I min Faders hus

Webbmässa med amerikansk predikan om frihet

5/7/2020

Igår var det USA:s nationaldag, 4th of July. Det tänkte jag inte alls på när jag valde mässa på mass-online.org. Jag valde bara första bästa mässa som började kl. 16 finsk tid, eftersom klockan redan hade hunnit bli några minuter över fyra och jag inte ville vänta en timme eller ens en halv timme med att "gå" i mässan. Det var alltså allt annat än ett medvetet val att den mässa jag fick mig till livs via YouTube firades i Sacred Heart Cathedral i Knoxville, Tennessee, i USA. Efteråt såg jag på församlingens webbplats att det är en stor katedral men framför allt verkar det vara en härligt levande församling. I anmälningarna i slutet av mässan berättade prästen att adorationskapellet igen är öppet dygnet runt. Om det någon dag blir möjligt att resa igen och jag av någon anledning befinner mig i närheten av Knoxville, TN, ska jag definitivt besöka katedralen och dess kapell.

I väntan på det kan jag rekommendera predikan i mässan kl. 9 lokal tid. Klicka här (YouTube-länk) för att höra prästen tala om frihet - med hänvisning till nationaldagen, alltså - och vikten av att inte se frihet som frihet att göra vad som helst, utan som frihet att göra det goda. Jag tycker prästen gjorde ett berömvärt jobb i att navigera mellan alla de grynnor som finns i USA:s pågående culture wars - han lyckades ta avstånd från både nationalism och rasism utan att vara något annat än amerikan.

Glad var jag också åt att se att se så många ansiktsmasker. Prästerna och ministranten bar inte ansiktsskydd, men det gjorde responsoriepsalmens försångare och den unge man som efter predikan blev konfirmerad. Jag var stressad när mässan började, men fylldes undan för undan av allt större tacksamhet - just den här mässan hade jag aldrig deltagit i utan coronan, så något gott har den också gett mig.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från YouTube-sändningen från Cathedral of the Sacred Heart of Jesus i Knoxville, Tennessee.
Bildkvaliteten varierade under mässan, så en del bilder är rätt suddiga.

Petrus och Paulus, be för oss

29/6/2020

Idag firar kyrkan de heliga apostlarna Petrus och Paulus. I kyrkans martyrologium heter det att de båda förkunnade Kristi evangelium i tro och kärlek i staden Rom och gick martyrdöden till mötes under kejsar Nero. Enligt traditionen korsfästes Petrus upp och ner och begravdes i Vatikanen, medan Paulus dödades med svärd vid Via Ostiensis.

Som jag skrev igår gör coronan att jag har svårare att gestalta dagar och veckor - före coronan hade jag någonstans i bakhuvudet en vetskap om hur många dagar det var sedan senaste söndagsmässa och därmed hur många dagar det (högst) var kvar till nästa mässa. Webbmässor kanske är lite festligare på söndagen och så är det två läsningar i stället för en före evangeliet, men i verkligheten smälter de samman för mig och jag tappar räkningen. Jag vet liksom inte längre när det har gått en vecka.

Imorgon har det gått en vecka sedan jag senast fick motta Kristi kropp. Det var en tisdag, men det var en högtidsdag och ett ljus i mörkret.

Alla större helgons dagar har också fått en ny innebörd och vikt i coronaåret, har jag märkt. Förra veckan var det Johannes Döparens dag och idag är det Petrus och Paulus vi firar.

Den nya dimensionen i min relation till helgonen handlar om att coronan har konkretiserat deras lidande. Det låter kanske förmätet, men min poäng är faktiskt den motsatta. När jag vaknar till ytterligare en dag då jag inte obekymrat kan ta tåget eller bussen till närmaste katolska kyrka (eller flyget till någon av de många som ligger längre borta) och får för mig att mitt lidande nu är oerhört stort så gör det gott att påminnas om diverse martyrer och andra helgon, vars lidande faktiskt har varit av en annan storleksordning. Och som trots det har hållit fast vid sin tro. Som trots det har uthärdat och framhärdat och avgått med segern i en kamp som har varit betydligt värre än min.

