kroppens teologi och rubriken för reträtten är Therefore glorify God in your body (1 Kor 6:20; på svenska "Ära då Gud med er kropp"). Syster Sofie har skrivit två böcker om kroppens teologi och hon konstaterade att temat passar väldigt bra inför och till advent, eftersom vi på julen firar det under att Gud blev människa. Den första reträttdagen avslutades med en mässa på engelska i S:t Olavs kapell. Mässan firades av pater Gabriel Salmela OP, som är direktör för Studium. På finska kan man läsa om kroppens teologi bl.a. här.
Eftersom jag övernattade i Helsingfors på grund av ett sent flyg från Sverige valde jag 9.30-mässan i S:t Henrikskatedralen, som jag aldrig hinner till hemifrån med tåg, i synnerhet som den Nordiska relikvallfärden precis idag kom till huvudstaden efter att ha besökt Åbo och Uleåborg. Relikerna av Thérèse av Lisieux (även känd som Lilla Thérèse eller Thérèse av Jesusbarnet) samt hennes föräldrar, Louis och Zélie Martin stod i framställda i sina relikvarier i katedralen när jag kom fram strax efter nio och kyrkhoherde Marco Pasinato höll ett litet anförande om helgonen från Lisieux för att sedan leda oss i bön i form av litanian till Lilla Thérèse. Mässan firades på engelska (9.30-mässan i S:t Henrik är alltid på engelska nuförtiden, förr var den på latin och engelska eller latin och franska) och huvudcelebrant var en kapucinpater från Indien som var på besök i Finland. Pater Patrick predikade inte om Lilla Thérèse utan om dagens evangelietext, som handlade om hur Jesus botade den blinde tiggaren Bartimaios. Hans poäng var att vi alla har något problem, vare sig det är en fysisk krämpa som blindhet - eller en nervskada i ljumsken, tänkte jag - eller något annat, men att det inte är det eller vilken ställning vi har i samhället som definierar vårt människovärde. Vi är alla lika värda och ska behandla alla med respekt, eftersom alla andra är precis lika mycket Guds barn som vi själva. Och den fysiska krämpan vi kanske har, eller vilket eller vilka problem vi än tampas med i livet, ska vi i stället försöka se som en välsignelse. Så här i efterhand inser jag att det kanske trots allt inte var ett klokt beslut att resa till Tallinn för påvemässan innan jag helt hade tillfrisknat från min förkylning, för idag blev andra söndagen i rad jag fick nöja mig med webbmässa - trots att det den här söndagen faktiskt firades ortodox liturgi här i Karis, så jag hade haft kort väg till Kristus. Dessutom missade jag kvällsmässan i S:ta Maria som jag hade tänkt "delta" i på webben, så jag googlade på måfå efter en annan mässa och damp ner i en televiserad mässa någonstans i Ontario, Kanada. Mässan firades på engelska av biskopen av Catharine, Gerard Bergie, men vilken kyrkan var blev för mig oklart. Tack i alla fall till ärkestiftet i Toronto som möjliggjorde sändningen. Samtliga bilder är skrämdumpar från tevemässan från Ontario, Kanada.
Juli innebär att ortodoxa kyrkan i Hangö firar tempelfest. Festen infaller mellan minnesdagarna för kyrkans skyddshelgon, apostlalika Maria av Magdala och Vladimir av Kiev. Solgass, många ljus och gott om folk i kyrkan (vilket inte syns på de flesta bilderna, eftersom jag stod långt fram) gjorde att det emellanåt kändes som om syret skulle ta slut i kyrkan, men som alltid känns det fint att få delta i en ortodox liturgi och mina ortodoxa vänner, i synnerhet Kirsti Jeffery, välkomnade mig än en gång så varmt. Jag försöker alltid se till att jag kan delta i tempelfesten i Hangö (här finns bilder från i fjol, och här från året innan), men den här gången fick på grund av mina transportarrangemang nöja mig med liturgin och en del av korståget till stranden - vattenvälsignelsen och församlingsfesten efteråt gick jag miste om i år. Liturgin firades av fader Kalevi Kasala, i huvudsak på finska, men med rejäla inslag av svenska (Harry Fagerlund läste till exempel episteltexten både på finska och på svenska och fader Kalevi bistod diakonen genom att själv läsa evangelietexten på svenska efter den finska läsningen), men i år bads också flera böner på engelska - i synnerhet de tillägnade Vladimir av Kiev - och en del på kyrkoslaviska. Kantor var Matti Jyrkinen. Fader Kalevi konstaterade i sin predikan att vi ska försöka göra som aposteln Paulus (i episteltexten) och Vladimir av Kiev: ta steg för att komma närmare Gud om vi har kommit långt ifrån honom. Och jag gick tacksamt till nattvard (tack vare ett specialtillstånd av båda kyrkornas biskopar): ett väldigt konkret steg för att komma närmare Herren. Efter ett par veckor av semesterlyx - alltså mässa på promenadavstånd i Amsterdam, möjlighet att välja och vraka bland söndagsmässor i Bryssel och en vardagsmässa i Notre Dame de Paris - innebar hemkomsten en återgång till verkligheten. Igår hade jag inte möjlighet att gå i mässan i Helsingfors, så jag fick nöja mig med en webbmässa. Hade tänkt se mässan från min egen församling, men det lyckades inte heller, så jag följde med en mässa från St Anne's Parish i Gilbert, Arizona, i stället. Den församlingen har jag ingen speciell koppling till alls, utan valde den helt enkelt för att deras webbsända mässa passade in i min tidtabell. Hela mässan gick på engelska och den firades av en präst assisterad av en diakon och fyra ministranter. I USA visade det sig vara farsdag och det bads om helige Josefs förböner - och alla fäder i mässan uppmanades vara goda förebilder för sina barn.
Men nyligen påmindes jag om farmors ord när jag deltog i en reträtt med en dominikansyster från England. Syster Tamsin sa nämligen precis samma sak. Hon konstaterade att en person som regelbundet biktar sig kan hamna i en situation där det känns som om utvecklingen har avstannat, vi biktar samma synder och lunkar på i samma spår. En förklaring till det är, sade Syster Tamsin, att vi är samma människor som tidigare, så det är inte så överraskande att vi har samma svagheter. Men hon påpekade att det också kan vara orsak att se över hurdan biktspegel man använder. Kanske det är dags att byta ut de frågor eller punkter man går igenom för att förbereda sig för sin bikt. I stället för att utgå från De tio budorden kan man ta avstamp i Saligprisningarna.
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|