Tiden verkar inte räcka till för att uppdatera bloggen just nu, så jag nöjer mig igen med att klistra in en FB-uppdatering: Jag började dagen med bön i Sta Katarinahjemmets kapell, fortsatte med mässa på norska i St. Olav domkirke och sedan fortsatte Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté (NEKK) sitt möte.
0 Comments
Jag är i Oslo för att delta i Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte som representant för Ekumeniska Rådet i Finland. Första mötesdagen deltog hela NEKK i "Novemberkonferansen" som ordnas av de norska kyrkornas resurscenter mot våld och sexuella övergrepp, men jag började dagen med laudes och mässa i dominikansystrarnas kapell i Sta Katarinahjemmet.
Dagen efter Ekumeniska Rådets höstmöte ordnas traditionellt ett seminarium som ingår i höstmötesprogrammet, men också är öppet för andra intresserade på den ort där höstmötet hålls. I Joensuu i år var temat nya vindar inom ekumeniken och receptiv ekumenik. Seminariet hölls i ortodoxa församlingens församlingssal och avslutades med en bön i Nikolaoskyrkan intill.
Seminariedagen började med en andakt som leddes av ortodoxa församlingens kyrkoherde Tuomas Järvelin. Han presenterade också sin församling. Därefter öppnades seminariet formellt av Jari Jolkkonen, luthersk biskop i Kuopio stift. Själva föredragen hölls av Minna Hietamäki (på finska) och Sara Gehlin (på svenska). Därefter följde diskussion med inlägg från publiken och från en panel som bestod av Caritas Finlands generalsekreterare Larissa Franz-Koivisto, Tomi Karttunen från lutherska kyrkostyrelsen och metodistpastor Soile Kasi. Ordet leddes av överdiakon Juha Lampinen från ortodoxa kyrkan. Intresset för receptiv ekumenik - där fokus ligger på att vara öppen för det som finns i andra kristna traditioner och inte framhäva sin egen tradition - var stort och det var många som uttryckte ett intresse för den femte internationella konferensen i ämnet som ordnas i Sigtuna i sommar. Efter tacksägelsebönen i Nikolaoskyrkan besökte seminariedeltagarna dessutom Joensuu konstmuseum Onnis samling av religiös konst. De som hann fortsatte därefter till den lutherska kyrkan i andra ändan av Kirkkokatu, men nervskadan i mitt ben kom inte riktigt överens med halkan i Joensuu, så jag kände mig tvungen att gå till station i stället för att vara säker på att inte missa tåget hem. EDIT: Du kan läsa mer om seminariet på finska på Ekumeniska Rådets webbplats här. Måndagen den 11 november höll Ekumeniska Rådet i Finland sitt höstmöte i Joensuu. Förutom själva mötet, där Finlands Sjömanskyrka rf enhälligt godkändes som partnerorganisation ingick kvällskyrka hos den lokala friförsamlingen i programmet (fler bilder och text på finska på Ekumeniska Rådets webbplats här). Efter kvällskyrkan var vi inbjudna till Joensuu stadshus på middag.
Söndagen den tionde november markerar lutherska kyrkan Reformationens dag. Dagen innan, lördagen den nionde, var det katolsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Mässan firades av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ från S:ta Maria katolska församling. När jag inför mässan påpekade för pater Rafal att våra värdar - för idag är ju S:ta Katarina en luthersk kyrka - skulle fira reformationen följande dag konstaterade han att det passade bra och var lämpligt ekumeniskt att vi fick fira mässa i kyrkan just då.
Mässan gick i huvudsak på finska, fast jag läste första läsningen och responsoriet på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet på finska. Mässan avslutades ändå med Ave Maria på latin. Det kändes bra, för om bara två veckor, den 24 november, blir det mer latin i Karis. Vi firar mässa på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16 den dagen, men redan före det, kl. 15.15 blir det adoration, alltså tillbedjan av Kristus i altarets allraheligaste sakrament. Välkommen! I samband med ett besök i Borgå hade jag tillfälle att sticka mig in i domkyrkan där som hastigast. Där pågick körövning, vilket var trevligt, men det gjorde förstås att jag inte kunde gå omkring och fotografera fritt. En dag hoppas jag kunna besöka Borgå i samband med en katolsk mässa i domkyrkan. Kanske i samband med en Mariahelg - jag vill minnas att kyrkan är tillägnad Guds moder Maria.
En gång i månaden är det kvinnoträff i Karis eller Ekenäs i de lutherska församlingarnas regi under rubriken Kvinnokraft och i oktoberträffen i Karis hade jag möjlighet att delta. Det var vackert dukat i höstfärger som passade perfekt ihop med de fina färgerna utanför Stora Prästgården. Det serverades gräddig svampsoppa (som jag inte kunde äta på grund av min köttallergi, men jag hade förutsett det och ätit hemma) och smörgåsar (som jag kunde äta) och under maten fanns tillfälle till trevlig samvaro. Dagens gäst var Gunnel M. Helander från Hangö och mellan soppan och kaffet talade hon om sitt livs he(m)liga resa.