Statyn av Johannes Döparen i S:ta Katarina kyrka i Karis.

Webbmässa nu igen

28/6/2020

Dagarna och veckorna flyter ihop när söndagsrutinen har förändrats så i grunden av coronan. Men idag är det söndag och jag passade på att "gå" i högmässan i min egen församling, S:ta Maria. Mässan firades på finska av pater Ryszard Mis SCJ. Och jag är utled på att inte fritt kunna ta tåget till kyrkan som förut.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

Jonsmesse på Johannes Döparens dag

24/6/2020

Idag hade jag tänkt ta en promenad till S:ta Katarina kyrka för att markera att det idag är precis 550 år sedan invigningen på Johannes döparens dag år 1470, men det passade inte ihop med kyrkvaktmästarens program, så jag tar det besöket imorgon i stället. Idag blev det i stället lunchmässa med församlingen i St Olav i Oslo via Facebook, och det passade ju strålande med Jonsmesse på norska när det dessutom visade sig att dagens celebrant fader Josef Ottersen hade firat sin första mässa efter prästvigningen den 23.6.2018 just på Johannes Döparens dag för två år sedan. Grattis och tack, fader Josef!

Bilderna i dagens inlägg är skärmdumpar från St Olavs domkirkemenighets webbsändning från katolska domkyrkan i Oslo.

Webbmässa från Tamil Nadu i Indien

21/6/2020

Ljuset och värmen så här i midsommartider gjorde att jag vaknade tidigt igen idag, så för söndagens mässa vände jag mig till Asien. Kl 7.30 finsk tid erbjöd mass-online.org två webbmässor i Indien, den ena i Vailankanni Shrine och den andra i St Peter's, Mumbai. Jag valde den förra eftersom en vän för några år sedan besökte just den marianska helgedomen i Velankanni i Tamil Nadu på Indiens sydostkust. Temat för dagens predikan var - på basis av dagens evangelietext ur Matteus 10 - att vi inte behöver vara rädda. I coronatider kan det vara ett speciellt trösterikt tema. Det kändes speciellt lämpligt i Indien, eftersom coronan där gör att helgedomen vars mässa jag kunde delta i på distans fortfarande är stängd för allmänheten.

Herre, ge oss hälsa och fred.

Bilderna i dagens blogginlägg är skärmdumpar från Vailankanni Shrine Basilikas YouTube-kanal.

S:t Efraim Syrierns minnesdag i Port Elizabeth

9/6/2020

Idag var jag lite långsam i starten, så jag missade morgonmässan här i Finland, men mass-online.org tipsade om att oratoriebröderna i St Bernadette's Church i Port Elizabeth i Sydafrika skulle fira morgonmässa kl. 9.30 finsk tid (8.30 lokal tid), så jag fick tillfälle att fira kyrkoläraren Efraim Syrierns minnesdag med dem i stället. Mässan firades på engelska och i sin predikan talade den ena av de två oratoriepatrarna vackert om S:t Efraim och de teologiska dygderna tro, hopp och kärlek.

Utdelningen av eukaristin skedde utan ansiktsskydd och utanför bilden så coronaviruset märktes inte på något påfallande sätt, men med tanke på #blacklivesmatter så känns det på många sätt rätt att "gå" i mässan just i Port Elizabeth, som jag associerar direkt till Peter Gabriels låt Biko.

Helige Efraim, be för oss och för att vi äntligen ska få slut på den synd och det gissel som rasism är.

Herre, förbarma dig över oss!

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från webbsändningen från St Bernadette's Church i PE, Sydafrika.

Eftermiddag i Finland är morgon i Indiana

8/6/2020

Det är dryga två veckor sedan jag sedan kunde gå i mässan senast och livet känns tungrott, som det brukar göra i det här skedet. Framåt eftermiddagen kollade jag därför mass-online.org och konstaterade att jag kunde delta i streamade morgonmässor i ett antal amerikanska delstater klockan 16 finsk tid. Mitt val föll på karmelitpatrarna i Munster, Indiana. Mässan firades på engelska av sex patrar och avslutades på latin med Salve Regina. När det var dags för nattvardsgång tog de patrar som delade ut Kristi kropp till församlingen på sig ansiktsmasker. Efteråt kollade jag vad rekommendationerna för den delen av Indiana är och om jag hittade rätt så ska församlingsmedlemmarna också gärna använda skydd utom när de går till nattvard.

