I sin predikan talade fader Tuomas om synd och nåd. Med avstamp i liknelsen om den barmhärtiga samariten (eller samariern, som vi nu säger) framhöll han vikten av att säga nej till allvarliga synder och förbli i ett tillstånd av nåd. Det var uppfriskande att höra en sådan konkret predikan. Och på något sätt glädjande med tanke på kön till biktstolen jag hade sett före mässan.
Efter mässan tog hann jag äta mig en bit mat på den enda krogen i Helsingfors jag med säkerhet visste att visade cricket-VM. När jag steg ut ur kyrkan såg det dystert ut för England, så några andra cricketfans på krogen konstaterade att jag hade tagit paus från matchen i ett kritiskt läge - England hade ju förlorat tre viktiga wickets under mässan - men sedan spekulerade den ena av dem att England kanske hade misslyckats totalt utan mina förböner. Det tror jag ju inte, i synnerhet som Nya Zeeland var min andrahandsfavorit, men det var en osannolik match som båda lagen verkligen hade förtjänat att vinna.