Mässan firades på finska av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ men till min stora förvåning och glädje bytte fader Rafal till latin efter instiftelsen. Praeceptis salutaribus moniti, et divina institutione formati, audemus dicere... Och man märkte nog att kyrkfolket i S:ta Maria inte är lika vad vid latin som i katedralförsamlingen, men jag var så glad åt att kunna be Fader vår på latin: "Pater noster, qui es in coelis..."
Det blev webbmässa för mig igår. Det är aldrig plan A för mig, men att det blev så den här gången gjorde att jag kunde följa med högmässan i min egen församling när vi firade Jungfru Marias upptagning i himlen (fast den egentliga dagen är på torsdag och dagen firas då också, eftersom det är församlingens egen fest) och ett imponerande jubileum: 75 år sedan syster Mary Venard CPPS avgav sina löften! Mässan firades på finska av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ men till min stora förvåning och glädje bytte fader Rafal till latin efter instiftelsen. Praeceptis salutaribus moniti, et divina institutione formati, audemus dicere... Och man märkte nog att kyrkfolket i S:ta Maria inte är lika vad vid latin som i katedralförsamlingen, men jag var så glad åt att kunna be Fader vår på latin: "Pater noster, qui es in coelis..." De flesta bilderna i det här inlägget är skärmdumpar från S:ta Marias YouTube-kanal.
0 Comments
fides.katolinen.fi/laupias-samarialainen/Söndagen den 14 juli är dagen då England blev världsmästare i cricket. Finalmatchen möt Nya Zeeland började på eftermiddagen finsk tid och vinnaren stod klar först efter en super over och en hel del tur för England cirka halv tio på kvällen. Det betyder att jag såg en del av matchen hemma, en del på vägen till tåget, en del på tåget, en del i spårvagnen på väg till kyrkan - och så var det dags att lägga cricketen åt sidan och ta paus för kvällsmässan i S:t Henrik. Mässan firades på finska och latin av fader Tuomas Nyyssölä. Viktor Airava läste dagens läsningar och assisterade vid nattvarden.
I sin predikan talade fader Tuomas om synd och nåd. Med avstamp i liknelsen om den barmhärtiga samariten (eller samariern, som vi nu säger) framhöll han vikten av att säga nej till allvarliga synder och förbli i ett tillstånd av nåd. Det var uppfriskande att höra en sådan konkret predikan. Och på något sätt glädjande med tanke på kön till biktstolen jag hade sett före mässan. Efter mässan tog hann jag äta mig en bit mat på den enda krogen i Helsingfors jag med säkerhet visste att visade cricket-VM. När jag steg ut ur kyrkan såg det dystert ut för England, så några andra cricketfans på krogen konstaterade att jag hade tagit paus från matchen i ett kritiskt läge - England hade ju förlorat tre viktiga wickets under mässan - men sedan spekulerade den ena av dem att England kanske hade misslyckats totalt utan mina förböner. Det tror jag ju inte, i synnerhet som Nya Zeeland var min andrahandsfavorit, men det var en osannolik match som båda lagen verkligen hade förtjänat att vinna.
Sen tog en vän i Åbo kontakt direkt: Det fanns några klockslag kvar, kanske jag kunde tänka mig att vara med? I min interna process hade jag redan kommit så långt att jag visste att det var kl. 6-6.30 som gällde om jag ville att vara med. Om jag valde att vara med. För just den tiden på dygnet kunde jag välja. Våra ljusa vårmorgnar gör nämligen att jag vaknar onödigt tidigt den här tiden på året, men sen blir jag i allmänhet bara liggande i sängen och skjuter upp uppstigandet. Tänk om jag i stället faktiskt skulle be rosenkransen i en rosenkranskedja med andra. För fred på jorden. Jag, som gärna vill framhålla att det är det andliga livet vi ska satsa på. Tänk om jag faktiskt gjorde det själv.
