Efter gårdagens begravning blev jag kvar i Helsingfors över natten och inledde fastan med askonsdagens morgonmässa. Den firades på finska i S:ta Maria av pater Ryszard Mis SCJ. Eftersom han firade den ensam fick han själv strö ut askan över sitt huvud. Det var härligt att börja fastan med mässa i stället för att vänta till kvällsmässan (som jag brukar). I både S:t Henrik och S:ta Maria firas askonsdagsmässor kl. 16 och kl. 18, men för mig var morgonalternativet en odelat positiv upplevelse.
0 Comments
Utomlands lyckas jag ganska ofta pricka in vardagsmässor. Här hemma är det svårare, eftersom jag bor cirka 80 kilometer från min församlingskyrka och jobbar hemifrån (i stället för att bo på ett hotell som jag enkom valt för att det är nära en katolsk kyrka eller annars besöker en ort där det finns väldigt mycket fler kyrkor och därmed mässor att välja mellan). Men när jag har program i Helsingfors försöker jag ju gärna kombinera det med en mässa, för det är ur mässoffret livet flödar.
Idag skulle jag delta i ett samtal om katolska kyrkan i ett finskt radioprogram (edit: här är länken till programmet på Arenan) så jag ställde klockan på 5.30 för att kunna gå i morgonmässan före bandningen i Böle. En del av mig undrade om jag är riktigt klok, men när det väl begav sig vaknade jag strålande glad med den förestående mässan i tankarna strax innan väckarklockan ringde. Inte minsta lilla tillstymmelse till å-tänk-om-man-fick-somna-om-nu, faktiskt. Sen halkade jag iväg till tåget (det var glashalt i Karis) och bytte från tåg till rusningsbuss och blötväder i Böle. Det var med andra ord en morgon som fick mig att inse att jag kanske har lång väg till kyrkan men att jag jobbar hemifrån innebär att jag slipper en massa annat besvär som andra dras med alla morgnar. (Okej, inte halkan förstås, men väglag i allmänhet nog.) När jag kom till S:ta Maria var jag i god tid, men laudes hade redan börjat. Härligt att stiga in i en kyrka där tidegärden bes, men kopplas direkt till hela kyrkans gemensamma bön som har pågår från sekel till sekel. Och ännu härligare att få delta i mässan. Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ. Andreas var ministrant och Leo läste dagens läsning. Den 11 februari firas Vår Fru av Lourdes, alltså Jungfru Maria av Lourdes. Helige Johannes Paulus II bestämde att den dagen också firas som världsdagen för de sjuka. Den dagen - eller i samband med en mässa en annan dag i närheten av den 11 februari - är tröskeln därför speciellt låg att få de sjukas smörjelse om man har en kronisk sjukdom eller är gammal. I min församling, S:ta Maria, är det i kvällsmässan på tisdag som man kan få motta sakramentet, men samma möjlighet erbjöds också i samband med mässan i S:ta Katarina i Karis idag. Vi var två som mottog sakramentet, jag på grund av den fästingburna sjukdomen alfa-gal-syndrom (som jag bloggar om här), och en kvinna som med ålderns rätt kan få sakramentet när som helst. Mässan firades på finska av kyrkoherden, pater Rafal Czernia SCJ, men jag läste första läsningen och responsoriepsalmen på svenska. (I mars blir det antagligen mässa på engelska, eftersom ingen i kyrkan idag hade finska som modersmål och det enda språket vi alla hade gemensamt var engelska - med svenskan som god tvåa.) Efter förbönerna var det dags för de sjukas smörjelse och de vackra böner som bes i samband med smörjelsen. Pater Rafal bad idag på finska (en del av den finska texten syns på bild nedan), men jag återger en del av bönerna på svenska:
Kyndelsmässodagen, som firas 40 dagar efter jul i åminnelse av Jesu frambärande i templet, infaller inte värst ofta på en söndag, men i år var det dags igen. Dessutom sammanföll det med den svenska mässan i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg. Vi började mässan längst bak i kyrkan med ljusvälsignelse och sång. I sin predikan påminde fader Anders om att offrandet av två duvor i dagens evangelietext (Luk 2:22-40) signalerar att den heliga familjen inte var någon rik familj. Kristus kom till oss i enkelhet och armod, inte i makt och härlighet.
Pater Ryszard Mis SCJ firade kvällsmässan i S:ta Maria igår, när vi i katolska kyrkan började fira Heliga familjen. Evangelietexten var alltså den samma - om Herodes och flykten till Egypten - som jag hörde i den ortodoxa liturgin annandag jul. I sin predikan konstaterade pater Mis att vi firar "en lite annorlunda familj". En familj där mamman är jungfru, pojken Guds son och pappan den man som Gud har utvalt att uppfostra världens Frälsare. Jo, lite annorlunda. Men samtidigt inte så annorlunda. Pater Mis bad oss också tänka på att Jesus behövde få sina blöjor bytta, att han lärde sig att gå och att Jesus en gång var tonåring. På sätt och vis var det förstås bekanta tankar, men samtidigt hörde jag dem med en ny fräschör igår. Det där undret, att Gud faktiskt blev människa, blev igen lite mer konkret för mig. Hur hanterar du en kille som med hela en tonårings övertygelse vet att han går Guds ärenden - och som dessutom är Guds son? Vi vet ju inte hur många änglar som fick ta ett snack med Josef i drömmen för att hjälpa honom hålla sig så lugn och sansad som han är i evangelierna. Eller hur mycket Maria riktigt gömde och begrundade i sitt hjärta...
Mässan gick på finska (här är ett ljudprov), Matti läste de övriga texterna och var försångare (även på videon nedan) och Joni var ministrant. Och jag var på plats i god tid och hann ta ett par bilder av krubban. Klockan 14 på julafton firades familjemässa på finska i både S:ta Maria och och S:t Henrik. Eftersom bara den ena streamades på webben var det lätt för mig att välja min egen församling. Mässan i S:ta Maria firades av pater Ryszard Mis SCJ. Mässan började med jultablå och till predikan fick alla andra barn som ville också komma upp kring altaret.
Eftersom det var söndag igår, den åttonde december, är det i dag vi firar Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (som förr hette Jungfru Marie obefläckade avlelse på svenska) i stället. Ännu för en vecka sedan tänkte jag att jag hinner ta mig till en mässa i Helsingfors idag, men som det är nu får jag det inte att gå ihop med min vardagsverklighet, så jag började dagen med webbmässa från S:ta Maria (bilden ovan är alltså från en annan mässa). Dagens morgonmässa firades på finska av vår kyrkoherde, pater Rafal Czernia SCJ. Dagens läsningar läste Leo. Pater Rafal läste förstås evangelietexten ur Lukasevangeliet. I sin predikan konstaterade han att det här är en stor fest, trots att den blev dogm först år 1854. Att Gud bevarade Maria från arvsynden redan när hon blev till inne i S:ta Anna har kyrkan både i öst och väst trott och undervisat i alla tider. S:ta Anna, be för oss! Jungfru Maria, be för oss! Mässan avslutades med Alma redemptoris mater.
Första söndagen i månaden och första söndagen i advent. Jag kom hem från Oslo på lördag kväll och kunde alltså delta i den svenska mässa i S:ta Maria. Mässan firades av Anders Hamberg och före mässan hann jag också bikta mig på svenska. Efteråt gick jag på Caritas' basar i församlingssalen, men där tog jag inga bilder.
I Helsingfors katolska stift firas Alla helgons fest alltid första söndagen i november och Alla själars dag lördagen innan. I den katolska världen firas Alla helgons fest i allmänhet den första november, oberoende av veckodag, och Alla själar den andra november, men i Finland har man anpassat sig efter den lutherska kalendern där Alla helgons dag nuförtiden alltid firas på en lördag.
Alla själars dag satt jag bara och jobbade, men ägnade nog en tanke åt alla dem som har gått före oss och på Alla helgons dag firade fader Anders Hamberg den svenska mässan i S:ta Maria. Vi sjöng Missa de Angelis, så mässans fasta delar var på latin men trosbekännelsen läste vi på svenska. I sin predikan betonade fader Anders att vi alla är kallade till helighet. För mig var det också inledningen på årets förstakommunionsundervisning och även i det sammanhanget passar det bra att påminna om att allas vår uppgift i livet är att bli heliga. Första söndagen i månaden innebär som vanligt svensk mässa i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg och jag läste dagens läsningar. Ann-Catrin och Cecilia skötte musiken. Så glad jag blev över att höra första eukaristiska bönen på svenska igen. Den är den längsta av de eukaristiska bönerna, så när det är någon av våra präster som inte har svenska som modersmål brukar de välja någon av de kortare (helst den tredje), men fader Anders hade all tid i världen att be den längre bönen - trots att den svenska mässan började en kvart försenad på grund av att högmässan innan var en konfirmationsmässa med biskop emeritus Teemu Sippo SCJ (och en stor grupp konfirmander). I S:t Henrik var det fader Tuomas Nyyssölä som firade den tridentinska mässan, så fader Anders hade till och med tid för kyrkkaffe, vilket var roligt!
|
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|