Nu funderar jag på hur snabbt man trots allt vänjer sig vid att världen har förändrats. Och samtidigt är det oföränderliga oförändrat, en mässa är en mässa och kyrkan är fortfarande katolsk.

Samtliga bilder i dagens inlägg är från webbsändningen av mässan på YouTube-kanalen som hör till karmeliterna i Munster, Indiana.

Heliga trefaldighet med nordirländsk webbmässa

7/6/2020

Vi ber för ett slut på rasismens plåga och att alla människor i världen ska ses som de är, som Guds barn, värda respekt och omtanke. Det var en av förbönerna i den första mässan i St Eugene's i Derry idag, när vi firar Heliga Trefaldighet. Precis som häromsöndagen vaknade jag tidigt och valde den första söndagsmässan jag hittade och då som nu var det den första mässan i katedralen i Derry, som firas redan klockan 7 lokal tid.

Derry ligger i norra Nordirland och där är det fortfarande inte tillåtet att fira mässa med församlingen. Det gjorde gott att höra hur innerligt prästen bad på ett slut på coronapandemin och möjligheten att igen fritt öppna kyrkdörrarna för alla som längtar efter Gud. Precis som senast var också bönen om andlig kommunion längre än i många andra webbmässor jag har deltagit i under de senaste månaderna.

Den avslutades med orden: "Jag tackar dig, Jesus. Jag älskar dig. Gör med mig vad du vill." Ja, precis. Ske din vilja!

Den goda kampen

6/6/2020

I dagens första läsning konstaterar Paulus att det "kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar". Pater Rafal Czernia SCJ firade dagens morgonmässa i S:ta Maria och han konstaterade i sin korta predikan att det säkert har funnits sådana tider förr också, men att det nog känns att vi är inne i en sådan tid just nu.

Herre, förbara dig!

Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning.

Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst. (2 Tim 4:1-8)

Å, vad jag längtar efter att kunna gå i mässan igen. Det kliar verkligen i mig att höra att jag inte behöver bry mig om coronan längre, men jag vill kunna säga att jag har tagit ansvar för mina medmänniskor och så länge jag har en åttiplussare i mitt gästrum får jag snällt hållas hemma. Den goda kampen ser olika ut i olika tider, och lockelserna varierar, men längtan efter Herren är den samma.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från S:ta Maria församlings webbsända mässa.

Pingstmässa på distans

31/5/2020

Vi har kommit till kyrkan idag för att vi är övertygade om att det är det Gud vill, att vi är kallade att vara här, konstaterade pater Rafal Czernia SCJ i sin pingstpredikan i S:ta Maria idag. Tron, det som får oss att komma till kyrkan, är den första av den Helige Andes gåvor.

Så idag tackar jag Gud för trons gåva och glädjer mig åt att jag kan delta i mässan ens på distans, att jag kan höra sången och se ministranterna stiga upp, falla på knä och sätta sig, att jag kan ta del av läsningarna och predikan och att jag kan se pater Rafal höja hostian vid elevationen. Hemma stiger jag upp när evangeliet läses, men jag faller inte på knä inför min dator, jag riktar i stället en bön till Herren i väntan på att igen få falla på knä inför Guds fysiska närvaro i vår värld.

Men idag, när vi firar den Helige Ande och kyrkans födelsedag, då tänker jag lite extra på alla himmelsfärdsdagens coronaskämt om att det var den dagen som Jesus började jobba på distans, för den Helige Ande finns alltid här och nu,

Anden ger var och en av oss någon nådegåva som vi kan bidra med i vår församlingsgemenskap. Det är först när vi delar med oss av våra nådegåvor som vår gemenskap fullständig, sade pater Rafal också i sin predikan idag. Gåvorna är många, men Anden är den samma. Anden har förenat oss - och Anden arbetar alltid också på distans.

Ett speciellt tack till kören i S:ta Maria!
Här är några ljudklipp från webbsändningen av mässan: