Igår tog jag inte tåget till Helsingfors, utan gick ekumeniskt i den lutherska högmässan i S:ta Katarina. Yvonne Terlinden var liturg och det var mycket musik i mässan tack vare medverkan av kören Katarina Singers, under ledning av kantor Åsa Westerlund. Kören sjöng satser ur Benjamin Brittens A Ceremony of Carols med härliga texter, ibland på latin och ibland på gammal engelska. Vid nattvardsgången assisterades Yvonne av sin man Klaus som nuförtiden är omsorgspräst i Borgå stift men som tidigare var kaplan i den svenskspråkiga lutherska församlingen här i Karis.
0 Comments
Idag var det den där lyxiga dagen i månaden igen: mässa på promenadavstånd. Jag var på plats i S:ta Katarina kyrka god tid, tänkte att jag ville hinna ta lite annorlunda bilder, så jag gick en omväg till kyrkan och fotade från begravningsplatsen och inne i kyrkan gick jag upp på orgelläktaren och fotade kyrkan därifrån också. Sen kom pater Jigger Ganados SCJ och hörde bikt och firade mässa.
Mässan gick helt på engelska den här gången eftersom det var det enda språket vi alla hade gemensamt - att insistera på en läsning på finska, när ingen närvarande hade det som modersmål, eller på svenska, när finlandssvenskarna var i minoritet, skulle ha varit befängt. Jag läste alltså dagens första läsning på engelska och Attila läste responsporiepsalmen och andra läsningen likaså på engelska. Och så talade vi engelska på kyrkkaffet på KW.
Karis-Pojo Lucia Elin Blomfelt kröntes idag i S:ta Katarina kyrka. Det var första gången jag var med när Lions Club Karis Karjaa på två språk krönte ortens Lucia. Någon annan koppling till helgonet från Syrakusa än det martyrblodsröda i skärpet fanns kanske inte, men det är mycket bättre att vi minns ett helgon på något sätt än att vi låter bli helt och hållet - och åtminstone fanns det en på plats som bad om heliga Lucias förbön. Festligheterna avslutades (förutom med pepparkakor och glögg) med Härlig är jorden, och det är sällan fel.
Idag var det igen dags för Kvinnogruppen - Kvinnokraft att samlas i Stora Prästgården i Karis. Temat för kvällens samling var julberättelser och julsånger sjöng vi också. Precis som förra gången jag var med var stämningen varm och välkomnande och Birgitta Udd (som hälsar oss välkomna på bilden ovan) och den övriga planeringsgruppen hade valt härliga - och väldigt olika - julberättelser att läsa. Dessutom fick jag en smörgås med lax och ägg i stället för risgrynsgröten som jag inte kan äta på grund av mitt alfa-gal syndrom och det gjorde ju mig oändligt glad och fick mig att känna mig ännu mer välkommen. Hurra för kristen gemenskap och gemensam bön!
Söndagen den 24 november - dagen före heliga Katarina av Alexandrias minnesdag - gick en dröm i uppfyllelse för mig. Vi hade eukaristisk tillbedjan och firade tridentinsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Akolyten Alpo Penttinen kom med sakramentet från Helsingfors och hade hand om sakramentstillbedjan tillsammans med ministranten An Nguyen. Sedan kom fader Tuomas Nyyssölä från S:ta Ursulas församling i Kouvola och firade mässan med sångstöd av kören Schola Gregoriana Aboensis från S:ta Birgitta och salige Hemmings församling i Åbo och kantorerna Markus Mäkelä och Marko Näätänen från S:t Henriks katedralförsamling i Helsingfors. Mässhäftena med dagens läsningar - som ju lästes på latin, så det var bra att texterna fanns tillhanda både på finska och på svenska - hade An fixat, med gregorianska noter och allt. Och alltihop - inklusive kyrkkaffet - koordinerades av S:ta Maria församling genom mig som diasporaansvarig i vårt församlingsråd. EDIT: Videosnuttar från sakramentstillbedjan och mässan hittar ni här.
Söndagen den tionde november markerar lutherska kyrkan Reformationens dag. Dagen innan, lördagen den nionde, var det katolsk mässa i S:ta Katarina i Karis. Mässan firades av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ från S:ta Maria katolska församling. När jag inför mässan påpekade för pater Rafal att våra värdar - för idag är ju S:ta Katarina en luthersk kyrka - skulle fira reformationen följande dag konstaterade han att det passade bra och var lämpligt ekumeniskt att vi fick fira mässa i kyrkan just då.
