I min Faders hus

Äntligen mässa i min egen församlingskyrka igen!

16/9/2020

Coronan är inte över - verkligen inte! - men jag har äntligen gått i mässan i min egen församlingskyrka igen, för första gången sedan coronan satte stopp för offentliga mässor i mars. Mässorna har förstås varit öppna för de troende länge, men jag har hållit mig borta för att minimera risken för andra i min närhet. Men igår var det dags för församlingsrådsmöte, så eftersom jag ändå skulle ta mig in till Helsingfors såg jag till att jag var på plats i god tid och fick delta i tillbedjan av altarets allraheligaste sakrament före kvällsmässan. Jag är alltid glad att det är adoration i S:ta Maria alla vardagar före mässan, men jag var speciellt tacksam igår efter att ha varit utan möjlighet till tillbedjan - eller bön framför tabernaklet - i veckor och månader!

Mässan firades på finska av pater Stanislaw Szymajda SCJ, Joni var ministrant och Matti assisterade med att läsa dagens läsning. Coronan gjorde sig påmind med att varannan bänkrad fortfarande är avstängd och röda lappar markerar var man får sitta - en och en - i de bänkrader som är öppna. Och på förhand ska man förstås se till att ha bokat sin plats i mässan, så att det inte blir för fullt. För en vardagskvällsmässa räcker platserna till, men på församlingsrådsmötet diskuterade vi möjligheten att på söndagar öppna alla bänkrader igen (fortfarande med glesare platser) och i stället kräva att alla använder munskydd, eftersom antalet som kan boka plats i kyrkan är större än antalet sittplatser med varannan bänk ur spel. På söndagar leder det nämligen till att folk blir stående - och då lätt står alltför tätt - längst bak i kyrkan.

Men vilken glädje att få gå i mässan igen! Och fler mässor ska det bli: på söndag är det konfirmation på svenska i S:t Henrik och då är jag på plats. Och på tisdag, den 22 september, firas katolsk mässa i Esbo domkyrka kl. 18. Deo gratias!

Webbmässa på engelska med fader Joseph

23/8/2020

Söndag morgon och jag vaknar med sorg i hjärtat. Igen en söndag som jag inte kan gå i mässan. Coronatalen stiger på många håll och det känns ansvarslöst att åka tåg i en timme för att gå i mässan och sen åka tåg en timme igen - samtidigt som det känns att det är ohållbart länge till nästa mässa jag inte behöver tåg för att nå.

Jag tröstar mig med att på YouTube klicka mig till den första webbmässan jag vet att firas i vårt land, den engelska mässan i S:t Henrik kl. 9.30. Mässan firas av fader Joseph Dang. Allt är som förutom och ändå inte. Jag ser att en av de tre ministranterna bär munskydd.

Läsningarna (här på svenska) tröstade. I synnerhet första läsningens rader ur profeten Jesajas bok: "Där han öppnar skall ingen stänga, där han stänger skall ingen öppna." Och så den härliga evangelietexten om att Jesus Kristus grundar sin kyrka på Petrus, klippan. Det var - förstås - den texten fader Joseph tog fasta på. Och illustrerade konceptet utvald med en hänvisning till The Matrix. Den är över 20 år gammal, men jag undrar om det faktiskt var som han sa, att "alla har sett den filmen".

Petrus är den som får veta att Jesus är Kristus, Guds Son. Men vi har alla fått veta det. Vi här skulle alla ge samma svar på frågan om vem vi tror att Jesus är. "Du är Messias, den levande Gudens son."

Där han öppnar skall ingen stänga,
där han stänger skall ingen öppna.

I filmen var Neo den utvalda, konstaterar fader Joseph. Här är Peter den utvalde. Först får han veta mer än de andra lärjungarna, sedan säger Jesus att det är på honom han ska bygga sin kyrka. Petrus får stor kraft, stor makt - makten att förlåta synder. Om någon som inte är vis får stor makt kan de förstöra mycket. (Här måste jag medge att jag inte kunde låta bli att tänka på Trump och den amerikanska demokratin, men det var förstås inte det som var fader Josephs poäng.) Fader Joseph fortsatte med att påminna om att Simon Petrus inte var oändligt vis, han var ju den som skulle förneka Jesus. Ändå är han klippan. Och var och en av oss ska vara klippan, ska vara kyrkan. Vi är kyrkan. Familjen är kyrkan i hemmet. Kristus känner våra svagheter, trots det ska vi vara kyrkan. För vi har fått höra det där oerhörda: "Du är Messias, den levande Gudens son."

