Gud lät i sin stora godhet dessutom fader Jean Claude Kabeza vara på plats, så inte bara fick jag en dos av välbehövlig närhet till det heliga, jag fick rent av motta Herren kroppsligen också. Kyrkoherden var bara glad åt att jag ringde på i prästgården för att be om sakramentet - och jag blev förstås själv så glad så jag nästan svävade tillbaka till kyrkan för att vänta på honom.
Visst, jag kunde ha ringt och "bokat tid" på förhand, men jag valde att inte göra det eftersom VR ibland strular till det med tågen. Och jag fick ju allt jag ville och behövde i alla fall, halleluja!