Tredje söndagen i november ordnades Caritas Finlands novemberbasar i församlingssalen i S:t Henrik och kl. 12.30 var det mässa på svenska. Mässan firades av fader Oskari Juurikkala. Jag läste första läsningen och responsoriet, Holger läste andra läsningen. Marko var organist. I sin predikan tog fader Oskari fasta på slutet på dagens evangelietext: "Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv." (Luk 21:19)
0 Comments
Tredje söndagen i månaden är det mässa på svenska i S:t Henrik. Jag missade den svenska mässan i katedralen i september (för det var mässa i Karis den lördagen), men oktobermässan igår missade jag inte. Den firades av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ. Före mässan hade jag till och med tillfälle att bikta mig på svenska för biskopen, eftersom vi båda var på plats i god tid. En biskopsmässa är ju alltid lite festligare och den här gången hade vi också fler ministranter än vi brukar ha vid de svenska mässorna: Pio, Alpo och Holger. Holger läste också första läsningen och jag läste den andra. Organisten Marko stod sång och musik. Som brukligt i katedralförsamlingen fanns det en hel del latin med. T.ex. trosbekännelsen sjöng vi på latin, medan Sanctus sjöngs på svenska.
Ett nytt apoteksbesök före mässan (för att få lite mer antibiotika mot borrelia) gjorde att jag kom fram till S:t Henrik i sista minuten. De facto hade högmässans ingångspsalm redan börjat, så jag blev stående bak i kyrkan i stället för att gå fram för att se om det fanns plats i någon av de främsta raderna. I högmässan är det alltid fullt i S:t Henrik (och samma sak gäller i min egen församlingskyrka S:ta Maria), så det gäller att vara på plats i tid om man vill försäkra sig om sittplats och knäpall. Men det är rätt länge sedan jag har haft ståplats i mässan, så det störde inte alls. De facto gör det gott att byta perspektiv ibland - och att det är fullt i kyrkan är ju alltid en orsak till glädje.
Den 25 november firar kyrkan heliga Katarina av Alexandrias minnesdag och hon är skyddspatron för S:ta Katarina i Karis, så jag tänkte att det skulle vara trevligt med adoration och mässa i kyrkan söndagen innan, i synnerhet som jag länge har tänkt att det skulle vara viktigt att katoliker som inte bor i närheten av en kyrka ibland också skulle få möjlighet att tillbe Kristus i altarets allraheligaste sakrament. Jag vet ju hur glad jag själv blir när jag har möjlighet att delta i tillbedjan när tillfälle ges. Häromveckan kollade jag därför om kyrkan var ledig och gick att boka (jodå!), så hörde jag mig för om lören Schola Gregoriana Aboensis kunde tänkas komma och sjunga i mässan då (gärna!) och om vi kunde få en av de präster som kan fira mässa enligt den tridentinska riten att ställa upp (fader Tuomas Nyyssölä svarade genast ja!) och jag hade knappt hunnit be en ministrant tjäna i mässan förrän följande anmälde sig... Som det ser ut nu blir det alltså adoration kl. 15.15 och mässa på latin med gregoriansk sång kl. 16 i S:ta Katarina den 24 november. Skriv upp det i kalendern redan nu!
Den tredje tisdagen i månaden är det seniorträff i S:t Henrik. Träffen inleds kl. 14 med en mässa och efteråt är det kaffe och samvaro i församlingssalen. Det råkade passa mitt program idag, så jag tog tillfället i akt att gå i mässan och välkomnades på kaffet också, fast jag inte kunde stanna länge. Mässan firades på finska av fader Federico Spanó. Alpo var ministrant. Jag blev ombedd att läsa dagens läsning, så det gjorde jag. Mässan avslutades med Salve Regina.
Ett tidigt möte idag gjorde att jag hade möjlighet att gå i morgonmässan i S:t Henrik. Mässan firades på finska av nye kyrkoherden, fader Jean Claude Kabeza. Dagens läsning läste Leo, Marko sjöng responsoriepsalmen och i sin korta predikan talade fader Jean Claude om tacksamhet och om att göra Guds vilja. Mässan avslutades med Ave Maria på latin - och jag känner stor tacksamhet.
Från och med första september - om en vecka - är stiftsadministrator Marco Pasinato inte längre kyrkoherde i katedralförsamlingen också. Redan idag var den nye kyrkoherden huvudcelebrant i högmässan i S:t Henrikskatedralen. Fader Jean Claude Kabeza blev jag bekant med under hans tid i Åbo och sedan dess har han hunnit vara kyrkoherde i S:ta Ursulas församling i Kouvola.
