Igår var samlades Ekumeniska Rådet i Finland till seminarium och vårmöte i Alphyddans kyrkas församlingssal i Helsingfors. Efter många år som ekumeniskt aktiv är det alltid roligt med Ekumeniska Rådets vår- och höstmöten: Varje gång är det glada återseenden och så lär jag känna några människor till från olika samfund.
Årets seminarium hade rubriken Vi talar gott om andra och handlade om hatprat och hur vi som kyrkor och samfund kan bidra till ett sundare debattklimat. Dagens inleddes - efter att vi hade välkomnats av den lokala kyrkoherden Riikka Reina och seminariets bakgrund presenterats av Risto Pontela - av Jorma Vuorio, avdelningschef på inrikesministeriets migrationsavdelning, som talade om hatprat och säkerhet. Han konstaterade bland annat att mörkertalet för hatprat är stort och så talade han vackert om inrikesministeriets ambitioner om att Finland ska vara världens tryggaste land. I mina öron lät det dessvärre som tomma ord. Han framhöll ändå att det gäller att göra skillnad mellan vihapuhe (hatprat) och vihainen puhe (argt prat), eftersom en persons vrede kan vara berättigad och konstruktiv.
Årets seminarium hade rubriken Vi talar gott om andra och handlade om hatprat och hur vi som kyrkor och samfund kan bidra till ett sundare debattklimat. Dagens inleddes - efter att vi hade välkomnats av den lokala kyrkoherden Riikka Reina och seminariets bakgrund presenterats av Risto Pontela - av Jorma Vuorio, avdelningschef på inrikesministeriets migrationsavdelning, som talade om hatprat och säkerhet. Han konstaterade bland annat att mörkertalet för hatprat är stort och så talade han vackert om inrikesministeriets ambitioner om att Finland ska vara världens tryggaste land. I mina öron lät det dessvärre som tomma ord. Han framhöll ändå att det gäller att göra skillnad mellan vihapuhe (hatprat) och vihainen puhe (argt prat), eftersom en persons vrede kan vara berättigad och konstruktiv.
Etnisk profilering urholkar rättsstaten
Bland frågorna som Vuorio fick efteråt kom en om etnisk profilering: "Jag är mamma till två mörkhyade vuxna söner," sa en av seminariedeltagarna, "och de blir ideligen stannade av polisen när de är på väg någonstans. Den första frågan de får är 'Vems är bilen?' fast de är födda och uppvuxna i Finland. När min son kör mig någonstans och han ser en polisbil suckar han och säger 'Snart blir vi stannade.' Och han har rätt, polisen stannar oss och börjar med att fråga vems bilen är. Du sa i ditt anförande att Finland är ett samhälle som fungerar tack vare att vi har förtroende för våra institutioner, men mina söners förtroende blir mer och mer urholkat varje gång det här händer. Så hur vill du kommentera det här att det heter att det inte förekommer etnisk profilering i Finland när deras erfarenhet visar på motsatsen."
I sitt svar försäkrar Jorma Vuorio att inrikesministeriet har satsat på polisutbildning. "Jag vill inte förminska dina söners upplevelse, men det här är faktiskt något vi har satsat på," försäkrar han - och låter väldigt förminskande, fast han tillägger att etnisk profilering undergräver förtroendet för polisen.
Följande talare, överdirektör Markus Henriksson från Valvira, tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, konstaterade att både hatprat och argt prat oftare innehåller desinformation än när vi talar vänligt med varandra.
I sitt svar försäkrar Jorma Vuorio att inrikesministeriet har satsat på polisutbildning. "Jag vill inte förminska dina söners upplevelse, men det här är faktiskt något vi har satsat på," försäkrar han - och låter väldigt förminskande, fast han tillägger att etnisk profilering undergräver förtroendet för polisen.
Följande talare, överdirektör Markus Henriksson från Valvira, tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, konstaterade att både hatprat och argt prat oftare innehåller desinformation än när vi talar vänligt med varandra.