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:t Henriks YouTube-kanal.

Patronatsdag eller tempelfest?

17/8/2020

Den 15 augusti markerar katolska kyrkan Jungfru Marias upptagning i himmelen, vilket också är min församlings patronatsdag. I S:ta Maria markerades festen med radierad högmässa (klicka här för att höra mässan via Yle Arenan) på söndagen (efter lördagens Mariaprocession och festmässa), men jag följde med liturgin via YouTube. Mässan firades av pater Rafal Czernia SCJ, medan Mervi och Matti läste dagens läsningar. Församlingens kör, Capella Sanctae Mariae, leddes av kantor Piero Pollesello och Markku Mäkinen var organist.

I ortodoxt språkbruk används ordet tempelfest i stället för patronatsdag och så katolik jag är föredrar jag det ordet. För det första används "patronatsdag" sällan, så det känns som ett främmande ord, fast det går att härleda helt logiskt ur skyddspatron. En orsak till främlingskapet är säkert att vi i allmänhet säger "skyddshelgon" i stället "skyddsspatron" på svenska nuförtiden (även om de flesta idag kanske förstår ordet redan när de möter det första gången, tack vare engelskans "patron saint" och Harry Potter-böckernas patronus). Den andra orsaken till min preferens är att efterleden fest, som tydligt signalerar att det är en positiv sak, något vi firar. Den tredje orsaken till att jag föredrar ordet tempelfest är förleden tempel.

Häromdagen var jag på guidning i 550-åriga S:ta Katarina kyrka här i Karis (endera dagen ska jag lägga ut de bilderna här också; tillfälle till guidning ges f.ö. igen idag måndag och imorgon tisdag kl. 17) och efteråt stod vi på kyrkbacken och talade en stund, guiden och jag och några andra som deltog i guidningen. Jag uttryckte min glädje över att vi en gång i månaden kan fira katolsk mässa i den medeltida kyrkan och så fick jag frågan om vad skillnaden är mellan en luthersk gudstjänst och en katolsk mässa. Jag sa något om Andra Vatikankonciliet och skillnaden mellan den prekonciliära mässan och dagens gängse mässa och insåg att det inte var rätt svar på den fråga som ställdes. Sen tror jag att jag fick en följdfråga om latinet och om folk förstod något och då tog jag sats på nytt:

Det som folk inte förstår idag är att den katolska mässan är ett offer. Det är en fortsättning på den judiska offerkulten, där man offrade en oxe eller en halv duva, eller vad man nu hade råd med. I mässan offras Kristus. Det är samma offer varje gång, en gång för alla, så man behöver inte ha råd med duvor eller andra offerdjur. Och det fattade människorna, att det var deras offer, och det kräver inte ord. I den lutherska kyrkan blev ordet så viktigt, så det är svårt för oss att föreställa det, men det är inte på ordnivå mässan händer. Jag kan be Fader vår och trosbekännelsen på latin och jag förstår dem på ordnivå, men det betyder inte att jag kan tala latin. Före reformationen lästes mässan på latin, men predikan var på folkspråket, för prästen skulle ju förklara vad dagens läsning handlade om.

Så när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen - eller Gudaföderskan Jungfru Marias insomnande, för att fortsätta tala med mina ortodoxa bröder och systrar - tänkte jag tack vare det ortodoxa ordet tempelfest speciellt mycket just på kopplingen till judendomen och templet i Jerusalem. Dagens första läsning var ur Uppenbarelseboken och börjar med orden "Guds tempel i himlen öppnades." Ja, precis. Det är mässan. För kvinnan i den läsningen är ju både Maria och kyrkan, klädd i Guds härlighet men ropande i vånda.

Klicka på bilderna för att förstora dem och få fram bildtexterna.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
Det svarta "strecket" till höger i bild är ett mikrofonstativ eftersom mässan bandades och sändes i radio.

Webbmässa och bön om vishet

26/7/2020

Den 26 juli minns kyrkan Jesu morföräldrar, heliga Joakim och Anna. Idag inföll deras minnesdag på en söndag, så de firades inte, men de nämndes naturligtvis i dagens böner ändå. Jag "gick" i mässan i min egen församling idag och kom den här gången i tid ihåg att aktivera YouTube på teven, så jag fick mässan i större bild, men med lika stor saknad som vanligt. Det hjälper liksom inte att jag fysiskt har fått delta två söndagar i rad (i S:t Henrik respektive ortodoxa kyrkan i Hangö), jag vill ha mer!