Högmässan i S:t Henrik firade fader Jean Claude tillsammans med fader Federico Spanó. Dagens läsningar lästes av Tomi och Kaarina, medan kantor Marko sjöng responsoriepsalmen. Mässan gick på finska och latin. I sin predikan talade fader Jean Claude vackert om sakramenten och bönen. I slutet av mässan bad han församlingen be för honom själv och för de övriga prästerna i församlingen och stiftet. Han tackade för ett varmt mottagande och vi välkomnade honom med en applåd. Imorse tog jag tåget till Kervo eftersom Finlands herrlandslag i cricket skulle spela en serie T20-matcher mot Spanien: två matcher idag och en imorgon, söndag. Finland vann den första matchen med klara siffror, men när jag steg ut ur S:t Henrkskatedralen efter kvällsmässan och kollade läget i den andra matchen såg jag att Spanien hade utjämnat matchserien till 1-1. Mässan firades på finska och latin av fader Joseph Dang.
Fader Joseph predikade om Franciskus av Assisi och kampen mellan det onda och det goda. Mera sånt, säger jag! Sommarsöndagar är mässalternativen färre, så valet av högmässan i S:t Henrikskatedralen var enkelt idag. Mässan firades på finska med inslag av latin av kyrkoherde Marco Pasinato, som ju också är stiftsadministrator. Dagens läsningar lästes av Tomi och Kaarina, medan organist Marko Pitkäniemi var försångare i responsporiepsalmen. Bland ministranterna fanns Heikki och Andreas. Fader Marco konstaterade i sin predikan att vi behöve rpengar för att leva men att det är var vårt hjärta är som är avgörande för hur vi lever vårt liv. Det som är vårt fokus är det vi försvarar. Och om det där centrala är något annat än Gud så kommer det till korta förr eller senare. Det fick mig att tänka på det citat av den katolska författaren Flannery O'Connor som jag läste i The Catholic Herald häromdagen. Hon skriver i ett brev om en tillställning hon deltagit i med andra författare och intellektuella:
När jag förbereder barn för deras första kommunion formulerar jag mig inte precis sådär, men poängen är den samma: det är för att eukaristin inte är en symbol som vi måste förbereda oss på allvar. * Mary McCarthy var en amerikansk författare och politiker som lämnade katolska kyrkan i unga år och blev ateist. Hon har senare kommenterat beskrivningen i Flannery O'Connors brev så här.
fides.katolinen.fi/laupias-samarialainen/Söndagen den 14 juli är dagen då England blev världsmästare i cricket. Finalmatchen möt Nya Zeeland började på eftermiddagen finsk tid och vinnaren stod klar först efter en super over och en hel del tur för England cirka halv tio på kvällen. Det betyder att jag såg en del av matchen hemma, en del på vägen till tåget, en del på tåget, en del i spårvagnen på väg till kyrkan - och så var det dags att lägga cricketen åt sidan och ta paus för kvällsmässan i S:t Henrik. Mässan firades på finska och latin av fader Tuomas Nyyssölä. Viktor Airava läste dagens läsningar och assisterade vid nattvarden.
I sin predikan talade fader Tuomas om synd och nåd. Med avstamp i liknelsen om den barmhärtiga samariten (eller samariern, som vi nu säger) framhöll han vikten av att säga nej till allvarliga synder och förbli i ett tillstånd av nåd. Det var uppfriskande att höra en sådan konkret predikan. Och på något sätt glädjande med tanke på kön till biktstolen jag hade sett före mässan. Efter mässan tog hann jag äta mig en bit mat på den enda krogen i Helsingfors jag med säkerhet visste att visade cricket-VM. När jag steg ut ur kyrkan såg det dystert ut för England, så några andra cricketfans på krogen konstaterade att jag hade tagit paus från matchen i ett kritiskt läge - England hade ju förlorat tre viktiga wickets under mässan - men sedan spekulerade den ena av dem att England kanske hade misslyckats totalt utan mina förböner. Det tror jag ju inte, i synnerhet som Nya Zeeland var min andrahandsfavorit, men det var en osannolik match som båda lagen verkligen hade förtjänat att vinna. Tåget var i tid och spårvagnen kom lämpligt, så jag var på plats i S:t Henrik i god tid före mässan började. Jag hann till och med be i sakramentskapellet en stund. På altaret stod sju ljus, så jag visste att biskop emeritus Teemu Sippo SCJ skulle fira mässan. Koncelebrant var fader Federico Spanó och en av samtalet i sakristian att döma italiensk präst som var på besök i Finland. Bland ministranterna såg jag både Viktor och Joel. Mässan gick på finska och latin och speciellt var att vi var utan organist, eftersom Marko är på kurs i Osnabrück och inte hade fått tag på en vikarie. Kaarina och Terhi agerade försångare och församlingen kan ju Missa de Angelis från förut, så det gick hur fint som helst att sjunga en biskopsmässa a capella. Dagens läsningar lästes av Juho och Terhi. Fader Federico läste evangelietexten och biskopen predikade. Efter mässan passade på att fråga om jag fick ta bilder av predikan och det gav biskopen sitt tillstånd till - det var en av de där predikningarna som var precis det det jag behövde höra.
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|