Att hota med helvetets eldar
Seminariet övergick sedan i en paneldiskussion om hur vi kan städa bort hatpratet ur kyrkorna: Hur övergår vi i stället till att tala gott om andra och varandra? I panelen satt ledningskonsult Tuovi Haikala från Ortodoxa kyrkan, katolska pater Gabriel Salmela OP, kapten Kaisa Mäkelä-Tulander från Frälsningsarmén och Kotimaas chefredaktör Mari Teinilä. Ordet leddes av Mika K T Pajunen från Anglikanska kyrkan.
Ett återkommande tema i paneldiskussionen var att vi måste bli bättre på att lyssna. För att undvika ett samtal där ena eller båda parterna förfaller till hatprat gäller det att komma ihåg att vi har två öron och bara en mun, som den ortodoxa paneldeltagaren Tuovi Haikala påpekade. Det är också speciellt beklämmande att i kristna sammanhang höra hårda fördömanden. Kaisa Mäkelä-Tulander konstaterade det är svårt att våga komma med en avvikande åsikt om någon har börjat med att göra det ytterst klart att åsikt X är den enda rättfärdiga åsikten och att alla andra hållningar är så förkastliga att de som hyser dem helt klart är på väg till helvetet, och det med rätta. Pater Gabriel föreslog en skolastikers väg i att det gäller att lyssna på motparten så noga att man säkert har fattat motargumentet (eller -argumenten) till alla delar, så att man svarar på det och faktiskt sätter sig in problemet innan man formulerar sitt eget svar. Mari Teinilä talade varmt för empati och sade att förmågan att leva sig in i hur andra har det borde läras ut i våra skolor, så viktigt är det.
I seminariets avslutningsord tog biskop Matti Repo också fasta på problemet med att vi har för lätt att fördöma andra. Han hänvisade till Mozarts Requiem och sade att ett avsnitt som alltid berör honom är Confutatis maledictis-delen, där raden Voca me cum benedictis är en bön om att räknas bland de heliga eller välsignade:
Ett återkommande tema i paneldiskussionen var att vi måste bli bättre på att lyssna. För att undvika ett samtal där ena eller båda parterna förfaller till hatprat gäller det att komma ihåg att vi har två öron och bara en mun, som den ortodoxa paneldeltagaren Tuovi Haikala påpekade. Det är också speciellt beklämmande att i kristna sammanhang höra hårda fördömanden. Kaisa Mäkelä-Tulander konstaterade det är svårt att våga komma med en avvikande åsikt om någon har börjat med att göra det ytterst klart att åsikt X är den enda rättfärdiga åsikten och att alla andra hållningar är så förkastliga att de som hyser dem helt klart är på väg till helvetet, och det med rätta. Pater Gabriel föreslog en skolastikers väg i att det gäller att lyssna på motparten så noga att man säkert har fattat motargumentet (eller -argumenten) till alla delar, så att man svarar på det och faktiskt sätter sig in problemet innan man formulerar sitt eget svar. Mari Teinilä talade varmt för empati och sade att förmågan att leva sig in i hur andra har det borde läras ut i våra skolor, så viktigt är det.
I seminariets avslutningsord tog biskop Matti Repo också fasta på problemet med att vi har för lätt att fördöma andra. Han hänvisade till Mozarts Requiem och sade att ett avsnitt som alltid berör honom är Confutatis maledictis-delen, där raden Voca me cum benedictis är en bön om att räknas bland de heliga eller välsignade:
Confutatis maledictis | |
Det finns flera svenska översättningar på webben, men den här tyckte jag bäst:
| Sedan Du visat bort de förbannade, dömda till de brännande flammorna, kalla på mig tillsammans med de välsignade! | Jag ber ödmjukt och böjd, hjärtat är förkrossat (och är) som aska: ha omsorg om mitt slut! |
Vårmötet
Efter seminariet följde lunch och sedan själva Ekumeniska Rådets vårmöte. Ordet leddes av ärkebiskop Tapio Luoma, utom till de delar han på grund av sin roll i styrelsen var jävig. Vi konstaterade att det har gjorts en hel del inom det ekumeniska arbetet under fjolåret, men att vi som kristna vill bidra ännu mer till gemenskap och samhällsklimat. Under arbetet i smågrupperna talade vi i den finlandssvenska gruppen bl.a. om vikten av att vi faktiskt tar oss tid att be tillsammans.
RSS Feed