Mässan i S:ta Maria firades på finska av pater Rafal Czernia SCJ. Dagens första läsning var Salomos bön om vishet (1 Kung 3:5, 7-12) och det känns ju att det verkligen är en bön i tiden. "Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont." Vilken av världens ledare borde inte dagligen be den bönen, i synnerhet nu i coronatider? Men som dagens andra läsning (Rom 8:28-30) och evangelietexten (Matt 13:44-46) påminner om så är det meningen att vi andra också ska vara lyhörda och arbeta för att förverkliga Guds plan - i coronatider och genomgående i våra liv.

När dina ord förklaras ger de ljus och skänker de oerfarna förstånd, hette det i dagens responsoriepsalm. Ja, tack, ljus och förstånd behövs här också!

Förutom huvudbilden är alla bilder i dagens blogginlägg skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

Äntligen i mässan i S:t Henrik igen!

13/7/2020

Coronaläget i Finland har lättat så pass mycket att jag tillbringade veckoslutet hos min mamma i Hagnäs. På lördagen turistade vi "i en europeisk huvudstad" med bland annat besök i botaniska trädgården. På söndagen hade jag äntligen tillfälle att gå i mässan i katedralen igen. Vilken oändlig tacksamhet jag kände över att ha den möjligheten.

Mässan firades på finska och latin av fader Federico Spanó, Marko spelade orgel och sjöng, Joel var ministrant, Juho läste första läsnignen och Marina den andra - allt var som förr och ändå annorlunda. Annorlunda för att jag satt i bänken med ansiktsskydd på, annorlunda för att varannan bänkrad är avspärrad, annorlunda för att jag hade bokat plats i mässan på förhand. Och annorlunda för att jag hade förstånd att vara tacksam över så mycket som jag har tagit för givet förut. Framför allt min egen fysiska närvaro och möjligheten att motta eukaristin. Men också det fysiska i att få falla på knä inför Herrens altare, doften av rökelse och samtalen efter mässan. Allt det där som var självklart förut, men som är så värdefullt nu när vi vet hur snabbt vi kan bli utan.

Fader Federicos predikan träffade också mitt i prick: Använd mässan till att lyssna på vad Gud har att säga till just dig. Dagens evangelietext var liknelsen om sådden och fader Federico talade förstås om att vi ska leva så att vårt hjärta är mottagligt för Gud, så att vi är "den goda jorden" - men han talade också om att vi inte ska stirra oss blinda på den delen av texten, utan också tänka på själva sådden, på vad Gud vill säga till oss som individer. Inte till din nästa, utan till dig. Det räcker inte med att vi tar oss till mässan och äntligen får motta Kristus, sen ska vi föra det Ordet, det ljuset vidare också, på just det sätt vi är kallade att göra det. Och det kräver sin egen lyhördhet, även i coronatider.

»En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.«

Ur dagens evangelietext i Matteusevangeliets 13 kapitel

Webbmässa nu igen

28/6/2020

Dagarna och veckorna flyter ihop när söndagsrutinen har förändrats så i grunden av coronan. Men idag är det söndag och jag passade på att "gå" i högmässan i min egen församling, S:ta Maria. Mässan firades på finska av pater Ryszard Mis SCJ. Och jag är utled på att inte fritt kunna ta tåget till kyrkan som förut.

Samtliga bilder i dagens blogginlägg är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.

Eukaristi i S:t Henrik

23/6/2020

Jag kan inte i beskriva den tacksamhet jag kände när jag fick falla på knä inför Herren i tabernaklet för första gången sedan mars. Under de 15 (!) veckor som har hunnit gå sedan jag senast steg in i en kyrka där Kristus ständigt är fysiskt närvarande i altarets sakrament har jag visserligen fått mig några fysiska mässor till livs - ungefär en i månaden - men Oj! vad det gjorde gott att få tillbe Herren i eukaristin.

Gud lät i sin stora godhet dessutom fader Jean Claude Kabeza vara på plats, så inte bara fick jag en dos av välbehövlig närhet till det heliga, jag fick rent av motta Herren kroppsligen också. Kyrkoherden var bara glad åt att jag ringde på i prästgården för att be om sakramentet - och jag blev förstås själv så glad så jag nästan svävade tillbaka till kyrkan för att vänta på honom.

