Min morfar var professor i statistik vid Helsingfors universitet. I hyllan har jag en tjock lunta med The Collected Scientific Papers of Leo Törnqvist och jag minns fortfarande hur viktigt det var för min morfar när den boken gavs ut. Jag minns högen med tjocka böcker på bordet hos mormor och morfar. Och att vi alla fick ett eget exemplar, även jag som var yngst bland barnbarnen.
Jag har tagit väl hand om den boken. Jag har till exempel inte slitit på den genom att läsa den i sängen. Eller någon annanstans heller, för den delen. Inte en enda av de vetenskapliga artiklarna har jag plöjt igenom. Men jag har bläddrat i den ibland, förundrad över kunskap som jag inte har. Jag vet precis var den står i hyllan och jag är stolt över den för att morfar själv var stolt.
Därför blev jag glad när jag fick höra att en nu levande statistiker hade hittat ett antal texter som inte alls ingår i den boken. Och ännu gladare blev jag när jag såg rubrikerna på morfars funderingar från det där året i Chicago då min mamma var fem år gammal och min mormor lärde sig engelska genom att läsa Agatha Christie. (Dem har jag också i bokhyllan, mormors deckare tryckta på uselt 50-talspapper, och dem har jag läst, varenda en.)
Det fanns några till under rubriken matematik också. Och jag tänker på hur roligt det måste ha varit för morfar att få vässa sin hjärna mot andras i ett klimat där man uppmuntrades att på det här sättet "halvpublicera" diskussionstexter som alla börjar med samma varning att man ska tala med skribenten innan man hänvisar till de här halvfärdiga tankarna i en vetenskaplig artikel. Det var långt till ett inskränkt revirtänkande i 50-talets Chicago.
Jag tänker på generationer och det som binder oss samman; släkt, vänner och kolleger. Och jag tänker på att världen har ett stort behov av att riktigt vassa hjärnor tillsammans och i ett fruktbart samarbete tänker mindre på ekonomisk vinning och mer på hur vi kan se till att göra gott och rätt.
År 1980, bara några år före sin död, avslutade morfar en text* med att konstatera att vi borde ha samma attityd till miljöproblem som till vilken fiende som helst som redan har gått ut i krig mot oss: det gäller att mobilisera tillräckligt med hjärnkapacitet för att hitta en effektiv strategi för att minska utsläppen.
”The attitude towards environmental problems should, I think, be the same as against an enemy, who has already started a war against every being on the earth; a mobilization of enough brainpower for finding an efficient strategy for pollution abatement is needed.” Leo Törnqvist (1980) |
Samtliga bilder är skärmdumpar av Cowles Commission Discussion Paper-texter från webbplatsen cowles.yale.edu. Cowles Commission (idag Cowles Foundation) flyttade från University of Chicago till Yale University år 1955, två år efter att min morfar återvände till Finland.