Redan i medlet av januari rapporterade Vatikanen att både påven Franciskus och påven emeritus Benedictus XVI hade vaccinerats mot Covid-19. Det skedde efter att troskongregationen redan i december officiellt hade konstaterat att det inte finns etiska hinder för att låta vaccinera sig (lite längre än så resonerade kongregationen förstås, men det var kontentan). I november hade fader Raimo Goyarrola här i Finland skrivit samma sak, fast med mycket mer detaljer och genomgång av specifika vaccin. (Fader Raimo hade f.ö. utbildat sig till läkare innan han sadlade om och blev präst.)
I katolska sammanhang handlar vaccinetiska frågor ofta om hur vaccinen framställs, det vill säga huruvida celler från aborterade foster används i forskning, tillverkning eller testning. Det är alltså en helt annan frågeställning än den vaccinskepsis som presenteras i t.ex. dokumentärserien Vaccinkrigarna (som jag f.ö. rekommenderar varmt, du kan se den på Yle Arenan i Finland eller SVT Play i Sverige).
”Att vaccinera sig, med vacciner godkända av de behöriga myndigheterna, är en kärlekshandling. Och att hjälpa de flesta människor att vaccinera sig är en kärlekshandling. Kärlek till sig själv, kärlek till familj och vänner, kärlek till alla människor. [...] Vaccination är ett enkelt men djupt sätt att främja det gemensamma bästa och vårda varandra, och särskilt de mest utsatta. Jag ber Gud att varje person kan bidra med sitt lilla sandkorn, sitt lilla tecken på kärlek. Hur litet den må vara är kärleken alltid stor. Med så små tecken, låt oss bidra till en bättre framtid”, sade påven senast i augusti.
I Idaho och på många andra håll verkar det nu brista i kärlek och vilja att främja det gemensamma bästa. Och trots påvarnas goda exempel står faktiskt inte alla katolska biskopar och ledare entydigt på vaccinförespråkarnas sida. Det tycker jag är djupt problematiskt, inte bara på grund av de mänskliga tragedier som en enorm belastning på hälsovården egentligen handlar om, utan för att det är ytterligare ett tecken på den splittring vi tyvärr ser i kyrkan på många håll.
Men allt jag kan göra är att som i dagens Laudes be med psalmens ord: Du har ju behag till sanning i hjärtat, så lär mig då vishet i mitt innersta. (Ps 51:8, gamla översättningen) Eller (enligt Bibel 2000): Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. (Ps 51:8–10) |
Herre, låt alla dem som har krossats av någon av de många aspekterna av den här vidriga covidpandemin få jubla, låt oss alla få känna fröjd och glädje och ge oss vishet i vårt innersta. Rena mig och alla kristna från synd, tvätta oss vita som snö, hjälp oss att se den väg du vill att vi ska vandra. Ske din vilja.