The Grotto är en helgedom i Portland, Oregon, som är tillägnad Jungfru Maria som Smärtornas moder. Helgedomen tillhör servitorden och där firas mässa varje dag kl. 12. Om somrarna firas mässan ofta ute vid "grottan", där det finns en kopia av Michelangelos Pietà, men så här på vintern firas mässan i mariakapellet Chapel of Mary. Igår hade jag tillfälle att gå i lunchmässan i The Grotto. Mässan firades på engelska från början till slut. Vi bad servittertiären saliga Elisabetta Picenardi om förbön, eftersom kyrkan minns henne den 19 februari. Efter mässan tog vi hissen upp till klosterträdgården, där man har anlagt flera olika bönestigar och som också är en botanisk trädgård. The Grotto är definitivt ett ställe jag vill besöka på nytt när det är sommar, men även vintertid kändes det som en stor välsignelse att få komma hit. Den första januari firar kyrkan Guds heliga moder Marias högtid, så kl. 12 bänkade jag mig framför teven för att följa med webbsändningen av högmässan från min egen församling, S:ta Maria. Den första januari firar kyrkan Guds heliga moder Marias högtid, så kl. 12 bänkade jag mig framför teven för att följa med webbsändningen av högmässan från min egen församling, S:ta Maria. Mässan firades på finska och latin av kyrkoherde Rafal Czernia SCJ. I sin predikan talade pater Rafal förstås om Jungfru Maria, men han hänvisade också till den hierarkiska kyrkan, vilket påminde mig om vad Philip F. Lawler har skrivit om att Kristi kyrka har två sidor: den hierarkiska, prästerliga sidan som han kallar "the Petrine Church" (Petri kyrka) och "the Marian model" (den marianska kyrkan). Kristi kyrka har och ska ha båda sidor: både det marianska, hängivna och det mänskligt hierarkiska som bygger på det apostoliska arvet. Men, framhåller Lawler, båda sidor måste vara ledda av den helige Ande och de behöver också varandra. I annat fall kan den marianska sidan bli för känslostyrd medan den petrinska modellen riskerar att leda till präststyre och organisationstänkande. För Lawler är den pågående krisen i kyrkan ett tecken på att kyrkan har glömt sin marianska sida: "Kan någon tänka sig att Jungfru Maria skulle ljuga? Acceptera utnyttjande av barn? Tillåta präster som gjort sig skyldiga till övergrepp att tjäna vid altaret, utförande heliga handlingar? Absolut inte; blotta tanken är avskyvärd," skriver han i första kapitlet i sin senaste bok, The Smoke of Satan. Så i dagsläget behöver vi Gudsmoderns förböner mer än någonsin: - Be för oss och för Kristi heliga, katolska och apostoliska kyrka, Guds heliga moder Maria! I Karis tog vi tjuvstart på andra söndagen i advent när fader Robert Galla SCJ firade mässa i S:ta Katarina kl. 16 idag. I vanliga fall inleds vigiliemässor först från kl. 18, men här i diasporan får vi börja lite tidigare. Mässan firades på finska, men jag läste den första läsningen, ur Baruks bok, och responsoriepsalmen på svenska. Attila läste andra läsningen på finska och fader Robert evangelietexten om Johannes Döparen likaså på finska. I sin predikan konstaterade fader Robert att vi människor har lättare att se andras fel och brister än våra egna, så det gäller att ta en ordentlig blick i (bikt)spegeln så här i adventstid. Läsningarna var alltså de som hörde ihop med den andra söndagen i advent, trots att det idag också var Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet (den högtid som förr kallades Jungfru Marie obefläckade avlelse och som går ut på att Maria förskonades arvsynden från sin tillblivelse - alltså ungefär som om hon hade blivit döpt vid befruktningsögonblicket). Den festen firade jag i Reykjavik förra året. Efter dagens mässa var det kyrkkaffe hos Lotta. Den först januari firar katolska kyrkan Jungfru Maria, Guds moder. Det är en påbjuden högtid och jag hade väldigt gärna gått i mässan idag också, men hade inte möjlighet till det den här gången, så följde med webbmässan i Heliga Korsets församling i Tammerfors i stället. Mässan firades på finska av kyrkoherden, fader Zenon Strykowski SCJ, vid nattvarden assisterad av församlingens kaplan, fader Stan Zawilowicz SCJ. På väg hem från New York tillbringade vi ett dygn i Reykjavik, vilket gav mig tillfälle att fira Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet i Kristus Konungens katedral eller Dómkirkja Krists konungs, som den heter på isländska. Mässan firades på isländska av fader Jakub Rolland. Idag var det inte tempelfest i ortodoxa kyrkan i Hangö, så vi var betydligt färre än för en månad sedan, men liturgin med fader Petri Korhonen var väldigt fin och kändes intim just för att vi var så få. Annat blir det om två veckor när Uspenskijkatedralen firar 190-årsjubileum - den söndagen firas den heliga liturgin ingen annanstans i Helsingfors ortodoxa församling än just i katedralen! På tisdag (15.8) när katolska kyrkan firar Jungfru Marie upptagning i himmelen firar den ortodoxa katedralen sin tempelfest eftersom Uspenskij är tillägnad Gudaföderskans insomnande. Men åter till Hangö. Liturgin idag gick i huvudsak på finska, men med små inslag av svenska och kyrkoslaviska. Harry Fagerlund var läsare och kantor var som vanligt Matti Jyrkinen. Mitt i kyrkan fanns inte bara en ikon av Jungfru Maria, utan också en av Kristi förklaring. Inom ortodoxa kyrkan, precis som den katolska, firades den högtiden för en vecka sedan, men de ortodoxa firar förklaringen i en hel vecka, så ikonen var fortfarande med. |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|