Mässan gick i huvudsak på finska, fast jag läste första läsningen och responsoriet på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och pater Rafal läste förstås evangeliet på finska. Mässan avslutades ändå med Ave Maria på latin. Det kändes bra, för om bara två veckor, den 24 november, blir det mer latin i Karis. Vi firar mässa på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16 den dagen, men redan före det, kl. 15.15 blir det adoration, alltså tillbedjan av Kristus i altarets allraheligaste sakrament. Välkommen! En gång i månaden är det kvinnoträff i Karis eller Ekenäs i de lutherska församlingarnas regi under rubriken Kvinnokraft och i oktoberträffen i Karis hade jag möjlighet att delta. Det var vackert dukat i höstfärger som passade perfekt ihop med de fina färgerna utanför Stora Prästgården. Det serverades gräddig svampsoppa (som jag inte kunde äta på grund av min köttallergi, men jag hade förutsett det och ätit hemma) och smörgåsar (som jag kunde äta) och under maten fanns tillfälle till trevlig samvaro. Dagens gäst var Gunnel M. Helander från Hangö och mellan soppan och kaffet talade hon om sitt livs he(m)liga resa.
Det kändes fint att höra Gunnel tala varmt om mässan - mer än en gång under hennes anförande hann jag tänka att det inte var mycket som signalerade att hon var lutheran och inte katolik. När jag tackade henne efteråt och sa att det tyvärr är sällan man hör en lutheran tala om eukaristin med sådan glöd svarade hon att hon inte brukar beteckna sig som lutheran, utan som kristen, och att det är bara att läsa kyrkofäderna och -mödrarna för att se att det är mässan som är det centrala, det som vi fortfarande har gemensamt med de tidiga kristna. Ja, det kan jag ju verkligen inte opponera mig mot. Nästa gång är det Kvinnokraft i Ekenäs den 13 november och i Karis den 12 december. Idag firar kyrkan heliga korsets upphöjelse och mitt Facebookflöde har fyllts av bilder från den årliga vallfärden till Heliga Korsets kyrka i Hattula. Endera året ska jag också delta, men det blev inte i år (heller), för idag var det mässa i Karis.
För första gången ringde vi faktist i ktyrkklockorna också för att markera att mässan skulle börja. Det var kyrkvaktmästaren Camilla som råkade nämna den möjligheten och jag tackade genast ja, i synnerhet som jag så tycker om tanken på att klockklangen är ett av de få ljud som inte har förändrats på de dryga 500 år som S:ta Katarina kyrka har stått där den står. Mässan firades av pater Jigger Ganados SCJ, så det mesta gick på engelska. Katarina bidrog med sång och pianospel och i musikvalet förekom finska, svenska och latin. Attila läste första läsningen på engelska och jag den andra på svenska. Efteråt drack vi kyrkkaffe på KW. Lördag gick jag i mässan två gånger: lördagens mässa på morgonen i biskopsgården och så söndagens mässa på kvällen i S:t Henrik. Helt vanligt är det ju inte att det blir så, men jag gjorde t.ex. samma sak i samband med pastoralrådsmötet på våren förra året. Vi talade om det på mötet också, faktiskt. När jag sa att jag tänker gå i kvällsmässan för att slippa komma in till Helsingfors igen på söndag opponerade sig Helmut (som representerar Heliga Ursulas församling i Kouvola) och sa att man ska tänka sig det som att man får gå i mässan på söndag. Och det kunde jag inte annat än hålla med om, men jag föredrar ändå att sitta två timmar på tåget under veckoslutet framom att sitta fyra timmar på tåget. Men jodå, jag märker att jag allt oftare tänker på att det är lättare att gå i mässan i Helsingfors än här i Karis. Syster Leila (som representerar ordenssystrarna i stiftet i pastoralrådet) konstaterade på mötet att det är väldigt bra att det finns webbmässor för dem som inte har möjlighet att ta sig till mässan. Det har jag ju tröstat mig med själv, inte bara en söndag när jag låg på sjukhus utan också en alldeles vanlig vardag nyligen. Men sakramenten går inte sköta online. Och inte heller ersätter webbsidor, Facebook eller Whatsapp den kontakt man får när man träffar någon.
Palmsöndagens mässa inleds med evangeliet om intåget i Jerusalem och procession med palmkvistar. Efter dagens läsningar följer sedan passionsberättelsen. Varje gång är det lika starkt, vare sig det är i katedralen med flera läsare eller som idag i S:ta Katarina med bara en präst. Mässan i Karis idag firades av pater Robert Galla SCJ och vi började vår procession med välsignelse av palmbladen i vapenhuset. Sen sjöng vi Se vi gå upp till Jerusalem på finska medan vi gick procession i kyrkan. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|