I Berättelser om natten i Köpenhamn skriver Karen Blixen att det finns tre slag av fullständig lycka: Att man har ett övermått av kraft, att man vet med sig att man gör Guds vilja, och smärta som upphör. Det har länge hört till mina favoritcitat - av någon anledning gick de där tre punkterna hem med kraft redan när jag började läsa Blixen i tonåren. Tänk vilken lycka att på riktigt och med lätthet orka göra allt man behöver och vill göra. Det låter avlägset, men de gånger man faktiskt har ett övermått av kraft så är det helt fantastiskt. | Andrum 19.6.2018: Sara Torvalds, Karis (kan höras i Finland fram till och med 18.7.2018) |
Det är så skönt att just i den stunden vara helt säker på att jag har prioriterat rätt och är där Gud vill ha mig.
Efter anfallet i höstas kontaktade jag min församling och bad om sjukas smörjelse. Det råkade sig så att det firades katolsk mässa i Karis följande lördag och för kyrkoherden passade det bra att ge mig smörjelsen i samband med mässan. Det var inte första gången jag fick just det sakramentet men förra gången, för 8 år sen, var jag uppenbarligen så pass stressad av att jag följande morgon skulle få blodådrorna i min hjärna undersökta att jag knappt visste vad jag hette, för att inte tala om att jag skulle ha haft ett tydligt och klart minne av smörjelsen efteråt. Jag minns ändå att jag blev lugnare och blodådrorna visade det sig sedan vara noll fel på, så livet gick vidare.** |
Och den här gången fastnade jag för att bönerna har olika formuleringar beroende på om den som mottar sakramentet sannolikt är döende och behöver den typen av tröst och styrka, eller om det är som i mitt fall, att man ber om att jag ska kunna återvända till de uppgifter jag har här på jorden, eftersom döden med stor sannolikhet inte är alldeles överhängande. Och faktum är ju att jag har kunnat sköta mina uppgifter, så tack för det.
** Livet gick vidare, men i samband med undersökningen fick jag en nervskada
i ljumsken som jag dras med fortfarande, åtta år senare.