Det kändes fint att höra Gunnel tala varmt om mässan - mer än en gång under hennes anförande hann jag tänka att det inte var mycket som signalerade att hon var lutheran och inte katolik. När jag tackade henne efteråt och sa att det tyvärr är sällan man hör en lutheran tala om eukaristin med sådan glöd svarade hon att hon inte brukar beteckna sig som lutheran, utan som kristen, och att det är bara att läsa kyrkofäderna och -mödrarna för att se att det är mässan som är det centrala, det som vi fortfarande har gemensamt med de tidiga kristna. Ja, det kan jag ju verkligen inte opponera mig mot. Nästa gång är det Kvinnokraft i Ekenäs den 13 november och i Karis den 12 december. Jag skrev studenten från Mattliden och har rört mig en del i Hagalund, men dagens två kyrkor var ändå nya bekantskaper. Dagens lokalekumeniska forum i Esbo (programmet finns här i pdf-format) i Ekumeniska Rådets regi började i Herman av Alaskas ortodoxa kyrka och fortsatte i lutherska Hagalunds kyrka. Den ortodoxa kyrkan i Hagalund är från slutet av 1990-talet, medan den lutherska kyrkan stod klar redan år 1965. Men det skiljde en värld mellan dem, inte bara dryga 30 år. Herman av Alaskas kyrka är sprängfylld av ikoner och på bild ser det alldeles för mycket ut. Jag hade sett bilder av den tidigare och tänkte att för mycket skämmer allt, men det man inte uppfattar på bild är att det mänskliga ögat väljer vad det fokuserar på: än tittar man på ikonen av Antonios Eremiten (även känd som Antonios den store), än tittar man på Efraim Syriern, än på Maria av Paris - var man än tittar fokuserar man på en eller några heliga. De heliga på kyrkans väggar är nämligen grupperade på fina sätt - Efraim Syriern finns tillsammans med andra stora diktare, Herman av Alaska med andra munkar från Valamo och så vidare. Och längs takvalven finns scener ur frälsningshistorien och Kristi liv: Där är ängeln Gabriel och på andra sidan altaret tar Jungfru Maria emot hälsningen, där blir Maria trolovad med en betydligt äldre Josef... Kyrkan har ritats av arkitekten och prästen Paul Hesse och upplägget med församlingssal och kyrksal nästan i ett fungerar underbart väl. Ikonerna på kyrkans väggar har skapats av ikonmålaren Alexander Wikström, som för mig nu är en modern Giotto - den enda andra kyrkan eller kapellet som på samma sätt har gjort mig oändligt förtjust och förundrad är Cappella degli Scrovegni i Padua. Betongbrutalism och seminariumEfter en försmak av himlen i Herman av Alaskas kyrka kom vi ner på jorden med en duns när dagen fortsatte i Hagalunds lutherska kyrka. (För en liknande upplevelse kan man besöka Träskända.) Liksom den lutherska kyrkan i Träskända representerar kyrkan i Hagalund 60-talets betongbrutalism. I motsats till i Träskända finns det i Hagalund inget gigantiskt krucifix som gör det obestridligt att man befinner sig i ett sakralt rum av något slag. I stället finns det ett intressant litet takfönster som med sitt ljus gör att blicken dras uppåt - till absolut ingenting. Arkitektoniskt fascinerande, men kanske inte upplagt för en religiös upplevelse. Efter en andakt med biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka bjöds vi på läcker syrisk mat och därefter tog eftermiddagens seminarium vid. Temat var nya finländare och nya kristna. Konferencierer var Mirna Nadra (luth) och pater Marie-Augustin Laurent-Huyghues-Beaufond OP (kat.). I seminariet ingick tre anföranden, av Elina Hellqvist (luth), fader Teemu Toivonen (ort) och Samuel Vogel (luth, IEC). Om anförandena kan man läsa mera (på finska) på Ekumeniska Rådets webbplats här.
Idag firar kyrkan heliga korsets upphöjelse och mitt Facebookflöde har fyllts av bilder från den årliga vallfärden till Heliga Korsets kyrka i Hattula. Endera året ska jag också delta, men det blev inte i år (heller), för idag var det mässa i Karis.
För första gången ringde vi faktist i ktyrkklockorna också för att markera att mässan skulle börja. Det var kyrkvaktmästaren Camilla som råkade nämna den möjligheten och jag tackade genast ja, i synnerhet som jag så tycker om tanken på att klockklangen är ett av de få ljud som inte har förändrats på de dryga 500 år som S:ta Katarina kyrka har stått där den står. Mässan firades av pater Jigger Ganados SCJ, så det mesta gick på engelska. Katarina bidrog med sång och pianospel och i musikvalet förekom finska, svenska och latin. Attila läste första läsningen på engelska och jag den andra på svenska. Efteråt drack vi kyrkkaffe på KW. Torsdagen den 12 september samlades representanter för Ekumeniska Rådets sektioner till sektionsdag på det ortodoxa kulturcentret Sofia. Jag och fader Pär Silén (ort) representerade sektionen för finlandssvensk ekumenik. Osmo Vartiainen som representerar katolska kyrkan i sektionen för fostran var också på plats (men jag inser nu att jag inte har en enda bild av honom, eftersom vi satt bredvid varandra). Sektionsdagen inleddes vid lunch och fortsatte därefter med en andakt i Heliga vishetens kapell. Sedan följde en eftermiddag av diskussion om vad sektionerna har gjort under den gångna treårsperioden och vad vi har för förhoppningar om nästa treårsperiod. Vi talade om behovet att konkretisera ekumeniken i gemensam bön och möten över samfundsgränserna, men också om positiv religionsfrihet och behovet att påverka attityder. Dagen avslutades med bön.
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|