Visst, jag kunde ha ringt och "bokat tid" på förhand, men jag valde att inte göra det eftersom VR ibland strular till det med tågen. Och jag fick ju allt jag ville och behövde i alla fall, halleluja!

Den goda kampen

6/6/2020

I dagens första läsning konstaterar Paulus att det "kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar". Pater Rafal Czernia SCJ firade dagens morgonmässa i S:ta Maria och han konstaterade i sin korta predikan att det säkert har funnits sådana tider förr också, men att det nog känns att vi är inne i en sådan tid just nu.

Herre, förbara dig!

Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning.

Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst. (2 Tim 4:1-8)

Å, vad jag längtar efter att kunna gå i mässan igen. Det kliar verkligen i mig att höra att jag inte behöver bry mig om coronan längre, men jag vill kunna säga att jag har tagit ansvar för mina medmänniskor och så länge jag har en åttiplussare i mitt gästrum får jag snällt hållas hemma. Den goda kampen ser olika ut i olika tider, och lockelserna varierar, men längtan efter Herren är den samma.

Samtliga bilder i dagens inlägg är skärmdumpar från S:ta Maria församlings webbsända mässa.

Pingstmässa på distans

31/5/2020

Vi har kommit till kyrkan idag för att vi är övertygade om att det är det Gud vill, att vi är kallade att vara här, konstaterade pater Rafal Czernia SCJ i sin pingstpredikan i S:ta Maria idag. Tron, det som får oss att komma till kyrkan, är den första av den Helige Andes gåvor.

Så idag tackar jag Gud för trons gåva och glädjer mig åt att jag kan delta i mässan ens på distans, att jag kan höra sången och se ministranterna stiga upp, falla på knä och sätta sig, att jag kan ta del av läsningarna och predikan och att jag kan se pater Rafal höja hostian vid elevationen. Hemma stiger jag upp när evangeliet läses, men jag faller inte på knä inför min dator, jag riktar i stället en bön till Herren i väntan på att igen få falla på knä inför Guds fysiska närvaro i vår värld.

Men idag, när vi firar den Helige Ande och kyrkans födelsedag, då tänker jag lite extra på alla himmelsfärdsdagens coronaskämt om att det var den dagen som Jesus började jobba på distans, för den Helige Ande finns alltid här och nu,

Anden ger var och en av oss någon nådegåva som vi kan bidra med i vår församlingsgemenskap. Det är först när vi delar med oss av våra nådegåvor som vår gemenskap fullständig, sade pater Rafal också i sin predikan idag. Gåvorna är många, men Anden är den samma. Anden har förenat oss - och Anden arbetar alltid också på distans.

Ett speciellt tack till kören i S:ta Maria!
Här är några ljudklipp från webbsändningen av mässan:

Pater Stans festmässa

17/5/2020

Idag hade jag tagit lärdom av förra veckans miss, så väckarklockan väckte mig i tid för högmässan i min egen församling. Idag var det nämligen en speciellt festlig mässa för att markera att pater Stanislaw Szymajda SCJ fyllde 70 år den 9 maj. För att fira pater Stan kom pater Peter Gebara SCJ, kyrkoherde i S:ta Birgitta i Åbo, till S:ta Maria för att delta i mässfirandet och predika. Den tredje prästen som var med och firade mässan tillsammans med pater Stan var pater Zenon Strykowski SCJ, tidigare kyrkoherde i Heliga Korsets församling i Tammerfors. (Pater Stan var f.ö. själv i många år kyrkoherde i Heliga Ursulas församling i Kouvola.)

Själva mässan gick på finska, men trosbekännelsen sjöngs på latin och kollektpsalmen på engelska. Även Fader vår sjöngs på latin, vilket alltid gör mig glad.

I anmälningarna i slutet av mässan informerade pater Zenon om församlingens nya system med eventbritebokning till mässorna för att hålla persongränsen på max 10 personer (och från och med första juni 50 personer). Därefter framförde pater Peter sitt tack och sina gratulationer till pater Stan, som är den av våra polska präster som har varit längst i Finland - över hälften av sina 70 år har han bott och verkat här. Pater Peter konstaterade att pater Stan var som en far för honom när han själv i tiden kom till Finland. Pater Stan tackade för de vänliga orden och avslutade mässan med Guds välsignelse.

Samtliga bilder är skärmdumpar från S:ta Maria församlings YouTube-sändning av mässan.